238 NOTISER    Bankjuristernas förening har under år 1962 sammanträtt fem gånger. Föredrag har hållits av doc. Gunvor Wallin över ämnet »Förmögenhetsrättsliga transaktioner mellan makar», av prof. Jan Hellner över ämnet »Äganderättsövergång och salesfinancing — skiftande synpunkter på de sakrättsliga frågorna vid köp av lös egendom», samt av bankdirektören Gustaf Rabe över ämnet »Är inköpsrätter vid försäljning av aktier i annat bolag avkastning å det säljande bolagets aktier?», varjämte som inledning till kommande diskussion bl. a. bankdirektören Ernst de Maré hållit ett föredrag betitlat »Hur vill vi ha förlagsinteckningsreformen?»
    Föreningens styrelse har under verksamhetsåret utgjorts av Pontus Modigh, ordf., Dan Gillberg, v. ordf., Jan Norrbohm, sekr., P. G. Persson, referent, och Henrik von Krusenstjerna, klubbmästare. Antalet medlemmar i föreningen är 117.

 

DÖDSFALL

    Sven Lawski †. F. d. justitierådet Sven Lawski avled i Stockholm den 14 februari 1963. Han var född i Norrköping den 1 sep 1884 och son till den polske flyktingen Jean Lawski, vilken på 1860-talet såsom studiosus övergav sitt politiskt oroliga hemland och omsider etablerade sig i konsthandeln, på samma sätt som skedde med en av hans kamrater i förskingringen, Henryk Bukowski. Sven Lawski bedrev sina universitetsstudier i Uppsala och blev jur. utr.kand. 1907. Efter tingstjänstgöring valde han domarbanan inom Göta hovrätts domvärjo, och han befordrades till assessor 1915 och till hovrättsråd 1920. Karriären fortsattes på sedvanligt vis med tjänstgöring i nedre justitierevisionen, där han fick ordinarie befattning 1923. Till sin slutpost såsom ledamot i Högsta domstolen utnämndes Sven Lawski 1930, och han kvarstod i ämbetet till 1948. Efter avskedet slog sig den verksamme pensionären dock icke till ro; han var 1950—56 ordförande i likvidationsnämnden.
    Mellan dessa data, vilka huvudsakligen markera dömande verksamhet, rymmas omfattande insatser även på lagstiftningens område. Det första uppdraget, som skulle bli det viktigaste, avsåg nya regler om konkurs; efter långvarigt kommittéarbete blev resultatet den ännu gällande lagen av 1921. Sven Lawski fick vidare ingående befattning med lagstiftning angående sparbanker och fastighetskredit. Till regleringen av polisväsendet och sjukvården kom

NOTISER 239han slutligen att effektivt medverka. Med lagstiftningsuppgifterna följde författarskap, främst i form av kommentar till konkurslagen.
    Redan av den sammandragna levnadsbeskrivningen kan slutas att stora kunskaper och utpräglat juridisk begåvning tillgodogjorts på ett sätt som burit rik frukt. Att osparad energi och brinnande intresse för rättsfrågor bidragit är klart för var och en som samarbetat med den framstående juristen. Genom sitt utländska påbrå blev han ett något avvikande inslag i raden av svenska ämbetsmän, men det var till nytta ej minst i en kollegial krets, där problem diskuteras från olika synpunkter och meningar brytas mot varandra. Sven Lawskis livliga intellekt och genomträngande skarpsinne ledde honom ibland långt före kollegerna i tankegången. Vid en överläggning i Högsta domstolen viskade Nils Alexanderson till den som skriver dessa minnesord: »Det är inte lätt att hänga med. Lawski ligger ju flera kilometer före, hur man än anstränger sig.» I Nils Alexandersons mun var det ett gott betyg, förenat med beundran. Och ingen kunde tvivla på att under Sven Lawskis lågmälda och hetsiga tal fanns en ström av stark och äkta känsla för det sanna och det rätta.

Harry Guldberg