Företagsinteckning. Förlagsinteckningskommittén har den 23 april 1964 avlämnat ett betänkande med förslag till lag om företagsinteckning (SOU1964:10). Den föreslagna lagen är avsedd att ersätta dels 1883 års förordning angående förlagsinteckning och lagen den 21 februari 1958 om förlagsinteckning i vissa oljelager dels lagen den 3 juni 1932 om inteckning i jordbruksinventarier. Institutet företagsinteckning liknar till sin allmänna karaktär det nuvarande förlagsinteckningsinstitutet. I syfte att stärka inteckningens värde som säkerhet föreslås emellertid i vissa begränsade hänseenden regler liknande dem som gäller i fråga om pant. Sålunda skall, då överlåtelse av egendom som besväras av företagsinteckning sker i samband med att den intecknade rörelsen överlåtes, egendomen under viss övergångstid häfta för inteckningen i förvärvarens hand. Vidare må nämnas, att företagsinteckning skall medföra förmånsrätt ej blott i konkurs utan även vid utmätning. Möjlighet till företagsinteckning skall stå öppen för alla företagare oberoende av verksamhetens art och omfattning. I regel fordras dock, att företagaren är bokföringsskyldig.
    Förslaget innebär en utvidgning av den egendom som kan vara föremål för inteckning. Till inteckningsobjekten hänföres bl. a. lösa inventarier, varor och andra lösören, byggnad på annans mark, vissa nyttjanderätter till fast egendom, immateriella förmögenhetsrättigheter samt vissa fordringar. Enligt förslaget skall företagsinteckning fastställas att omfatta all den verksamhet som företagaren utövar inom riket eller ock begränsas på visst i lagen angivet sätt. Reglerna härom gör det möjligt att avpassa »inteckningsenhetens» omfattning efter vad inteckningshavarens säkerhet och andra förhållanden i det enskilda fallet anses kräva. Eftersom företagsinteckningsomfattning icke behöver vara territoriellt begränsad, föreslås att inskrivningsärendena skall handläggas av en för hela riket gemensam inskrivningsmyndighet, nämligen av inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt.

B. M.

 

    Ytterligare utredning av frågan om radions juridiska ansvarighet. I enlighet med K. M:ts bemyndigande har justitieministern tillkallat en sakkunnig för att ytterligare utreda frågan om radions juridiska ansvar.
    Det under senare år aktualiserade behovet av en särskild lagstiftning om radions juridiska ansvar föranledde K. M:t att år 1960 föranstalta om utredning av hithörande spörsmål. Resultatet av denna utredning har redovisats i ett betänkande om radions juridiska ansvar (SOU 1962:27; se SvJT 1962 s. 676). Vid remissbehandlingen av betänkandet blev det därvid fogade lagförslaget i stort sett positivt bedömt.
    Sedan Nordiska rådet i början av år 1963 rekommenderat regeringarna att undersöka möjligheterna för en i princip enhetlig nordisk lagstiftning om radions juridiska ansvar och särskilt utsedda sakkunniga påbörjat en sådan

492 NOTISERundersökning, fick den fortsatta behandlingen av 1962 års betänkande tills vidare anstå.
    Enligt den av de särskilt utsedda sakkunniga verkställda undersökningen skulle det ställa sig svårt att nå helt överensstämmande regler om radionsansvar i de nordiska länderna, under det att det däremot skulle vara möjligt att införa bestämmelser om ansvar för radioutsändningar enligt åtminstone i huvudsak likartade principer; de sakkunniga uppställde även vissa grundsatser som borde gälla därvid. Enligt dessa grundsatser bör inget offentligt organ normalt medges möjlighet att förhandsgranska radioprogram eller utfärda förbud mot sändning. I radioföretaget bör finnas ansvariga för programverksamheten och en högsta ledning med instruktions- och tillsynsplikt. Vidare bör i anslutning till varje lands presslagstiftning givas regler om det straff- och civilrättsliga ansvaret. Slutligen bör enligt de sakkunnigas grundsatser regler ges om rätt till anonymitet och skydd för upplysningskälla.
    Sedan de nordiska justitieministrarna instämt i de sakkunnigas utlåtande, beslöts vid Nordiska rådets session detta år att spörsmålet skulle anses slutbehandlat för rådets del.
    Enligt direktiven för den nu beslutade utredningen bör lagstiftningsarbetet på svensk sida återupptagas, och frågan om radions juridiska ansvarighet bringas till en lösning. Härvid skall som närmare riktlinjer gälla de av de särskilda sakkunniga framlagda grundsatserna. I direktiven uttalas, att nära kontakt bör upprätthållas under utredningen med företrädare för de nordiska grannländerna.

J. L.