Förslag till ny lagstiftning om fastighetsbildning. Det arbete på fastighetsbildningsrättens område som bedrivits inom 1954 års fastighetsbildningskommitté har nu resulterat i ett betänkande (SOU 1963:68), omfattande drygt 800 sidor. I betänkandet upptages ett förslag till lag om fastighetsbildning, vilken författning är avsedd att ersätta såväl 1917 års lag om fastighetsbildning i stad som den för landsbygden gällande jorddelningslagen av år 1926 och den därtill anslutande sammanläggningslagen. Avsikten är alltså att för hela riket enhetliga bestämmelser om fastighetsbildning skall införas. Den nuvarande ordningen med särskilda lagar för land och för stad, varmed likställts vissa samhällen med stadsmässig bebyggelse, har medfört avsevärda olägenheter inte minst genom att en klar avgränsning av de olika tillämpningsområdena inte kunnat upprätthållas. Av väsentlig betydelse är emellertid samtidigt att fastighetsbildningsproblemen i grund och botten är av samma karaktär inom bebyggelseområden och utanför dessa och att de därför bör i stort lösas efter samma linjer.
    Av de olika fastighetsbildningsinstitut som regleras i förslaget företer avstyckningen icke några väsentliga nyheter. Klyvning, motsvarande den form av laga skifte som för närvarande kan äga rum för utbrytning av ideell andel i fastighet, skall även i fortsättningen vara möjlig. Denna delningsform torde dock inte få någon nämnvärd självständig betydelse, men i kombination med andra åtgärder kan den bli av värde. För nybildning av fastigheter skall vidare sammanläggning kunna ske. Även om för

farandet i sammanläggningsärendena gestaltas på nytt sätt, skiljer sig institutet inte i fråga om sin allmänna uppbyggnad från vad som för närvarande gäller. Att märka är emellertid att sammanläggningarna torde komma att förlora i betydelse, enär sådana rationaliseringsåtgärder som hittills skett i form av avstyckning jämte sammanläggning hädanefter som regel skall genomföras inom ramen för det nya institutet fastighetsreglering. Genom att anlita denna fastighetsbildningsform, som motsvarar både det hittillsvarande arronderingsskiftet eller omskiftet som det brukat kallas och ägoutbytet, skall det bli möjligt att åstadkomma såväl mindre justeringar som genomgripande ändringar i fråga om bestående fastigheters utformning och i vissa fall även beträffande deras storlek. Därigenom skall också åtgärder kunna vidtagas rörande samfällighets- och servitutsförhållanden samt vissa gemensamma arbeten, främst rörande tekniska anläggningar, kunna bringas till utförande.
    Liksom hittills vanligen skett skall frågor om fastighetsbildning prövas vid förrättning. Den obligatoriska fastställelseprövningen föreslås emellertid slopad, men i stället skall registreringen tillmätas betydelse vid bedömning av frågan huruvida en slutligt gällande fastighetsbildningsåtgärd kommit till stånd. Den för närvarande i allmänhet tillämpade ordningen med en judiciell överprövning av förrättningsmännens beslut och åtgärder har bibehållits i förslaget. Då det nuvarande rättegångsförfarandet i jorddelningsmål ansetts behäftat med vissa brister, har en omgestaltning föreslagits, innebärande framför allt att ägodelningsrätterna skall ersättas av specialdomstolar med större domkretsar och att målen från dessa nya domstolar, som i administrativt hänseende skall vara knutna till hovrätterna, skall föras direkt till högsta domstolen.

J. G.