Fr. Vinding Kruse död. Professor, dr. jur. Fr. Vinding Kruse afgik ved døden den 14. april 1963, 82 år gammel. Han blev juridisk kandidat i 1905 og knyttedes i 1911 — efter uddannelse som sagfører og studieophold i udlandet — til Københavns Universitet, hvor han erhvervede doktorgraden i 1913 på afhandlingen »Arbejdets og Kapitalens Organisationer, retslig bedømt». Han var professor fra 1914 til 1950. Fr. Vinding Kruses egentlige undervisnings- og studieområde var ejendomsretten (tingsretten), og indenfor dette fag kom han til at yde sin centrale litterære indsats med det storeværk »Ejendomsretten», der udkom i fem bind i årene 1929—33 (senere også i tysk og engelsk udgave). Men i kraft af sin juridiske alsidighed og sin levende interesse for økonomiske, sociale, politiske og filosofiske spørgsmål søgte Vinding Kruse i sin litterære virksomhed bestandig udover det faglige speciales grænser. En lang række værker skrevet efter hans 60. årer vidnesbyrd om hans vidtspændende interesser og produktive evne. Herskal blot nævnes hans »Retslære» (I—II, 1943), »Det kommende Samfund»(I—II, 1944) og de to filosofiske værker »Erkendelseslæren og Naturvidenskabens Grundbegreber» (1941) og »Erkendelse og Vurdering» (1942).
    Det var Vinding Kruses opfattelse at videnskabsmanden på juridiske og andre samfundsmæssige områder ikke bør begrænse sig til rent beskrivende opgaver men også fremsætte empirisk underbyggede meninger om hvad derer den rette tilstand. I sit forfatterskab kom han til at gå langt udover det empirisk underbyggede; han udtalte sig ofte på et stærkt forenklet eller stærkt subjektivt grundlag, og hans syn på statsforhold blev overordentlig omstridt. Men hans trang til at anlægge vurderinger og søge nye løsninger gav sig på nogle områder meget positive udslag, således navnlig da han udarbejdede den danske tinglysningslov, en enestående præstation indenfor det lovgivningsmæssige reformarbejde. En meget ambitiøs, omend for en objektiv betragtning urealistisk, målsætning lagde han for dagen i sit udkast til en »Nordisk Lovbog» (1948, ny udgave 1962). Dette arbejde er udkommet på engelsk efter hans død.
    Vinding Kruse var som juridisk forfatter og som personlighed af et sjældent format. Han vil blive husket som en universitetslærer der i usædvanliggrad evnede at vinde studenternes opmærksomhed og at præge deres opfattelse af juridiske problemer.

K. W.

NOTISER

 

    Partiella åtgärder i syfte att förenhetliga domarkarriären. Som bekant är den statliga domarkarriären och karriären i rådhusrätterna i stor utsträckning skilda från varandra. Såsom ett första steg på vägen mot en gemensam domarbana har domstolskommittén i framställning till K. M:t föreslagit, att krav på minst sex månaders tjänstgöring som ledamot eller fiskal i hovrätt bör införas för behörighet till befattning såsom rådhusrättsassessor och rådman i syfte att nå huvudsaklig överensstämmelse mellan kompetenskraven för dessa befattningar och behörighetsvillkoren för tingssekreteraretjänst. Kommittén har vidare som en påbyggnad till detta förslag förordat, att den som efter minst sex månaders fiskalstjänst övergår till stadsdomarbanan skall bibehålla sin turordning på den statliga domarbanan.

    Förslaget angående kompetenskraven för rådhusrättsassessor och rådman har föranlett ändring av 4 § magistratkungörelsen med giltighet från och med den 1 juli 1963. Sålunda skall enligt paragrafens ändrade lydelse gälla, att till befattning som lagfaren rådman eller assessor må, där K. M:t ej för särskilt fall medger annat, utses endast den som är lagfaren ordinarie ledamot i rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitter minst två lagfarna ledamöter, eller som under minst sex månader tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Jämlikt övergångsbestämmelse skall den som före den 1 juli 1963 erhållit förordnande såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och av hovrätten funnits skickad att mottaga fortsatt domarförordnande anses äga sådan behörighet, som sägs i 4 §, även om han icke fullgjort där föreskriven tjänstgöring.
    Beträffande kommitténs förslag i övrigt framhöll justitieministern Herman Kling i anförande till statsrådsprotokollet den 22 maj 1963 bl. a. att en fullständig lösning av frågan om en gemensam domarbana svårligen kunde genomföras förrän efter det rådhusrätterna förstatligats. Han påpekade att domstolskommittén ansett sig böra till särbehandling upptaga frågan om rådhusrätternas förstatligande innan kommittén vidtog den omfattande översyn av domstolsorganisationen i dess helhet, som kommittén hade att verkställa. Kommittén hade härvid planlagt sitt arbete så, att ett förstatligande av rådhusrätterna om möjligt skulle komma till stånd samtidigt med polis- och åklagarväsendets förstatligande eller den 1 januari 1965. Enligt justitieministerns mening medförde det fördelar i olika hänseenden att bedriva reformarbetet på ifrågavarande område efter de linjer som domstolskommittén sålunda uppdragit. Justitieministern uttalade vidare:
    I sitt betänkande rörande förstatligande av rådhusrätterna torde domstolskommittén komma att framlägga förslag till lösning av spörsmålet hur en i anslutning till förstatligandet uppbyggd, gemensam domarkarriär skall åvägabringas. Man kan utgå ifrån att den gemensamma karriären i mångt och mycket kommer att uppbyggas efter linjer som kännetecknar den nuvarande statliga domarbanan. Den praktiska domarutbildningen torde även framgent komma att inledas med tjänstgöring i underrätt, aspiranttjänstgöring i hovrätt, antagning till fiskal i hovrätt och viss tids fiskalstjänstgöring samt i allmänhet fortsättas med förnyad tjänstgöring i underrätt. Med det värde ur utbildnings- och prövningssynpunkt, som tjänstgöring såsom adjungerad ledamot i hovrätt äger, och med hänsyn till önskemålet om personalcirkulation mellan domstolarna vågar man ock antaga, att viss tids adjunktion i hovrätt kommer att ingå såsom ett åtminstone regelmässigt led i en i anslutning till förstatligandet tillskapad domarkarriär av enhetlig typ. Vid uppbyggnad av en gemensam domarbana på sätt här antytts måste av allt att döma de befattningshavare, som redan inträtt på stadsdomarbanan när ett enhetligt system införes, i vissa hänseenden bli föremål för särbehandling. Det framstår emellertid såsom angeläget, att den grupp av domare, beträffande vilka avvikande normer sålunda måste gälla i fråga om utbildning och meriter, i möjligaste mån nedbringas. På så sätt aktualiseras den av domstolskommittén väckta tanken att genom åtgärder redan före förstatligandet söka utjämna olikheterna mellan de båda karriärerna.
    En viktig olikhet mellan de båda karriärerna består ju däri att adjunktion i hovrätt ingår såsom ett led i utbildningen på den statliga men icke på den kommunala domarbanan. Att eliminera denna olikhet genom att de, som i fortsättningen övergår till rådhusrätt, bibehålles vid möjligheten till adjunktion ligger nära till hands. Visserligen är utrymmet för adjunktion i hovrätterna begränsat. Antalet fiskaler, som fram till förstatligandet kan komma att övergå till rådhusrätt, måste dock med hänsyn till den korta tid som kan beräknas återstå bli tämligen ringa. Beaktas bör också att det för de befatt-

ningshavare, om vilka här är fråga, i allmänhet ej torde bli aktuellt att fullgöra adjunktionstjänstgöringen förrän efter det förstatligandet skett. Frågan om sådana jämkningar i nuvarande ordning — t. ex. med avseende å adjunktionstidens längd — som kan tänkas bli erforderliga för att undvika en försämrad befordringsgång på en gemensam domarbana, torde därför utan olägenhet kunna övervägas senare på grundval av det förslag till en fullständig lösning av problemet med en gemensam domarkarriär, som domstolskommittén avser att framlägga i anslutning till sitt förslag om rådhusrätternas förstatligande.
    Sammanfattningsvis anförde justitieministern:
    Jag förordar alltså, att den som efter erhållet fiskalsgodkännande övergår från tjänst i eller under hovrätt till tjänst vid rådhusrätt skall beredas tillfälle att tjänstgöra såsom adjungerad ledamot av hovrätten i regel vid den tidpunkt, då stadigvarande adjunktion skulle ha beretts honom, om han fortfarande tillhört hovrätten. Då det ur olika synpunkter är av betydelse att den, som skall fullgöra adjunktionstjänstgöring, är väl förtrogen med överrätternas arbetssätt, bör dock såsom förutsättning härför i allmänhet gälla, att vederbörande tjänstgjort minst sex månader i hovrätt efter erhållet fiskalsgodkännande. Befattningshavare som här avses bör även, om han så önskar, kunna ifrågakomma till förordnande såsom assessor i hovrätt, när han uppfyller nu eller framdeles stadgade förutsättningar härför.
    Denna ordning bör tillämpas, då avgång från tjänst i eller under hovrätt skett efter den 30 juni 1963.
    Den av justitieministern föreslagna ordningen godkändes av K. M:t.

B.R.