155    Hugo Ericsson †. Den 8 januari 1964 avled f. d. justitierådet Hugo Ericsson efter en mer än årslång sjukdom.
    Han föddes i Ystad den 9 april 1893. Efter studentexamen kom han till Lund hösten 1911 och blev jur. kand. redan våren 1914. Militärtjänstgöring under första världskrigets tidigare år avspeglas i en uppsats i SvJT:s första årgång 1916, som inledde tidskriftens serie av inlägg under rubriken »Från det praktiska rättslivet». I uppsatsen påvisades hur en olyckligt formulerad och därför feltolkad paragraf i 1914 års militära rättegångslag rätteligen skulle förstås.
    Hugo Ericsson satt ting i Torna och Bara domsaga 1917—1919 och fortsatte sedan domarbanan i hovrätten över Skåne och Blekinge såsom fiskal och assessor till 1925, då han blev t. f. revisionssekreterare. Under de fjorton åren från ankomsten till Lund och till hovrättstidens slut var han livligt engagerad i studentlivet, tidigt beklädd med framskjutna poster i Ystads nation, studentkåren och Akademiska föreningen. De fem sista åren var han dessutom föreståndare för juridiska fakultetens praktiska kurs.
    Såsom revisionssekreterare erhöll Hugo Ericsson snart en av skiftesrotlarna. Jorddelningsrätten förblev hans huvudintresse under de många år han var föredragande i och — från 1935 — ledamot av Högsta domstolen. På detta och angränsande rättsområden nedlade han ett omfattande och värdefullt arbete. I domstolens arkiv och i ledamöternas privata dossierer torde finnas ett stort antal promemorior av hans hand, visande resultatet av mödosam rättsutredning och av forskning i äldre och nyare tids rättstillämpning. Blott obetydligt härav har publicerats, huvudsakligen ett par uppsatser i SvJT 1935 och 1937, den senare med rubriken »Om avvikelse från ägobelopp som enligt delningsgrund tillkommer ägolott», samt — i form av tillägg tillvota i åtskilliga principiellt betydelsefulla domstolsavgöranden — i Nytt Juridiskt Arkiv.
    Under 1930-talet var Hugo Ericsson JO:s suppleant, lärare i rättslära och jorddelningsrätt vid Tekniska högskolan, av Kungl. Maj:t förordnad förvaltare i Kreuger & Tolls konkurs. Från 1940 till 1963 var han ordförande i Veterinärhögskolans styrelse.
    I all sin verksamhet röjde Hugo Ericsson andliga och kroppsliga krafter utöver det vanliga. Och han sparade sig för visso aldrig. Främst fångades han av praktiska uppgifter inom rättslivet och han fick, såsom de ovan antecknade data antyda, tillfälle att vid sidan om domargärningen ägna sig åt organisatoriska och ekonomiska frågor av skiftande slag.
    Hugo Ericsson såg på sina medmänniskor med välvilja. Hans personintresse var påfallande. Han var sina vänners vän, alltid redo att bistå med råd och dåd. Som domare visade han ofta drag av ömsinthet, som förvånade dem som inte närmare kände honom personligen.

C. G. Hellquist