HEINRICH SCHULTE. Die »billigen Flaggen» im Völkerrecht. Zur Frage des »genuine link». Frankfurt am Main/Berlin 1962. Alfred Metzner Verlag. 169 s.
    Inom internationell sjöfart har under senare år vissa problem förorsakats av att tre små stater — Liberia, Panama och Honduras — genom generös lagstiftning lockat utländska redare att låta sina fartyg segla under dessa länders s. k. billiga flaggor. Särskilt har Liberia och Panama på detta sätt med sina handelsflottor införlivat betydande mängder fartyg med ringa eller ingen reell anknytning till flagglandet. Enligt tillgänglig statistik (Statistisk årsbok 1962 s. 438) omfattade i juni 1961 Liberias handelsflotta 10,9 miljoner bruttoton och Panamas 4,1 miljoner bruttoton.
    Med denna utveckling som utgångspunkt diskuteras i förevarande arbete frågan, om gällande folkrättslig sedvanerätt kan anses uppställa något krav på reellt samband mellan fartyg och flaggland. Förf. besvarar denna fråga jakande och åberopar till stöd för sin uppfattning en hel del olika omständigheter, bl. a. Haagdomstolens avgörande i det kända s. k. Nottebohmmålet, som gällde den i viss mån likartade frågan, om medborgarskap enligt folkrätten förutsätter reell anknytning till medborgarskapslandet. Strävandena att komma till rätta med de problem, som skapats av de billiga flaggorna, har också

LITTERATURNOTISER 457lett till att vid en konferens i Genève 1958 antagits en konvention, vari uttryckligen uppställts krav på reellt samband — a genuine link — mellan fartyg och flaggland. Allt detta till trots har man dock icke anledning räkna med att de rättsliga argumenten på kort sikt skall utgöra något mera verksamt medel att motverka de billiga flaggorna. Förf. pekar också på de skäl som gör att man särskilt i USA har intresse av att bibehålla ett system såsom det nu rådande.

H. D-s