JULIEN LE CLÈRE. Les chartes-parties et l'affrètement maritime. Paris 1962.(Collection de droit maritime et des transports. T. 3.) Librairies Techniques. 228 s. NF 30,00.

    Den huvudsakliga delen av förestående arbete upptages av en intresseväckande genomgång av certepartiets rättsliga problem på grundval av standardformulärens villkor. I det inledande avsnittet avgränsar förf. hel- och delbefraktning från styckegodsbefraktning, charterfall från konossementsfall. Stödd på en utförlig analys drar förf. upp en knivskarp gräns, varefter han konstaterar att denna långt ifrån alltid har följts av sjörättsliga auktorer. Så har exempelvis SCRUTTON i sitt berömda arbete alldeles blandat ihop certepartiklausuler med konossementsklausuler, vilket enligt förf. måste vara förkastligt. Efter denna instruktiva kollision mellan gallisk tankeskärpa och engelskt sunt förnuft erinrar man sig det ibland citerade replikskiftet mellan en fransk och en engelsk delegat på en internationell juridisk konferens: »Mais ce n'est pas logique!» — »No, but it works.»

K. G.

Brottsligheten 1961. Utg. av Statistiska centralbyrån. Sthm 1962.130 s.

    Från och med redogörelseåret 1961 har domstols- och åklagarstatistiken, vars resultat Statistiska centralbyrån framlägger i publikationen Brottsligheten, gjorts till föremål för en omläggning, som tillika innebär en betydande utvidgning. Omläggningen har förberetts genom kriminalstatistikutredningens betänkande SOU 1954:35 (se även KPr 1960:12). Utvidgningen till trots har publiceringstiden kunnat avkortas därhän, att föreliggande redogörelse för år 1961 avgivits redan i november 1962, medan den enligt det äldre systemet upprättade redogörelsen för år 1960 beräknas utkomma först i vår.
    Brottsligheten 1961 erbjuder åtskilligt av stort intresse också för den statis-

tiskt obildade juristen. Den grövre brottsligheten redovisas ej blott såsomhittills i domstolsstatistiken — där f. ö. uppgifterna är fylligare än förut —utan även i åklagarstatistiken. Icke minst givande är en likaledes nytillkommen redovisning av lagöverträdarnas tidigare brottsbelastning. Den av forskningen uppmärksammade frågan om kriminalitetens samband med levnadsåldern belyses bl. a. av statistik över lagstridiga gärningar, begångna av barn före fyllda 15 år.
    Tillsammans med fångvårdsstyrelsens publikation Kriminalvården 1961 ger Brottsligheten 1961 en väsentligt mera nyanserad bild av kriminaliteten och dess bekämpande än man kunnat få genom studium av tidigare kriminalstatistiska publikationer. Möjligen har dock redovisningen på några punkter drivits längre än vad materialet tillåter. Svaren på den besynnerliga frågan Var den dömde ensam vid brottets begående? i de nya straffuppgifts- och rättsstatistikblanketterna har, sammanställda i tab. 37, givit de mest förbluffande siffror. Var verkligen bara 25 tjuvar av 3 410 ensamma när de stal? Eller 1 snattare av 233? Den, som erfarit hur klent verklighetsunderlag grövre brottslingars i domstols- och polispapper förekommande yrkestitlar ofta har, ställer sig nog också något skeptisk till den utförliga statistik som gjorts på dessa, utvisande bl. a. att däcks- och maskinmanskap har vida större kriminellt inslag än någon annan yrkesgrupp i samhället.
    Vad som skall redovisas och hur det skall ske kan givetvis vara föremål förolika meningar. Statistiska centralbyrån har lagt ner mycken möda icke blott på det statistiska arbetet utan också på att tillgodose önskemål från de s. k. statistikkonsumenterna. En »fortlöpande anpassning till konsumenternas informationsbehov» har utlovats. Det finns all anledning att från konsumenthåll ge uttryck för livlig uppskattning av det väsentligt förbättrade underlag för forskning och kriminalpolitisk diskussion, som centralbyrån lämnat genom den reformerade kriminalstatistiken. Kan till den läggas en verkställighets- och återfallsstatistik, såsom kriminalstatistikutredningen föreslagit, skulle konsumenterna bli än mera belåtna. 

Ö. W.