NORDISKT OCH INTERNATIONELLT

 

Juridisk litteratur i Finland 1960—61

    Lagsamlingar. Den finskspråkiga lagboken »Suomen laki» har planenligt utkommit med en del per år och sålunda helt förnyats under den förflutna två-årsperioden.
    Ett flertal lagsamlingar rörande olika specialområden har utgivits, delvis med förklaringar och hänvisningar. Här må nämnas sjöfartslagstiftningen (H. JÄÄSALO: »Merenkulkulainsäädäntö». 1960. 1277 s.), lagstiftningen om vägtrafik (ERKKI AILIO: »Tieliikennelait». 1961. 146s., delvis med korta rättsfallsreferat), tullagstiftningen (»Tullverketshandbok». I. Lagstiftning. 1960. 475 s.) samt »Lagstiftning angående arbetskraftsärenden och yrkesvägledning» (1961, 110 s.).
    Rättshistoria. Minister PAAVO PAJULA har som resultat av fortsatta rättshistoriska forskningar utgivit ett arbete vari han redogör för huvuddragen av det finska lagspråkets historia (»Suomalaisen lakikielen historia pääpiirteittäin». 1960. 288 s.). Han upprepar sin i ett tidigare arbete hävdade uppfattning att den första finska översättningen av landslagen utförts av Jakob Finno 1579 eller året därpå. Den fortsatta utvecklingen av det finska lagspråket skildras därefter avförf. fram till våra dagar.
    Professor RAGNAR HEMMER har utgivit tredje delen av sin lärobok i Finlands rättshistoria (»Suomen oikeushistorian oppikirja. III. Varallisuusoikeuden historia». 1961. 57 s.). Denna del omfattar förmögenhetsrättens historia; sakrätten och obligationsrätten behandlas särskilt för sig.
    Allmän civilrätt. Föravtalet har behandlats av professor P. J. MUUKKONEN (»Esisopimus. Siviilioikeudellinen tutkimus». 1960. XVIII + 135s.). Syftet har närmast varit att »kartlägga» de allmänna principerna för föravtalet och icke att i detalj utreda olika typer av föravtal; dessa har för det mesta fått exemplifiera regler av mera allmän art. Med föravtal förstår förf. en överenskommelse eller en utfästelse genom vilken man lovar ingå ett huvudavtal; i denna bemärkelse är föravtalet ett gemensamt namn för olika rättsfakta. Det centrala avsnittet i avhandlingen berör föravtalets rättsverkningar. Förf. utgår från begreppet bundenhet i parternas inbördes förhållande och anser ett avtal vara bindande när detsamma förpliktar till naturaprestation eller till ersättning enligt det positiva avtalsintresset. När förf. redogör för den bundenhet som föravtalet framkallar, har han begränsat framställningen till frågor rörande formen och innehållet. Bland särskilda frågor som behandlas, må nämnas bundenheten vid personbyte, varvid tredje mans rättsskydd kommer med, samt frågorna därom vem som kan kräva fullgörelse och vem som är skyldig att fullgöra föravtalet.
    Misstaget, ett grundproblem i läran om rättshandlingar, är rubriken på ett stort arbete av professor K. A. TELARANTA (»Erehdys oikeustoimiopin perusongelmana». 1960. XXVIII + 442 s.). Inledningsvis redo-

gör förf. för olika uppfattningar om innebörden av begreppet misstag och framhåller, att man kan skilja mellan förklaringsmisstag och motivmisstag. Härefter följer en vidlyftig redogörelse för den historiska utvecklingen med avseende på rättsregler och teorier rörande misstaget och dess rättsliga betydelse, de flesta i litteraturen framförda huvudteorier passerar härvid revy. Huvudvikten har likväl lagts på redogörelsen för gällande finländsk rätt och för de olikartade teoretiska problem som anmäler sig i det sammanhanget. Härvid redogör förf. först för avtalslagens bestämmelser om misstag och utreder därefter förklaringsmisstaget, varvid han stannar inför begreppen vilja, avsikt och förklaring samt skärskådar begreppet misstag ur olika synvinklar. Ett särskilt avsnitt ägnas en detaljerad analys av begreppet viljeförklaring, varvid förf. även kommer in på skillnaden mellan uttryckliga och tysta (konkludenta) viljeförklaringar. Med den ingående teoretiska utredning som förf. presterat, har han velat påvisa den grund på vilken man in casu kan bygga upp behandlingen av rättsliga avgöranden i vilka det är fråga om misstag.
    Den av professorerna T. M. KIVIMÄKI och MATTI YLÖSTALO utgivna finskspråkiga läroboken i civilrätt (se SvJT 1960 s. 552) har utkommit i en svenskspråkig upplaga i viss utsträckning kompletterad med nytillkommen lagstiftning (»Lärobok i Finlands civilrätt. Allmän del». 1961. 437 s.). Översättningen har utförts av jur. lic. P. E. VON BONSDORFF.
    Sakrätt. Rättsläget med avseende på städernas donationsjordar har undersökts av professor SIMO ZITTING (»Kaupunkimaan omistuksesta. Ns. lahjoitusmaateorian kritiikkiä». 1960. XV + 126 s.). Det har rått stor osäkerhet rörande karaktären av den rätt som tillkommer städerna med avseende på de jordområden som kronan under skiftande villkor donerat till olika städer när dessa grundlagts eller i annat sammanhang. Likaså har den ställning som tillkommer brukare av stad tillhörig donationsjord varit oklar och osäker. Förf. har mot bakgrunden av en historisk utredning kritiskt granskat olika rättsfrågor som har samband med rätten till dessa donationsjordar. Också rättspraxis på området har kommenterats. Framställningen ger en mycket intressant bild av det ifrågavarande rättsinstitutet och är ägnad att belysa många tvistiga rättsfrågor ur nya synvinklar.
    Internationell privaträtt är ett i Finland försummat rättsområde. Den första större vetenskapliga undersökningen inom detta område utgör HEIKKI JOKELAS doktorsavhandling om köp av lös egendom ur den internationella privaträttens synvinkel (»Irtaimen kaupasta kansainvälisen yksityisoikeuden kannalta». 1960. XXXIV + 290 s.). Efter en grundlig och intressant utredning av metodfrågor refererar förf.den internationella privaträttens inställning till lösöreköpet i England, USA, Frankrike, Tyskland och Schweiz. I avhandlingens huvuddel ges en redogörelse för den internationella handeln med särskilt beaktande av den finländska rätten; härvid behandlas bl. a. lex fori, lex loci contractus, lex loci solutionis, lex loci debitoris, partsviljan och olika slag av anknytningsfakta. Slutligen klarlägger förf. köpets obligationsstatut. Även till den del framställningen är deskriptiv innehåller den en hel del kritiska anmärkningar. Behandlingen av ämnet

5—633004. Svensk Juristtidning 1963

har även krävt att förf. i rätt stor utsträckning nödgats fördjupa sig i olika länders materiella köprätt.
    Bolagsrätt. I ett tidigare arbete om aktierätt vid bolagsstämma har professor L. E. TAXELL belyst några centrala problem rörande den formella sidan av aktieägarens rättsskydd. Som resultat av fortsatta undersökningar föreligger avhandlingen »Aktieägarens rättsskydd» (1961, 235 s.), som närmast tar sikte på den materiella sidan av rättsskyddet och avser att klarlägga det skydd mot beslut av bolagsstämma som tillkommer varje enskild aktieägare utan hänsyn till aktieinnehavets storlek. I det första kapitlet har principerna för aktieägarens rättsskydd utretts och systematiserats. I ett andra kapitel, som är avhandlingens längsta, utreder förf. i detalj de skyddsregler som enligt finländsk rätt gäller för de olika aktierättsliga befogenheterna och för aktieägarens ekonomiska intresse i bolaget. I ett slutkapitel behandlas det i finländsk rätt till följd av lagstiftningens ofullständighet och bristfällighet oklara och vanskliga problemet om de olika rättsskyddsmedlen och deras användning; en central plats intar redogörelsen för olika slag av ogiltiga bolagsstämmobeslut särskilt med avseende på gränsen mellan klanderbarhet och nullitet.
    Försäkringsrätt. En sammanslutning av Finlands försäkringsjurister utger en skriftserie; den senaste volymen innehåller inemot tjugu uppsatser (av dem en svenskspråkig) som behandlar olika försäkringsrättsliga frågor (»Suomen vakuutuslakimiesten yhdistyksen julkaisuja». XVI. 1961, 320 s.).
    Sjörätt. Förvaltningsrådet, jur. dr RUDOLF BECKMAN har utgivit enny upplaga av sin mycket använda »Handbok i sjörätt» (5 uppl. 1961,XVIII + 612 s.). Den nya utgåvan, vilken liksom de tidigare är en kommentar främst till sjölagen, är i många stycken kompletterad med ny lagstiftning och hänvisningar till de senaste årens rättspraxis.
    Arbetsrätt. Den nya semesterlagen av år 1961 har förklarats av vice häradshövding TAPANI VIRKKUNEN (»Laki työntekijän vuosilomasta. Käytännöllistä tietoutta työnantajille ja työntekijöille». 1961. 116 s.). Boken är skriven i syfte att ge praktiska anvisningar åt arbetsgivareoch arbetstagare.
    »Arbetsdomstolens domar 1955—57» har utgivits av domstolens sekreterare A. KAURINKOSKI (1960. 116 s., finskspråkig).
    Arbetsrådets utlåtanden och avgöranden under åren 1957—1960 harutgivits av MARTTI PULKKINEN (»Työneuvoston lausunnot ja ratkaisut1957—60». 1961. 201 s.). De flesta av de refererade ärendena har avseende på tillämpningen av arbetstids- och semesterlagstiftningen.
    Straffrätt. Professor BRYNOLF HONKASALO, som tidigare utgivit enframställning av straffrättens allmänna läror, är sysselsatt med en bearbetning av de särskilda brotten. En del därav har utkommit (»Suomen rikosoikeus. Erityinen osa». II. 1960. 268 s.). Densamma omfattarde brott som riktar sig mot religion, familjeställning och familjerättighet samt sedlighet, ävensom äktenskaps-, frids-, förfalsknings- och myntbrotten samt de allmänt farliga brotten. I arbetet har HD:s utslag i stor utsträckning belysts och kommenterats; härigenom får man en god bild av den högsta instansens ställningstaganden och växlingarna i dessa. Olika tolkningsalternativ framförs icke sällan och förf:s argu-

mentering är i allmänhet övertygande. Hänvisningar till skandinavisk och tysk litteratur förekommer. Arbetets värde både för praxis och för akademisk undervisning är påtagligt.
    Professor INKERI ANTTILA har utarbetat en kommentar till lagen omvillkorlig straffdom (»Laki ehdollisesta rangaistustuomiosta selityksin». 1960. XVI + 79 s.). I ett kort inledande avsnitt anför förf. allmänna synpunkter på det villkorliga straffet. I övrigt kommenterar förf. paragraf för paragraf gällande lag om villkorlig straffdom (av år 1918) och hänvisar till rättspraxis.
    Ett intressant och aktuellt område — undersökningen i trafikbrott— har ingående behandlats av professor REINO ELLILÄ (»Liikennerikosten tutkintaopin perusteet». 1960. 326 s.). I förgrunden träder olika sidor av kriminalistiken såsom grunderna av kriminaltaktik och-teknik samt rättspsykologin. Med ledning av de hjälpmedel som dessa erbjuder, eftersträvar förf. att teoretiskt och systematiskt belysa vissa huvudproblem på det behandlade rättsområdet samt att framlägga teoretiska argument och praktiska synpunkter. Arbetet inledes med en allmän redogörelse för kriminalistik och rättspsykologi. I huvudavsnittet redogör förf. först allmänt för utredningen i trafikmål. Härefterbehandlar han detaljerat olika former och medel för undersökningen ifråga om trafikbrott. Han uppehåller sig särskilt vid de olika åtgärder som bör vidtagas på platsen för trafikbrottet. I ett annat omfattande kapitel redogör förf. för de förhör som hålles före domstolsbehandlingen och för de omständigheter som kan påverka dem. Ett bisyfte med arbetet är, enligt förf:s intentioner, att rikta uppmärksamheten mot kriminalistiken i allmänhet, ett syfte som arbetet uppenbarligen tillgodoser.
    Professor N. SALOVAARA har i en monografi behandlat stöldbrottet (»Varkaus. Rikosoikeudellinen tutkimus». 1960. 131 s.). Förf. belyser denna brottstyps allmänna kännetecken utan att gå in på de specialfall som snatteriet och den grova stölden representerar. De allmänna brottskännetecken som förf. belyser, har avseende på stöldens föremål, besittningen, tillgreppet och avsikten att tillägna sig egendomen. Vissa jämförelser göres med skandinavisk och tysk rätt.
    En framställning av ockerbrottet har skrivits av jur. dr M. LIVSON (»Kiskomisrikos». 1960. 85 s.).
    En doktorsavhandling behandlande straffmätningen, särskilt domarens verksamhet i syfte att inom en normal strafflatitud bestämma ett riktigt straff, har skrivits av häradshövding TAPIO NOUSIAINEN (»Rangaistuksen määräämisestä erityisesti silmälläpitäen tuomarin mittaamistoimintaa oikean rangaistusmäärän tavoittamiseksi normaalilatitudin puitteissa. Rikosoikeudellinen tutkimus». 1961. XLVII + 329 s.). Ie tt inledande kapitel redogör förf. för vissa terminologiska frågor; han ger även korta historiska och rättsjämförande översikter. I arbetetshuvuddel behandlas bl. a. följande frågor: straffets ändamål i förhållande till straffmätningen, de olika objektiva och subjektiva faktorer som domaren bör beakta när straffet bestämmes samt domarens verksamhet när straffet fastställes — i detta avsnitt, där uppmärksamhet fästes vid praktiska synpunkter, framträder ett försök till empirisk undersökning. Slutligen beröres en del processuella frågor. Avhandlingen

ger vid handen, att förf. i stor utsträckning tillgodogjort sig både allmänna straffrättsliga läror och erfarenheter från det praktiska rättslivet. Av främmande rätt observeras huvudsakligen skandinavisk och tysk; litteratur rörande rättsfilosofi och rättssociologi saknas.
    Bilförarens rättsskydd är namnet på en avhandling skriven av hovrättsrådet HANNES HARTIKAINEN (»Automiehen oikeusturva sovellettaessa tieliikennelainsäädäntöä, lähinnä ajonopeuden sovittamista koskevia sääntöjä». 1961. 303 s.). Förf. framhåller, att bilföraren vid tillämpningen av trafiklagstiftningen vanligen intar ställningen av åtalad även när lagens avsikt är att skydda och icke att döma honom. Man har för mycket förbisett, att trafikreglerna strävar att skydda en försiktig bilförare mot andras oförsiktighet. Mot denna bakgrund belyser förf. trafikbrotten ur domarens synvinkel, som är en annan änåklagarens och den åtalades. Efter att inledningsvis ha berört olika faktorer som påverkar rättsskyddet, berör förf. trafikbrotten med särskild hänsyn till deras farlighet. I det sista kapitlet behandlas frågan om bilförarens oförsiktighet med avseende på anpassning av körhastigheten.
    Processrätt. Professor TAUNO TIRKKONEN, som tidigare utgivit ett stort systematiskt arbete i straffprocessrätt, har färdigställt första delen av ett arbete i civilprocessrätt, som kommer att omfatta två delar (»Suomen siviiliprosessioikeus». I. 1961. XXXIV + 627 s.). Arbetet skall betjäna både universitetsundervisningen och det praktiska rättslivet genom att ge en systematisk och detaljerad framställning av Finlands gällande civilprocessrätt. I den nu föreliggande första delen har förf. i allmänhet icke gått nya vägar; han bygger bl. a. i systematiskt avseende i stor utsträckning på R. A. Wredes på sin tid utomordentliga framställning av landets civilprocessrätt. Redan på basen av den  första delen av Tirkkonens arbete kan man säga, att man här har att göra med ett värdefullt standardverk av stor betydelse för den akademiska undervisningen och för hela vårt rättegångsväsende. — I de två första kapitlen behandlas allmänna processuella problem såsom begreppen process och processrätt, civilprocessens ledande principer, domsrätten samt civilprocessens avgränsning från andra processarter. I de följande kapitlen behandlas domstolarna, parterna, civilprocessens föremål, processförutsättningarna och processhandlingarna.
    I ett brett upplagt arbete har professor JOUKO HALILA behandlat kvittning av fordringsrättigheter (»Saamisoikeuksien kuittauksesta». 1961. XXXII + 444 s., sammanfattning på tyska). Förf. säger själv att avsikten varit att ge en fullständig framställning av den i Finland gällande lagstiftningen om kvittning med beaktande av både den materiella rätten och processrätten. Inledningsvis redogör förf. för vissa terminologiska spörsmål och för kvittningens syfte samt ger en korthistorisk översikt. Huvudframställningen sönderfaller i tre delar. I den första undersökes kvittningens materiella förutsättningar och begränsningarna i rätten att kvitta samt i korthet den frivilliga kvittningen. Kvittning i rättegång klarlägges i det följande avsnittet, huvudfrågorna är här de processuella förutsättningarna, kvittningensprocessuella genomförande och domstolsutslagets rättskraft. Till sistredogör förf. detaljerat för kvittning i konkurs.

    Docenten SANFRID STAFFANS är författare till arbetet »Grunddragen av rättegången i civila sjörättsmål i första instans. Jämförande framställning av nordisk rätt» (1960. 158 s.). Efter att i inledningen ha verkställt en del begreppsutredningar redogör förf. för de nordiska ländernas underdomstolar i civila sjörättsmål och för rättegångsförfarandet vid dessa domstolar. I två korta avslutande kapitel framlägger förf. dels en statistisk utredning rörande antalet sjörättsmål under åren 1950—55 och den tid som i medeltal åtgått till deras handläggning, dels vissa synpunkter de lege ferenda.
    Professor BRUNO A. SALMIALA har med utgångspunkt i HD:s utslag med anledning av vissa tjänsteåtal mot en ledande tjänsteman i en kommuns förvaltning berört den enskilde medborgarens rättsskydd (»Tuomio. Toteamuksia ja ajatuksia yksilön oikeussuojasta». 1960. 145 s.). Avsikten med arbetet har närmast varit att genom en kritisk granskning påvisa, att den nuvarande straffprocessen, särskilt i HD, företer missförhållanden som allvarligt kan äventyra individens rättsskydd. Förf. understryker särskilt vikten av att den åtalade skall få uttala sig om allt det anklagelsematerial som förelägges domstolen, och att domstolen också beträffande skuldfrågan bör motivera sitt avgörande så, att både den dömde och allmänheten har möjlighet att konstatera på vilka grunder domen byggts upp.
    Statsförfattningsrätt. Riksdagens budgetmakt har varit föremål för en systematisk utredning verkställd av jur. dr EINO PURHONEN (»Eduskunnan budjettivalta». 1961. 245 s., sammanfattn. på tyska). Arbetet inledes med en historisk översikt och en utredning av vissa principiella frågor, i vilket sammanhang förf. konstaterar, att man med riksdagens budgetmakt avser riksdagens rätt att besluta om statsbudgeten och att övervaka dess verkställighet. I det följande redogör förf. för de olika faserna i budgetens tillkomst och för olika problem som har avseende på budgetens rättsliga karaktär och betydelse.
    Professor PAAVO KASTARI har dryftat den i offentligheten ofta berörda frågan om republikens presidents ställning (»Tasavallan presidentin asema». 1961. 85 s.). Arbetet, som närmast riktar sig till allmänheten, har inte blott till syfte att klarlägga den ställning som republikens president i statsrättsligt avseende intar, utan även att påvisa huru presidentens uppgifter i praktiken har gestaltats. Efter att ha dryftat valet av president berör förf. ur statsrättlig synpunkt presidentens ställning, befogenheter och ansvar i regeringsarbetet och i ett par centrala situationer — vid bildande av regering och vid upplösning av riksdagen. I korthet redogöres sedan, med framhållande av vissa viktiga avgöranden, för huru presidentens ställning kommit att utformas i praktisk politik, varvid förf. särskilt för sig karakteriserarde olika presidenternas ställning från K. J. Ståhlberg till Urho Kekkonen. I ett sammandrag påpekar förf. bl. a. att presidentens roll med tiden vuxit i betydelse; själva systemet har likväl bevarat sin parlamentariska karaktär.
    Allmän förvaltningsrätt. Professor V. MERIKOSKI har utgivit den senare delen av sitt arbete om rättsskyddet i förvaltningen (»Hallinto-oikeuden oikeussuojajärjestelmä». II. 1961. 288 s.). Arbetets två delar ger en sammanfattande framställning av olika sidor av rättsskyddssys-

temet inom förvaltningsverksamheten. I första hand är arbetet avsett att vara en lärobok, men detsamma kan därutöver till följd av den stora betydelse som de behandlade frågorna har för medborgarna, påkalla intresse även utanför universitetskretsarna. I den nu föreliggande andra delen fortsätter förf. behandlingen av det repressiva rättsskyddet. Huvuddelen av framställningen ägnas en ingående redogörelse för olika slag av besvär. Kortare avsnitt berör de extraordinära rättsmedlen samt frågan om de allmänna domstolarnas andel i det förvaltningsrättsliga skyddssystemet. I sitt fullbordade skick framträder arbetet som en god systematisk framställning av viktiga avsnitt av förvaltningsrättens allmänna del.
    Kommunalrätt. Genom en lag av den 20.1.1961 förnyades det avsnitt av kommunallagen som berör det interkommunala samarbetet. Syftet med denna lagstiftning är att genomföra de justeringar som motiveras av vunna erfarenheter och av en skedd utveckling utan att ändrade allmänna grunderna för samarbetet mellan kommuner — detta samarbete bygger fortfarande på kommunalförbund och icke på självstyrelsesamfund av högre ordning. Dessa nya stadganden har ingående och sakkunnigt kommenterats av regeringsrådet ARVO HANNUS (»Kunnallislain uudet säännökset kuntien yhteistoiminnasta». 1961.150 s.).
    Med anledning av sin 40-åriga tillvaro har de finskspråkiga landskommunernas förbund (Maalaiskuntien liitto) utgivit en festskrift innehållande uppsatser av kommunala experter (»Kuntien itsehallinto aikamme yhteiskunnassa. Maalaiskuntien liitto 1921—1961». 1961. 202s.). Uppsatserna, av vilka några är juridiska, är ägnade att belysa den kommunala självstyrelsen i dagens samhälle.
    En ny väsentligt utvidgad upplaga har utgivits av den handbok i kommunala frågor som publicerades år 1955 (»Kunnallisasiain käsikirja». 2 uppl. 1961. 1168 s.). I uppsatser författade av sakkunniga inom kommunalförvaltningen behandlas olika allmänna och speciella problem. Specialområden som icke ingick i den gamla upplagan, är sysselsättnings-, väg- och befolkningsskyddsfrågor.
    En ny finskspråkig upplaga av REINO KUUSKOSKIS kommentar till kommunallagen har utkommit (»Kunnallislaki». 4. uppl. 1960. XXIII+ 579 s.). Ny lagstiftning inom kommunalrätten och vissa närstående områden har föranlett en del kompletteringar.
    I skriftserien »Ius Finlandiae» har professor OLAVI RYTKÖLÄ framlagt ett arbete som avser att ge en helhetsbild av kommunalförvaltningen i Finland (»Finnisches Gemeindeverwaltungsrecht». 1961. X +138 s.). Huvudvikten har fästs vid de centrala principerna för kommunalförvaltningen och vid förvaltningens allmänna organisation. Den speciella kommunalrätten har behandlats endast till den del detta ansetts nödvändigt för att ge en så fullständig bild som möjligt av kommunalförvaltningen i dess helhet. Arbetet fyller väl sitt ändamål att ge en sakkunnig översiktlig framställning avsedd för läsare som icke känner lagstiftningen på detta område.
    För en utländsk läsekrets har en kort redogörelse för den kommunala självstyrelsen och för kommunallagen skrivits av A. ESKOLA (»Local self-government in Finland and the Finnish municipal law». 1960. 77 s.).

    Kyrkorätt. Förre presidenten i Högsta förvaltningsdomstolen EINO J. AHLA har skrivit en sammanfattande redogörelse för den evangelisk-lutherska församlingens förvaltning (»Seurakunnan hallinto». 1960. 222 s.). Arbetet är närmast avsett att vara en handbok för församlingarnas förtroendemän men riktar sig även till de förvaltningsmyndigheter som har att tillämpa kyrkolagen samt till de studerande. Efter en kort redogörelse för kyrkans rättsliga organisation och de högsta kyrkliga organens ställning utreder förf. mera i detalj de olika sidorna av församlingens förvaltning. I ett slutavsnitt hänvisas till litteratur och till avgöranden av Högsta förvaltningsdomstolen.
    Skatterätten har på senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet framför allt från yngre forskares sida. En ny doktorsavhandling ger ånyo belägg härför — ANTTI SUVIRANTAS avhandling om begreppet »lönearbete» i skatterätten, d. v. s. frågan därom när ett arbete är av det slag att vederlaget härför beskattas som löneinkomst (»Palkkatyön käsite vero-oikeudessa». 1961. XXXIV + 482 s.). Avhandlingen innehåller en i detalj gående redogörelse för och tolkning av de olika stadganden i skattelagstiftningen som direkt eller indirekt berör löneinkomster. Härvid kommer förf. även in på en del arbetsrättsliga problem. Rättspraxis — främsta Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden — har i tillräcklig utsträckning utnyttjats och litteraturen på området — både inhemsk och utländsk — har i mycket stor omfattning använts. De resultat till vilka förf. kommit i sin tolkning av ofta svårtillämpade stadganden, är för det mesta både tillförlitliga och väl argumenterade.
    En »Handbok i företagsbeskattning» (1960. 219 s.) har utgivits av referendarierådet B. E. SJÖHOLM. Samma arbete har utkommit på finska (2 uppl. 1961). Handboken grundar sig på föreläsningar i skatterätt som förf. hållit vid Svenska handelshögskolan. Den tjänar likväl icke blott undervisningen utan är även en värdefull uppgiftskälla för affärslivet. Arbetets främsta betydelse ligger dels däri att detsamma ger svar på ett stort antal konkreta frågor, dels däri att detsamma i stor utsträckning redogör för rättspraxis — avgöranden av Högsta förvaltningsdomstolen, där förf. är föredragande. Framställningen ger en fyllig bild av gällande rätt och av det sätt på vilket denna tillämpats. Systematiskt är arbetet klart och framställningen är koncentrerad. Den formella skatterätten behandlar förf. icke.
    Speciell förvaltningsrätt. Skolförvaltningen är ett område inom vilket ett behov av handböcker är påtagligt icke minst till följd av de vidlyftiga och ofta svårtolkade lagstadgandena. Detta behov har väsentligen tillgodosetts genom tvenne av lagfarna skolrådet, numera regeringssekreteraren RAGNAR MEINANDER utgivna handböcker.
    Arbetet »Folkskolans förvaltning» (I—II. 1960. 189 + XVI + 350s.) återger i den första delen folkskollagstiftningen, som åren 1957—58 genomgick en totalrevision. Den andra delen innehåller en systematisk bearbetning av gällande lagstiftning. — Det andra av Meinanderutgivna arbetet »Läroverkens förvaltning» (1960. X + 148 s.) saknar däremot lagtext och innehåller sålunda endast en systematisk framställning av gällande författningar. — De två arbetenas disposition följer i stort sett samma regler. De centrala frågeställningarna är: sko-

lan och dess organisation, skolarbetet och eleverna, tjänsterna inom skolväsendet samt tjänstemännens rättigheter och skyldigheter ävensom frågor rörande statsunderstöd och statsuppsikt.
    Folkrätt. Professor ERIK CASTRÉN har skrivit en avhandling om rätten till diplomatiskt skydd eller den rätt som tillkommer staten att genom sina diplomatiska och konsulära representanter ingripa till förmån för sina medborgare, ifall den stat, där dessa uppehåller sig, ej behandlar dem i överensstämmelse med folkrättens normer eller bindande statsfördrag (»Diplomaattinen suojeluoikeus». 1961. 106 s.). Avsikten har inte varit att ge en fullständig framställning av detta rättsinstitut. Efter att inledningsvis i korthet ha klarlagt vissa grundläggande frågor utreder förf. olika spörsmål — främst staten såsom subjekt för rätten att skydda sina medborgare, de personer som kan bli föremål för detta skydd samt förutsättningarna för utövandet av dennu ifrågavarande rättigheten.
    Jur. dr, numera professorn BENGT BROMS har i ett intressant arbete behandlat Suez-kanalens rättsliga status (»The Legal Status of the Suez Canal». 1961. 219 s.). Arbetet innehåller till största delen en redogörelse för och en bedömning av de folkrättsliga problem som anslutit sig till kanalen under olika skeden fram till våra dagar. Särskilt uppehåller sig förf. vid Suez-kanalens ställning under de krig som kommitatt beröra kanalen efter tillkomsten av 1888 års konvention. Likaså behandlas de engelsk-egyptiska relationerna under tiden 1922—1954 samt konflikterna mellan Israel och Egypten. Slutligen redogör förf. för kanalens nationalisering och för det nuvarande rättsliga läget.
    Övriga skrifter. För att hylla två av sina hedersmedlemmar, professor emeritus Kaarlo Kaira och förre presidenten i Högsta förvaltningsdomstolen U. J. Castrén, som båda fyllde 75 år i december 1961, utgav den finska juristsammanslutningen (Suomalainen Lakimiesyhdistys) en festskrift (»Kaarlo Kaira—U. J. Castrén. Juhlajulkaisu». 1961.290 s.). Festskriften innehåller tjugu uppsatser rörande olika specialfrågor inom statsförfattnings-, förvaltnings-, finans- och folkrätten.
    De finskspråkiga juris studerandenas vid Helsingfors universitetförening »Pykälä» (paragrafen) har med anledning av sin 25-årsdagutgivit en festskrift innehållande att antal uppsatser, de flesta skrivna av lärare vid juridiska fakulteten (»25-vuotisjulkaisu 1935—1960».1960. 120 s.).
    Vid Finlands juristförbunds årligen återkommande juristdagar hålles numera s. k. fortsättningskurser i centrala juridiska ämnen i syfte att belysa dessa ur såväl teoretisk som praktisk synvinkel. Föredragen och referaten utges i tryck. I det senast tryckta Protokollet (11.juristdagarna 1960. 185 s.) behandlas bl. a. betalningsorder, de nya stadgandena om rättegångsfullmakt och om ändringssökande samt praktiska synpunkter på lagstiftningen om bevisning ävensom vissa trafikrättsliga frågor, bl. a. trafikförsäkring och rätt till skadeersättning.
    En kortfattad för praktiskt bruk avsedd redogörelse för krigsinvalidvården har utgivits av E. KOSUNEN (»Sotainvaliidin lakiopas. Sotilasvammalaki». 1961. 138 s.).
    Professor GUNNAR PALMGRENS år 1945 utgivna och mycket anlitade

lärobok »Juridiken i affärslivet» har utkommit i en fjärde kompletterad upplaga redigerad av professor CURT OLSSON (1961. 247 s.).
    Den främsta formulärsamlingen på finska (E. HAKKILA: »Asiakirjakaavoja selityksineen») har utgivits i en ny upplaga (6 uppl. 1960.775 s., redigerad av H. SIMOLA). Väsentliga ändringar har gjorts (den föregående upplagan utkom 1950) främst som en följd av ny lagstiftning. Ungefär en tredjedel av formulären är nya eller helt förnyade.
    Ett systematiskt register (finskspråkigt) över Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden åren 1933—1958 har utgivits av förvaltningsrådet A. K. IKKALA (»Korkeimman hallinto-oikeuden ratkaisujenhakemisto 1933—1958». 1960. 601 s.).
    Utförliga register till de två tidskrifterna Lakimies och Defensor Legis har redigerats av vice häradshövding MARJATTA SEPPÄLÄ (»Lakimies. Hakemisto 1945—1959». 1961. 205 s. samt »Defensor Legis.Index 1920—1960». 340 s.).

L. E. Taxell