OSCAR ADOLF GERMANN. Präjudizien als Rechtsquelle. Eine Studie zu den Methoden der Rechtsfindung. Uppsala 1960. Almqvist & Wiksell. Acta instituti upsaliensis iurisprudentiæ comparativæ. II. 52 s. Kr. 8,00.

    Författaren till den föreliggande nyttiga och intressanta skriften är väl känd och uppskattad av svenska rättsvetenskapsmän som ledande schweizisk straffrättslärare och rättsteoretiker. Hans insatser på den allmänna rättslärans område hänföra sig främst till lagtolkningens och rättstillämpningens metodproblem. Han har i flera sammanhang utvecklat och försvarat en markerat teleologisk riktning, som i det stora hela ligger i linje med den hos oss av Ekelöf och flera yngre teoretiker försvarade och tillämpade metoden för lagtolkning och rättsanvändning. Germanns teoretiska insatser ha därför med allt skäl blivit uppmärksammade och uppskattade i svensk rättsvetenskap även av dem som kanske ej helt dela hans grundsyn på de berörda problemen. Ett bevis på denna uppskattning utgör det förhållandet att rikets samtliga juridiska fakulteter vid tvenne särskilda tillfällen inbjudit Germann att gästföreläsa över ämnen hämtade från rättskällelärans problemkrets. Ett par av dessa gästföreläsningar ligger till grund för den här anmälda framställningen.
    Prejudikatläran har tidigare varit tämligen styvmoderligt behandlad i svensk doktrin, ett förhållande som till någon del beror på en äldre lagpositivistisk doktrins hegemoni bland ledande rättsvetenskapsmän fram till början av innevarande århundrade och den därmed förenade, ofta framställda åsikten att domstolarna hos oss icke vore bundna av tidigare avgöranden, ens i högsta instans, detta i motsats till läget i de anglosachsiska rättssystemen. Denna åsikt utgör en betydlig förenkling av ett komplicerat problem, vars lösning måste sökas med utgångspunkt från själva begreppet bundenhet. Domstolarnas hänsynstagande till tidigare avgöranden i högre instans kan förete olika nyanser: från ett frivilligt sökande av modeller för sin egen verksamhet, fram över ett av flera reella och juridiskt-tekniska faktorer alstrat psykologiskt beroende av tidigare praxis och slutligen — såsom i de anglosachsiska rättsordningarna — en tvingande juridisk bundenhet, dikterad av lag eller fast sedvanerätt.

    Ett studium av prejudikatens betydelse i olika ledande rättssystem skänker ett utmärkt, för att ej säga oumbärligt, perspektiv på frågan, och Germanns föreliggande skrift skänker en förträfflig orientering i prejudikatläran med hänsyn till common-law-systemen samt fransk, tysk och schweizisk rätt. Förf. visar ävenledes en viss förtrogenhet med nordisk doktrin på området. På ett intressant sätt belyses ej blott de åberopade rättsordningarnas allmänna inställning till prejudikat utan även den, särskilt i de förstnämnda rättssystemen, subtila frågan om innehållet i och gränserna för bundenheten. Vidare diskuteras den rättspolitiska grunden för denna företeelse samt spörsmålet om förutsättningarna för avståndstagande från tidigare domstolsavgöranden med särskild hänsyn till rättsordningar utan formell prejudikatbundenhet. Framställningen avslutas med några synpunkter på förhållandet mellan prejudikat, å ena sidan, samt annan sedvanerätt, lagstiftning och andra rättsskapande faktorer å den andra. Resonemangen i denna del utgå närmast från läget i schweizisk rätt.
    Som allmänt omdöme om Germanns arbete vågar man påstå att det fyller en lucka i den komparativa doktrinen och att det har mycket att ge även åt svenska jurister, som vilja bilda sig en föreställning om en viktig sida av deras egen uppgift i rättslivets tjänst. Som studielitteratur är arbetet ytterst instruktivt, och det vore beklagligt om den bristande förtrogenhet med tyska språket, vilken kan förmärkas hos den yngsta studentgenerationen, skulle föranleda att det icke utnyttjades.

Ivar Agge