Näringsfrihetsrådet. Av de hos näringsfrihetsrådet under år 1962 anhängiga ärendena avsåg fyra framställningar från ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO) om förhandling jämlikt konkurrensbegränsningslagen. En av dessa framställningar gällde vägran av två glasverk med en gemensam s. k. marknadsordning att medge en återförsäljare de rabatter, som enligt marknadsordningen tillkom grossister. Nämnda återförsäljare var ett gammalt grossistföretag i branschen, vilket förvärvats av elva glasmästeriföretag. De båda glasverken ansåg, att de nya ägarna icke tog sikte på fortsatt grossistverksamhet utan endast på inbördes samverkan i form av samköp. Näringsfrihetsrådet — vars prövning ej avsåg marknadsordningen som sådan utan endast dess tillämpning i det föreliggande fallet — framhöll emellertid, att företaget i fråga före överlåtelsen drivit aktiv grossiströrelse i marknadsordningens mening, och att glasverken saknat anledning betvivla att de nya ägarna avsåg att fortsätta denna rörelse. Enligt näringsfrihetsrådets mening innebar sålunda glasverkens vägran att ge företaget grossistställning, att detta behandlades olika i förhållande till andra företag, och detta hinder eller försvårande av företagets näringsutövning fann rådet vara av betydelse även från allmän synpunkt. Näringsfrihetsrådet kom därför till slutsatsen, att en konkurrensbegränsning med skadlig verkan förelåg, och beslöt, att förhandling för att undanröja denna verkan skulle inledas. Den därefter följande förhandlingen gav till resultat en utfästelse av glasverken att under närmare angivna förutsättningar ge det berörda företaget grossistställning. Näringsfrihetsrådet fann, att den skadliga verkan därigenom undanröjts, och avskrev ärendet.
    Två framställningar från NO gällde leveransvägran, I det ena fallet hade ett grossistföretag, som övertagit en annan grossists filialrörelse, vägrat att sälja kolonialvaror till en samköpsförening, vilken tidigare fått leveranser från ifrågavarande filial. Grossistföretaget vidhöll sin ståndpunkt även se-

dan samköpsföreningen hade inrättat en för allmänheten öppen butik. Näringsfrihetsrådet fann, att denna leveransvägran innefattade skadlig verkan, och beslöt således att upptaga förhandling. Förhandlingen ledde till att grossisten upptog leveranser till föreningen. — I det andra fallet av leveransvägran hade två svenska generalagenter för utländska tillverkare av s. k. snabbkopieringspapper vägrat att leverera dylikt papper till en återförsäljare. Sedan bl. a. muntlig förberedelse ägt rum inför näringsfrihetsrådet, träffade emellertid de berörda företagen uppgörelse om återupptagande av leveranserna, varefter NO återkallade sin talan och ärendet avskrevs. — Den återstående framställningen från NO gällde påstådd diskriminerande verkan av ett funktionsrabattsystem. Handläggningen av detta ärende kunde emellertid under år 1962 endast påbörjas.
    Näringsfrihetsrådet har vidare under år 1962 handlagt en ansökan från Svenska Bokförläggareföreningen om fortsatt dispens efter den 31 december 1962 från bruttoprisförbudet med avseende å handeln med böcker och en ansökan från Svenska Musikförläggareföreningen om motsvarande dispens beträffande handeln med noter. Med anledning av dessa ansökningar har rådet föranstaltat om en tämligen omfattande utredning rörande bokhandeln. Enär denna utredning icke var slutförd vid årets slut, har dispenserna i fråga interimistiskt förlängts för tiden till dess ärendet slutbehandlats, dock längst till och med den 30 juni 1963.
    En förut beviljad tidsbegränsad dispens från bruttoprisförbudet med avseende å partihandel med strömming har förlängts ytterligare ett år.
    Näringsfrihetsrådet hade under år 1962 tjugoett sammanträden, varav tio med rådet in pleno. Tre av dessa hade offentligen bekantgjorts.
    Beslut och utlåtanden av näringsfrihetsrådet liksom av NO refereras fortlöpande i den av statens pris- och kartellnämnd i samarbete med nyssnämnda två myndigheter utgivna tidskriften Pris- och kartellfrågor.

L. J.