Lagstiftningsfrågor vid 1964 års riksdags vårsession

I nedanstående översikt lämnas redogörelse för vissa lagstiftnings ärenden vid 1964 års riksdags vårsession. Liksom tidigare år har urvalet gjorts med utgångspunkt från att endast sådana ärenden medtagits som kunna antagas vara av särskilt intresse för SvJT:s läsekrets.
    Brottsbalkens förestående ikraftträdande har föranlett en mycket omfattande lagstiftning. Denna anknyter direkt till brottsbalken eller avser ämnen som eljest ansetts böra regleras i anslutning till balkens införande. Ifrågavarande lagstiftningsmaterial är synnerligen omfattande och mycket heterogent. Redogörelsen i denna del har därför måst starkt begränsas. Förslagen till nu berörd lagstiftning återfinnas huvudsakligen i de till årets riksdag avlämnade propositionerna nr 10 med förslag till lag om införande av brottsbalken, m. m., nr 76 med förslag till lag om behandling i fångvårdsanstalt och nr 90 med förslag till lag om personundersökning i brottmål, m. m.
    Beträffande en del lagärenden, i vilka proposition avlämnats under senare delen av vårsessionen, har behandlingen uppskjutits till höstsessionen. Detta gäller framlagt förslag till naturvårdslag samt den med rådhusrätternas förstatligande sammanhängande lagstiftningen. Även behandlingen av vissa motioner har uppskjutits till höstsessionen.

 

    Statsrätt. Ett vid 1960 års riksdag såsom vilande antaget förslag om upphävande av den i regeringsformen upptagna bestämmelsen att stadsfullmäktige skall avgiva förslag vid tillsättande av befattning som borgmästare och rådman (jfr SvJT 1960 s. 441) har av riksdagen slutligt antagits. Motsvarande bestämmelse har i stället intagits i lagen om val av borgmästare och rådman.
    Årets riksdag, som är den sista inom nu löpande mandatperiod för andra kammaren, har såsom vilande antagit vissa förslag till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och successionsordningen. Ifrågavarande ändringar avse bl. a. höjning av statschefens behörighetsålder från 21 till 25 år. Vidare innefatta de att lagrådet skall kunna arbeta på avdelningar som skola bestå av tre justitieråd och ett regeringsråd med möjlighet att ersätta ett av justitieråden med annan lagfaren, skicklig och oväldig person. Såvitt gäller andra statstjänstemän än domare överföras de grundläggande reglerna om tjänstemannens rättsställning från regeringsformen till annan lag, stiftad av Konungen och riksdagen gemensamt. Vidare skapas en möjlighet att överlåta konstitutionell beslutanderätt, som ej avser grundlagstiftning, på mellanfolklig organisation för fredligt samarbete. Med avseende å riksdagens verksamhet under krig upptagas regler om en riksdagens

478 MAGNUS SJÖBERGkrigsdelegation. Genom jämkning av regeringsformens och riksdagsordningens regler om riksdagens ombudsmän förberedes en eventuell ökning av antalet ombudsmän. Riksdagsledamots immunitetsskydd utsträckes så, att vederbörande kammares tillstånd fordras jämväl för väckande av skadeståndstalan. Slutligen må här nämnas att rösträttsåldern enligt de vilande förslagen skall sänkas, så att rösträtt vid val till riksdagens andra kammare inträder kalenderåret efter det då vederbörande fyllt 20 år.
    Jämväl förslag till vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen har förelagts årets riksdag. Detta avsåg i huvudsak dels sådan ändring av straffansvaret för den som lämnar meddelande för offentliggörande i tryckt skrift, att det skall gälla envar som genom att lämna meddelandet förövar visst, i förordningen angivet brott mot rikets säkerhet, dels en anpassning av tryckfrihetsbrotten till motsvarande gärningar i brottsbalken. I anslutning till det senare föreslogs jämväl sådan ändring av 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen, att ärekränkning mot ledamot av främmande makts regering skulle jämställas med ärekränkning av främmande makts statsöverhuvud eller dess representant här i riket. Det sistnämnda förslaget förkastades emellertid av riksdagen, som tillika beslutade för sin del, att bestämmelserna om ärekränkning mot främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket skulle utgå. I övrigt antog riksdagen det framlagda förslaget såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling.
    Slutligen må i förevarande sammanhang nämnas att riksdagen antagit vissa ändringar i lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen. De sålunda antagna ändringarna innebära bl. a., att valnämnderna skola sörja för att väljare, som bor avlägset eller isolerat, beredes möjlighet att komma till vallokalerna vid allmänna val samt att de i riksdagen representerade politiska partierna skola få kostnaderna för sina tryckta valsedlar ersatta av staten vid val av rikskaraktär.

 

    Internationell privaträtt. Sedan bl. a. Sverige i Haag den 15 juni 1955 undertecknat en konvention om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker, har innevarande års riksdag antagit en lag om internationella köp av lösa saker. Riksdagen har tillika bemyndigat Kungl. Maj:t att godkänna konventionen. Lagen träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar. Lagen äger icke tillämpning å köp av registrerade fartyg och luftfartyg, köp av värdepapper och försäljning genom judiciell myndighets åtgärd eller i exekutiv ordning. Bestämmelserna i lagen avse ej heller parternas rättshandlingsförmåga, köpeavtalets form eller köpets rättsverkningar i förhållande till andra än parterna. Därest icke parterna genom uttrycklig bestämmelse överenskommit eller det eljest otvetydigt framgår av avtalet att lagen i visst land skall tillämpas på köpet, skall lagen i det land där säljaren har sitt hemvist då han mottager beställningen tillämpas; om beställningen mottages vid ett säljaren tillhörigt fast driftställe, skall lagen i det land där detta är beläget tillämpas. Dock skall lagen i det land där köparen har sitt hemvist eller där han

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1964 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 479innehar fast driftställe, från vilket beställningen gjorts, tillämpas, såframt säljaren eller hans representant mottager beställningen i detta land. Från nu angivna regler gäller emellertid det undantaget — om ej annat uttryckligen avtalats — att i fråga om sättet för undersökning av godset, frister för undersökningen och meddelanden i anslutning till denna samt de åtgärder, som skola vidtagas därest godset avvisas, undersökningslandets lag skall tillämpas. Slutligen kan enligt uttryckligt stadgande eljest tillämplig lag åsidosättas av hänsyn till s. k. ordrepublic.

 

    Vattenrätt. I syfte främst att bereda bättre skydd för vattenförsörjningen ha i vattenlagen vidtagits vissa ändringar, vilka trätt ikraft den 1 juli innevarande år. Genom dessa lagändringar tillerkännes länsstyrelserna befogenhet att fastställa skyddsområden för grundvattentäkter och grundvattentillgångar samt meddela skyddsföreskrifter med generell giltighet inom sådana områden. Vidare få vattendomstolarna befogenhet att helt förbjuda utsläpp av kloakvatten i ytvattenområden för att skydda vattenförsörjning för samhällen eller för livsmedelsindustrier och liknande inrättningar. Vattendomstolarna få också möjlighet att mellan vattentäktsägare och dem som avleda eller ämna avleda kloakvatten efter skälighet fördela merkostnader som uppkomma för att ytvattentäkter skola befrias från tillförsel av kloakvatten eller för att särskilt långtgående kloakvattenrening skall vidtagas av hänsyn till vattenförsörjning. Slutligen beredes strålskyddsmyndigheterna tillfälle att följa vid syneförrättningar eller vattendomstolar förekommande ärenden rörande radioaktivt avloppsvatten. —I samband med propositionen i ämnet behandlade riksdagen ett flertal motioner. I anledning av däri framställda yrkanden har riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit om viss ytterligare utredning angående vattenvården.

 

    Sjörätt. Riksdagen har antagit vissa ändringar i sjölagen, avseende lagens regler om begränsning av redares ansvarighet. Samtidigt har riksdagen godkänt en i Bryssel den 10 oktober 1957 antagen konvention rörande begränsning av redares ansvarighet. De vidtagna lagändringarna, som trätt i kraft den 1 juli 1964, innebära att området för de ersättningar, beträffande vilka redaren kan begränsa sin ansvarighet, väsentligt minskats. Möjligheten att bestämma ansvarighetsgränsen till ett belopp motsvarande fartygets värde har slopats, och begränsningsbeloppet skall angivas i visst antal Poincaré-francs för ton av fartygets dräktighet. Genom de nya bestämmelserna har skapats ökade möjligheter för redaren att förhindra, att hans fartyg göres till föremål för kvarstad eller annan handräckning flera gånger och i olika länder till säkerhet för fordringar, som härröra från en och samma händelse.

 

    Straffrätt m. m. Under vårsessionen har såsom torde ha framgått redan av inledningen lagstiftningen på straffrättens område helt

480 MAGNUS SJÖBERGdominerats av brottsbalkens förestående införande. Ifrågavarande följdlagstiftning skall träda i kraft samtidigt med brottsbalken, eller den 1 januari 1965.
    I lag om införande av brottsbalken, i vilken föreskrives att brottsbalken skall träda i kraft nyssnämnda dag, gives generella regler om strafflags tillämplighet i tiden, vilka avfattats så att de bliva direkt tillämpliga också i andra fall än i dem som aktualiseras av brottsbalkens ikraftträdande. I lagen har intagits den sedan gammalt vedertagna regeln att ingen må dömas för gärning, för vilken ej var stadgat straff när den begicks. Vidare stadgas att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs, såvida ej annan, vid domstillfället gällande lag leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. I övrigt må nämnas beträffande ifrågavarande lag, att vid tillämpningen av skalor med straffarbete i stället för sådant straff skall dömas till fängelse. Detta gäller dock ej när domstol i målet föreden 1 januari 1965 har dömt till straffarbete. När det gäller ådömande av andra påföljder än straff, bliva i stort sett brottsbalkens bestämmelser tillämpliga även på gärningar som begåtts före den 1 januari 1965.
    I anslutning till brottsbalkens ikraftträdande ha reglerna om verkställighet av frihetsstraff blivit föremål för översyn, vilket resulterat i att den nuvarande verkställighetslagen ersatts av en helt ny lag ombehandling i fångvårdsanstalt. Den avser behandlingen av dem som dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering samt dem beträffande vilka förordnats om anstaltsbehandling i samband med skyddstillsyn. Lagen äger även tillämpning å verkställighet av förvandlingsstraff för böter. I lagen ha gällande verkställighetsregler anpassats efter det i brottsbalken genomförda påföljdssystemet. Dessutom innefattar lagen vissa ändringar utöver dem som direkt föranleddes av brottsbalken. Sålunda gives en ny regel om strafftidberäkning när häktad avger nöjdförklaring. Vidare innefattar lagen viss utvidgning av möjligheterna att erhålla permission samt ändrade bestämmelser om s. k. frigång. Planeringen och ledningen av anstaltsvården skall liksom hittills ankomma på den centrala fångvårdsmyndigheten, i lagen benämnd kriminalvårdsstyrelsen. De nuvarande anstaltsnämnderna ha ej bibehållits.
    Brottsbalken medför vissa ändringar i nuvarande bötessystem, vilket påkallat en översyn av bötesverkställighetslagen. I anslutning därtill ha även vissa andra ändringar genomförts. Den verkställda om arbetningen av bötesverkställighetsreglerna har lett till en ny lag om verkställighet av bötesstraff. I brottsbalken finnes ej någon motsvarighet till den nuvarande villkorliga domen å förvandlingsstraff. I den nya bötesverkställighetslagen har därför upptagits bestämmelser i detta hänseende. De motsvara i huvudsak de i ämnet givna reglerna i lagen om villkorlig dom. Emellertid upptager den nya bötesverkställighetslagen icke något stadgande om allmänna skyldigheter för den som fått villkorligt anstånd och ej heller gives möjlighet att ställa vederbörande under övervakning. De av brottsbalken oberoende änd-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1964 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 481ringarna innefatta bl. a. att betalning av böter skall kunna ske även efter det beslut om förvandling meddelats men innan verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats. Vidare gäller att i fråga om böter, som enligt föreskrift i bötesverkställighetslagen ej kunna förvandlas, domstol under vissa förutsättningar skall kunna befria den bötfällde även från betalningsskyldigheten. Slutligen må i detta sammanhang nämnas att vid ådömande av gemensamt förvandlingsstraff verkställd avbetalning skall avräknas å det äldsta bötesstraffet i stället för som f. n. å bötesstraff med lägre dagsbot. De övriga ändringarna kännetecknas av en strävan att ytterligare begränsa användningen av förvandlingsstraff och innebära i detta hänseende en utbyggnad av vissa av de nuvarande stadgandena.
    Såsom förutsattes vid tillkomsten av lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. (jfr SvJT 1963 s. 542 ff.) ha i anledning av brottsbalkens ikraftträdande tämligen omfattande ändringar i lagen vidtagits. Ändringarna äro av övervägande teknisk natur och syfta till att anpassa lagen efter brottsbalkens påföljdssystem. Eftersom villkorlig dom enligt brottsbalken ej motsvarar någon av de påföljdsformer som omfattas av det nordiska samarbetet användes, för undvikande av terminologiska förväxlingar, i den ändrade lagen beteckningen villkorlig dom ej om sådana i de andra länderna meddelade domar, där den dömde erhållit villkorligt anstånd med ådömande av straff eller med verkställighet av straff. Lagen talar i stället om »den villkorligt dömde». Termen »skyddstillsyn» förbehålles helt brottsbalkens påföljd skyddstillsyn. Beträffande hit överflyttad övervakning av villkorligt dömd skall i princip reglerna om skyddstillsyn gälla. Dock är sådan anstaltsbehandling som avses i 28 kap. 3 § brottsbalken undantagen från det nordiska verkställighetssamarbetet. Slutligen må här nämnas att vissa befogenheter, som enligt gällande ordning tillkomma fångvårdsstyrelsen, överförts till vederbörande övervakningsnämnd.
    Till följd av brottsbalkens införande ha även ändringar vidtagits beträffande lagen om allmänt kriminalregister (jfr SvJT 1963 s. 544). Enligt den antagna lydelsen skall kriminalregisteret innehålla uppgift om dom å fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering. Vidare skall uppgift finnas angående den som överlämnats till vård enligt sinnessjuklagen eller till öppen psykiatriskvård eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvård ävensom den som erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff. Har den som dömts till skyddstillsyn enligt domen begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken eller har i domen meddelats förordnande om anstaltsbehandling jämlikt 28 kap. 3 § brottsbalken, skall detta antecknas i registret. Bötesstraff och överlämnande till vård enligt barnavårdslagen skall icke registreras. Ej heller skall dom, varigenom psykiskt abnorm person förklaras fri från påföljd eller påföljdseftergift meddelats, antecknas i registret. Liksom tidigare skola domar å avsättning eller suspension icke registreras.

 

31—643004. Svensk Juristtidning 1964

482 MAGNUS SJÖBERG    Enligt 2 kap. 7 § brottsbalken skall i fråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet, utöver vad i samma kapitelstadgas, iakttagas de begränsningar som följa av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande makt. Med anledning av åtaganden från svensk sida i sådana överenskommelser har för riksdagen framlagts förslag till och av denna antagits en särskild lag om vissa begränsningar i svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet. Enligt denna lag tillerkännes personer, som efter kallelse inrest i riket för att inställa sig vid domstol såsom tilltalade, vittnen eller sakkunniga i brottmål, straffrättslig immunitet i den mån så föreskrivits i någon av de i lagen närmare angivna internationella överenskommelserna.
    Genom en den 9 december 1948 av Förenta Nationernas generalförsamling antagen konvention om förebyggande och bestraffning av folkmord, vilken för svenskt vidkommande godkänts av 1952 års riksdag, ha de fördragsslutande parterna bl. a. bekräftat att folkmord, vare sig det begåtts i fredstid eller krigstid, är ett brott enligt folkrätten, samt förbundit sig att förebygga och bestraffa sådant brott. I anledning av den sålunda antagna konventionen ha i en särskild lag om straff för folkmord, vilken antagits av innevarande års riksdag och träder i kraft den 1 januari 1965, upptagits de bestämmelser som utöver vad brottsbalken innehåller erfordras för uppfyllande av förpliktelserna enligt konventionen.
    Med hänsyn till att i 32 kap. brottsbalken intagits vissa grundläggande bestämmelser om disciplinstraff för krigsmän, ha motsvarande stadganden i lagen om disciplinstraff för krigsmän utgått i den månderas bibehållande icke erfordras för sammanhangets skull. Jämväl det nya påföljdssystemet har föranlett vissa sakliga ändringar och tilllägg i ifrågavarande lag. I förevarande sammanhang må ock nämnas att riksdagen godkänt framlagt förslag till ändring av beräkningsgrunderna för löneavdrag vid arrest och disciplinbot. Ändringen, som trätt i kraft den 1 juli 1964, innebär att löneavdraget vid arrest skall göras med belopp motsvarande dubbelt A-avdrag. Disciplinbotens belopp skall beräknas på enahanda sätt. Ifrågavarande ändringar ha aktualiserats av den minskning av A-avdragen som skedde den 1 juli 1963.

 

    Processrätt. I anslutning till brottsbalkens förestående ikraftträdande ha jämväl vidtagits ett flertal ändringar i rättegångsbalken. Dessa ändringar, som till övervägande del äro av teknisk natur, hänföra sig i första hand till de bestämmelser i rättegångsbalken som är oberoende av ett brotts svårhetsgrad eller som anknyter till viss art eller svårhet av påföljd. I förstnämnda hänseende skall i princip det straff »som är stadgat» för visst brott vara avgörande och ej det straff »som kan följa». Härigenom inskränkes tillämpningsområdet för ifrågavarande bestämmelser så, att hänsyn icke skall tagas till exempelvis den straffskärpning som kan inträda i följd av brottsbalkens återfallsreg-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1964 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 483ler eller dess bestämmelser om osjälvständiga ämbetsbrott. I sammanhanget må ock nämnas att rättegångsbalkens åtalsregler ändrats så, att beslut att ej åtala brott kan meddelas i större utsträckning än f. n. Sådant beslut skall kunna meddelas även i fråga om brott, vid vilket fängelse ingår i skalan. Termerna »eftergiva åtal» och »åtalseftergift» etc. användes ej längre i lagtexten utan har ersatts med uttryck av typen »beslut att ej tala å brott». Enahanda terminologi har genomförts även i den lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, till vilken bestämmelserna om förfarandet i mål mot underåriga lagöverträdare och om eftergift av åtal besträffande ungdomar ha sammanförts. I nu nämnda lag upptages jämväl, med motsvarande utbrytning ur rättegångsbalken, en bestämmelse om särskild förutsättningför häktning av den som är under 18 år. Sådan åtgärd får vidtagas endast om »synnerliga skäl äro därtill». Avfattningen ansluter till vad som enligt brottsbalken gäller för ådömande av fängelse beträffande den som är under 18 år. I nu ifrågavarande lag ha också intagits bestämmelser om ett helt nytt institut, bevistalan, innefattande prövning huruvida någon begått brottslig gärning innan han fyllt 15 år. Framställning om talans väckande skall göras av barnavårdsnämnd eller länsstyrelse hos vederbörande åklagare. Denne har att pröva om talan är påkallad ur allmän synpunkt.
    I anslutning till brottsbalkens införande har också antagits en ny lag om personundersökning i brottmål. I huvudsak motsvarar denna lag 1954 års bestämmelser i samma ämne. Dock har området inom vilket personundersökning skall vara obligatorisk vidgats; sålunda skall personundersökning ha ägt rum eller därmed avsedd utredning vara tillgänglig på annat sätt även när någon dömes till internering eller överlämnas till särskild vård. Några särskilda bestämmelser om häktad ha icke upptagits i den nya lagen. Skyndsamhetskravet har ansetts ändock komma till klart uttryck i lagen. Om personundersökning skall rätten nämligen förordna så snart det finnes lämpligen kunna ske. Som förutsättning för förordnande uppställer lagen att den misstänkte erkänt gärningen eller att eljest sannolika skäl föreligga att han begått den. Om den misstänkte erkänner gärning, för vilken är stadgat fängelse i två år eller däröver, skall åklagaren, om ej särskilda skäl äro däremot, utan dröjsmål göra anmälan därom hos rätten. I lagen upptages jämväl stadgande om tystnadsplikt för den som utfört personundersökningen eller biträtt därvid.
    Brottsbalkens regler om behandlingen av psykiskt abnorma lagöverträdare ha föranlett vissa ändringar i sinnessjuklagen. De vidtagna ändringarna innebära bl. a. att lagen begreppsmässigt och terminologiskt anpassats efter den i brottsbalken införda ordningen. I samband med de av brottsbalken föranledda ändringarna ha även vidtagits ändringar med syfte att få till stånd ett bättre utnyttjande av resurserna inom det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.
    I samband med att lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1966 ha vidtagits vissa ändringar för att anpassa lagen efter brottsbal-

484 MAGNUS SJÖBERGken. Vidare ha vissa bestämmelser i densamma jämkats i anslutning till vidtagna ändringar i rättegångsbalken, som föranletts av brottsbalken. De antagna lagändringarna träda i kraft samtidigt med brottsbalken.

 

    Utsökningrätt. Riksdagen har antagit vissa ändringar i utsökningslagen och därtill anknytande lagar. Ändringarna som främst röra organisatoriska frågor äro föranledda dels av utsökningsväsendets förstatligande den 1 januari 1965 dels av att städernas domstolsväsende är avsett att förstatligas vid samma tidpunkt. I organisatoriskt hänseende innebära de antagna lagändringarna att länsstyrelserna bliva överexekutorer såväl för stad som för landet. Kungl. Maj:t skall dock kunna förordna särskild överexekutor för viss del av län. Därjämte tillägges länsstyrelse befogenhet att förordna lämplig person att vara överexekutor för särskild förrättning, exempelvis försäljning av fast egendom eller fartyg. Kronofogde skall vara utmätningsman med överexekutor som instans närmast över honom. Tillsynen över utmätningsmännen skall emellertid utövas av länsstyrelserna. Exekutiv försäljning av registrerat sjögående fartyg liksom av fast egendom skall alltid förrättas av överexekutor. Enahanda regel har införts jämväl beträffande luftfartyg genom ändring i lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Auktion å fast egendom samt å fartyg som nyss sagts och annan lös egendom skall ej längre kungöras i kyrka. Däremot skall kungörelse om sådan auktion alltid införas i ortstidning. I lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta har vidtagits en mindre, lagteknisk ändring. Slutligen har 23 § förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, enligt vilket stadgande Kungl. Maj:t äger befogenhet att för vissa magistratsstäder förordna att KB skall vara överexekutor och att magistraten skall utöva utmätningsmannens befattning, upphävts.

 

    Förvaltningsrätt m. m. I anslutning till förstatligandet av polisväsendet m. m. den 1 januari 1965 har riksdagen antagit ett stort antal lagar och lagändringar, vilka med något undantag skola träda i kraft nyssnämnda dag. Beträffande denna lagstiftning må i förevarande sammanhang blott följande nämnas. I lag om vad som avses med polismyndighet regleras polismyndighetsbegreppet. Därmed avses polischefen i orten om annat ej följer av lag eller författning. Uppgift som åligger polischef skall kunna fullgöras av annan tjänsteman inom polisväsendet, om Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer föreskrivit det. Befogenhet att i polischefs ställe meddela beslut om frihetsberövande må dock tilläggas endast högre polisbefäl. I syfte att främja ett förtroendefullt förhållande mellan allmänheten och polisen skall inrättas kommunala polisnämnder. Dessa nämnders verksamhet regleras i lag om polisnämnder. Sådan nämnd skall finnas i varje polisdistrikt. Polisnämnden, som väljes av kommunernas fullmäktige eller av ombud utsedda av fullmäktige, skall samråda med

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1964 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 485polischefen i frågor av mera allmän betydelse för distriktets polisväsende. Nämnden har uteslutande rådgivande funktion. I lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. föreskrives skyldighet för kommunerna att upplåta lokaler och överlåta inventarier samt att under en övergångstid lämna bidrag till statsverkets kostnader för polis-, åklagar- och exekutionsverksamheten samt för förvaringen av häktade. Enligt lag om kommunal trafikövervakning skall kommun i vissa fall kunna åläggas att inom kommunen ombesörja enklare trafikövervakning, främst parkeringsövervakning. Förutsättning för sådant åläggande är att kommun uttager avgift för begagnande av allmän parkeringsplats.
    Enligt bestämmelse i 33 kap. 24 § rättegångsbalken är fjärdingsman utan särskilt förordnande stämningsman. Denna bestämmelse har i samband med författningsregleringen i anslutning till polisväsendets m. m. förstatligande upphävts. I stället skall polismyndighet på administrativ väg kunna åläggas att låta ombesörja delgivning även på begäran av enskild.
    I skollagen ha införts ändrade bestämmelser i anledning av tillkomsten av ett nytt skolämbetsverk, skolöverstyrelsen, som från och med den 1 oktober 1964 skall ersätta gamla skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Riksdagen har dessutom antagit ändrade bestämmelser att gälla från årsskiftet för länsskolnämndernas sammansättning. För Stockholms stad och län har från och med den 1 juli 1964 införts en, gemensam skolnämnd, som skall fylla samma uppgift som länsskolnämnderna.
    I regeringsrättslagen ha, med ikraftträdande den 1 juli 1964, vidtagits ett flertal, av ny lagstiftning eller nya författningar föranledda ändringar.
    Lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete (jfr SvJT 1963 s. 539) har kompletterats med en tidsbegränsad fullmakt för Kungl. Maj:t att för visst område, inom vilket allvarlig brist på byggarbetskraft råder, förordna att under viss tid igångsättningstillstånd skall krävas för sådant byggnadsarbete vilket är att anse som mindre angeläget från allmän synpunkt.

 

    Arbetsrätt. Genom ändring i lagen om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. har anställningsskyddet enligt lagen utsträckts att omfatta även dem som enligt frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldiga inom det totala försvarets krigsorganisation och dem som genom avtal åtagit sig att tjänstgöra vid avdelning organiserad inom krigsmakten för att ställas till Förenta Nationernas förfogande. Ändringen har trätt i kraft den 1 juli 1964.
    Riksdagen har med giltighet från den 1 juni 1964 antagit vissa ändringar i semesterlagen. De nya bestämmelserna innebära, att en arbetstagare ej skall behöva uttaga semester under sjukdomstid, oavsett om sjukdomsfallet inträffat före eller under semestern eller om på veder-

486 MAGNUS SJÖBERGbörandes arbetsplats tillämpas s. k. semesterstängning. Ej heller skall arbetstagare behöva få sin semester förlagd till tid för annan semesterkvalificerande frånvaro. Sådan tid skall alltså frånräknas semestern. Semester, som återstår efter frånräkning, får förläggas till en särskild period. Denna skall vara sammanhängande om arbetstagaren ej medgiver annat. I lagen har vidare införts en bestämmelse om beräkning av semesterlön, då arbetstagaren ej utfört arbete för arbetsgivare under kvalifikationsåret. I sådana fall skall semesterlönen beräknas med hänsyn till arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under det kvalifikationsår, då han sist utförde arbete för arbetsgivarens räkning.

 

    Allmän försäkring m. m. Under vårsessionen har antagits ändringar i lagen om allmän försäkring, vilka trätt i kraft den 1 juli 1964. Härigenom har bland annat införts ett särskilt vårdbidrag som utgår i form av invaliditetsersättning från folkpensioneringen och tillkommer barn under 16 år som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Samtidigt ha vissa övergångsbestämmelser till lagen om allmän försäkring upphävts, varigenom barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar blivit indexreglerade.
    1 samband med ändringarna i lagen om allmän försäkring har beslutits om höjning av folkpensionernas belopp fr. o. m. den 1 juli 1964. Efter höjningen blir den årliga folkpensionen med nu utgående 15 indextillägg 3 775 kr. för ensamstående pensionär och 5 900 kr. sammanlagt för makar, som båda uppbära pension. Enligt övergångsbestämmelserna får den standardhöjning som sålunda genomförts ej påverkas av samordningen mellan den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen för de förtids- och ålderspensionärer, som vid utgången av 1962 åtnjöto viss folkpensionsförmån.
    Den 1 september 1964 träda vissa ändringar i kraft i förordningen om erkända arbetslöshetskassor och förordningen om statsbidrag tillerkända arbetslöshetskassor. I förordningarna ha vidtagits ett stort antal ändringar, av vilka de viktigaste här återgivas. Försäkringen har anpassats till femdagarsveckan, så att endast fem dagar varje kalendervecka blir ersättningsgilla. I karensreglerna ha vidtagits ändringar innebärande att dagpenning ej får utgå förrän kassamedlem under ensammanhängande tid av fem veckor (ramtiden) varit arbetslös fem dagar. Endast en karensperiod varje försäkringsår behöver fullgöras. I princip är, i motsats till tidigare lagstiftning, även enstaka arbetslös dag ersättningsgill. Arbetslöshetskassorna ha fått möjlighet att höja dagersättningen från nuvarande maximum 20 kronor till 40 kronor. Dessutom ha kassorna erhållit ökad frihet att upphäva säsongsbegränsningsbestämmelser. Ersättningstiden har förlängts från 35 till 40 veckor under varje försäkringsår. Ålderspensionärernas rätt till ersättning från kassorna avvecklas successivt genom att kassaersättningar minskas med viss del av pensionen. Riksdagen har uttalat att med-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1964 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 487lems rätt till kassaersättning ej får påverkas av samtidigt utgiven permitteringslön eller avgångsbidrag i den mån sistnämnda båda ersättningar äro att anse som utfyllnad av försäkringsersättningen. Beträffande rätten att fullfölja talan mot kassas beslut ha nya regler införts. Den tidigare möjligheten att väcka klandertalan mot kassa vid allmän domstol har borttagits. Talan mot kassas beslut skall föras hos tillsynsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen). Tillsynsmyndighetens beslut i ärende angående försäkring kan överklagas hos försäkringsdomstolen. I andra fall skall tillsynsmyndighetens beslut överklagas hos regeringsrätten. De anförda reglerna om fullföljdsrätt har föranlett ändringar i lagen om understödsföreningar och lagen om försäkringsdomstol.

 

    Sociallagstiftning i övrigt. Bestämmelserna i socialhjälps- och barnavårdslagarna om arbetsföreläggande ha upphävts fr. o. m. den 1 juli 1964.
    Nu gällande bidragsförskottslag och lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag ha den 1 juli 1964 avlösts av en ny lag om bidragsförskott. Bidragsförskott enligt den nya lagen skall utgå till barn, om vilket vårdnaden icke tillkommer båda föräldrarna, i de fall moder eller fader, som ej har vårdnaden om barnet, underlåter att sörja för barnets underhåll. Förskott kan utgå från barnets födelse till och med den månad, varunder barnet fyller 16 år. För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas alltså den nuvarande begränsningen, att bidragsförskott utgår först sedan barnet fyllt tre år. Bidragsförskott skall, oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning till fastställt bidrags storlek, utgå med i princip 25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Härvid skall dock avdragas underhållsbidrag som av underhållsskyldig betalas till barnet. Särskilda regler — bl. a. om samordning med förmåner enligt lagen om allmän försäkring — kunna i vissa fall föranleda att bidragsförskott utgår med högre eller lägre procentsats. Kostnaderna för bidragsförskotten skola bestridas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av vederbörande kommun. Administrationen av bidragsförskotten förenklas i viss mån, bl. a. genom att det s. k. omsökningsförfarandet slopas.
    Lagen av år 1885 angående lösdrivares behandling kommer den 1 januari 1965 att ersättas med en av riksdagen antagen lag om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet. Om någon som fyllt 21 år underlåter att efter förmåga söka försörja sig hederligt samt för ett sådant asocialt liv att uppenbar fara föreligger för allmän ordning eller säkerhet, skall han enligt den nya lagen kunna intagas i arbetsanstalt. Om sådan intagning förordnar domstol på talan av allmän åklagare. Förordnande om intagning får dock icke meddelas om hjälpåtgärder eller andra mindre ingripande åtgärder är tillfyllest och ej heller beträffande den som är i behov av vård på mentalsjukhus eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. I fråga om den som dömts till fängelse minst sex månader, ungdomsfängelse, internering eller skyddstillsyn eller om-

488 MAGNUS SJÖBERGhändertagits för samhällsvård får förordnande om intagning på arbetsanstalt meddelas först sedan ett år förflutit från det straffet tillfullo verkställts eller påföljden eller samhällsvården eljest slutligt upphört. Vissa andra undantag stadgas därjämte. Beträffande utredning och förfarande i mål om samhällsfarlig asocialitet bliva bestämmelserna om brottmål tillämpliga. Offentlig försvarare kan förordnas, och kostnaderna för försvaret skola stanna å statsverket. Den som dömts till intagning i arbetsanstalt kan kvarhållas högst två år. I fråga om behandlingen skola reglerna om behandling i fångvårdsanstalt i tillämpliga delar gälla. Den intagne skall i regel utskrivas villkorligt och stå under övervakning under viss prövotid.

 

    Beredskapslagstiftning. Riksdagen har antagit lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m., som ger statsmakterna möjligheter att i ett krigsläge och under liknande förhållanden kontrollera enskildas utfästelser i fråga om varors in- och utförsel m. m. Lagen träder i kraft den 1 januari 1965.
    Genom ändring i krigsmaterieltillverkningsförordningen, som trätt i kraft den 1 juli 1964, ha Kungl. Maj:ts kontrollmöjligheter utsträckts att avse även viss agentverksamhet beträffande förmedling av överskottslager o. dyl.
    I en av riksdagen antagen lag om kommunal beredskap regleras de totalförsvarsuppgifter som skola fullgöras av kommunerna och som icke äro särskilt reglerade i speciallagstiftning. Bland de uppgifter som upptagas i lagen kunna nämnas omhändertagande i olika avseenden av utrymd eller krigsdrabbad befolkning, som i princip jämställes med kommunens egna medlemmar, samt planläggning av den kommande verksamheten — av såväl administrativ som kommunalteknisk art — i krig eller vid krigsfara. Uppgift, som enligt den nya lagen åligger kommun, skall i första hand fullgöras av det kommunala organ som handhar uppgiften i fredstid samt eljest av kommunens beredskapsnämnd. För vissa kostnader äger kommun erhålla statsbidrag med lägst 90 procent av skäligt belopp. Samtidigt med lagen om kommunal beredskap har riksdagen antagit en lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m. Enligt denna lag, som äger tilllämpning i krig eller vid krigsfara, är ägare eller innehavare av byggnad eller del därav skyldig att för inkvartering upplåta bostad jämte viss utrustning, som civilförsvarsmyndighet eller beredskapsnämnd anvisat för sådant ändamål. Ersättning skall utgå för inkvarteringen och utgivas av den inkvarterade. I händelse av tvist om ersättningens storlek skall denna fastställas av vederbörande beredskapsnämnd eller allmänna lokala värderingsnämnd. Ersättning av statsmedel kan utgå endast för skada som till följd av inkvarteringen uppkommit på upplåten bostad eller utrustning. De nu angivna båda lagarna ha trätt ikraft den 1 juli 1964.
    Enligt en, av riksdagen antagen lag om krigshjälp skall till envar, som på grund av krigsskada, utrymning eller under med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden, saknar medel till sitt uppe-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1964 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 489hälle eller till erforderlig vård, utgå krigshjälp i form av kontanta bidrag eller, under vissa förhållanden, in natura. I den mån fredstida sociala kontantförmåner på grund av krigsförhållandena inte kunna utgå, förutsättes att förmånstagaren får sin försörjning tryggad enligt den nya lagen. Krigshjälpsverksamheten skall handhas av socialnämnderna eller särskilt inrättade kommunala krigshjälpsnämnder. Vederbörande kommun är skyldig utgiva krigshjälp till den som är bosatt i kommunen eller eljest där tagit sitt uppehåll. För utgiven krigshjälp skall kommun erhålla ersättning av statsmedel. Lagen har trätt i kraft den 1 juli 1964.

 

    Näringsrätt. I samband med borttagande av den statliga subventionen till tobaksodlingen upphävas från den 1 januari 1965 bestämmelserna i lagen om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror om reglering av tobaksodling. Förbudet för annan än monopolets utövare att utan Kungl. Maj:ts tillstånd importera, tillverka eller inneha specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror upphäves från samma datum. Härigenom blir det möjligt att använda sådana mekaniska hjälpmedel, som äro vanliga utomlands, för handrullning av cigarretter till eget bruk.
    Lotteriförordningen har ändrats så, att Sveriges radio beträffande lotterier, som anordnas i samband med rundradiosändning, medges samma befrielse från anmälan eller tillstånd som gäller för tidningslotterier.

 

    Allmän ordning och säkerhet. I bekämpningsmedelsförordningen har införts förbud att använda betat utsäde för annat ändamål än som utsäde samt straffansvar för oaktsamhet vid hanteringen av betat utsäde.

 

    Trafiklagstiftning. Riksdagen har lämnat utan erinran vissa av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i vägtrafikförordningen den 28 september 1951, vilka huvudsakligen föranletts av den år 1963 beslutade reformen om årlig besiktning av vissa fordon (jfr SvJT 1963 s. 553).

Magnus Sjöberg1