Nordiska Administrativa Förbundet. Förbundet höll d. 24—26 aug. 1964 sitt fjortonde allmänna möte i Oslo. De allmänna mötena, som hålls vart tredje år och utgör en motsvarighet till de nordiska juristmötena, samlar ett mera begränsat antal deltagare än dessa. Fördelarna härmed för den enskilde mötesdeltagaren i form av mera personlig service, lätthet att finna de personer, med vilka han önskar kontakt, etc. ligger i öppen dag. Man skulle dock gärna se flera deltagare, inte minst från svensk sida, än som var fallet i Oslo. Där deltog omkring 250 tjänstemän jämte damer från samtliga nordiska länder. Danskarna dominerade med en kontingent å 120 medlemmar jämte damer. Man får dock komma ihåg att de danska statstjänstemännen uppmuntras till deltagande av danska staten genom kontanta resebidrag och förmånen att inte behöva ta semesterdagar i anspråk för mötet.
Frågan om den statliga verksamhetens rationalisering är inte ny. Den är strängt taget lika gammal som den statliga förvaltningen, även om den inte trädde i förgrunden på samma sätt i äldre tid som i våra dagar. På senare tid har en del nya signaler förmärkts på rationaliseringsområdet. En företagsekonomisk metodik håller på att tränga igenom i rationaliseringssammanhangen. Man vill få fram prestationsmått för statens olika verksamhetsgrenar, som möjliggör lönsamhetsberäkningar till ledning för budgetarbete och kostnadskontroll. Myndigheterna engageras härigenom i ekonomisk planering i allt vidare omfattning.
Den ekonomiska aspekten på statens verksamhet blev huvudtemat vid Oslomötet. Där diskuterades sålunda »Statsbudsjettet som ökonomiskt virkemiddel» (inledare finansrådet i norska finansdepartementet E. Erichsen),»Ekonomisk planering som administrativt redskap» (inledare direktören för Ökonomiinstitutet i Island J. Haralz) och »Retlige problemer vedrörendeuforudsete udgifter i det finansielle bevillingssystem» (inledare prof. M. Sörensen från Danmark). Genom diskussionerna löpte som en röd tråd ett från de ekonomiska experterna ofta uttalat önskemål om större förtrogenhet hos förvaltningstjänstemännen med den ekonomiska sidan av statensverksamhet. Man förmenade, att t. ex. juristutbildningen lämnade mycket övrigt att önska beträffande ekonomisk orientering. Nödvändigheten av långtidsplanering i den statliga verksamheten underströks. Något entydigt svar erhölls dock inte på den svårbedömda frågan om var gränsen går mellan politik och administration vid ekonomisk planering. Vid behandlingen av det isländska diskussionsämnet var avdelningschefen i det svenska finans-
departementet E. Höök korreferent. Han illustrerade sitt inlägg med exempel bl. a. från det svenska rätts- och fångvårdsväsendet.
Även det finländska ämnet »Organisationernas deltagande i förvaltningen» inbjöd till synpunkter på rationalisering av den statliga verksamheten. Docenten J. Uotila inledde med en bred översikt över delegation av statliga förvaltningsuppgifter till organisationer. Undertecknad fungerade som korreferent och framkastade, för att exemplifiera utvecklingsmöjligheterna, tanken på att motororganisationerna övertar länsstyrelsernas uppgift att utfärda körkort.
Det femte och sista överläggningsämnet var betitlat »Behovet och utformningen av en allmän lag om förvaltningsförfarandet». Prof. O. Westerberg, som inledde diskussionen, hade tagit fasta på tre konkreta procedurfrågor: Jäv, motivering av beslut och kostnad i förvaltningsärende. Mot bakgrund av den norska forvaltningskomiteens förslag till »lov om behandlingsmåten i forvaltningssaker» och besvärssakkunnigas förslag till »lag om förvaltningsförfarandet» redogjorde han för sin syn på hur regler borde utformas rörande sådana procedurfrågor i en allmän lag. Han upptog även till granskning andra punkter i besvärssakkunnigas förslag. Hans inlägg skulle därför kunna inregistreras som ett första utlåtande över de sakkunnigas betänkande. Diskussionen kom även att röra sig kring frågan om man ifråga om förvaltningens procedurfrågor bör gå fram på de partiella reformernas väg eller sikta mot en allmän lag. Det senare alternativet förordades. Ett intressant meningsutbyte utspann sig mellan två danska deltagare, av vilka den ene (fuldmægtig R. Reh) bestämt förnekade behovet av en allmän förfarandelag för dansk förvaltnings vidkommande under hänvisning till domstols- och ombudsmannakontrollen, medan den andre (landsretspresidenten Abitz) hävdade, att det inte var tillfyllest med kontroll utan att även viss reglering av förfarandet behövdes. Presidenten för Finlands högsta förvaltningsdomstol R. Kuuskoski förklarade, att man i Finland nog först måste få fram en ny rättegångsbalk, innan man kunde tänka på en allmän lag om förvaltningsförfarandet.
Den yttre ramen kring mötet var imponerande. Öppningsceremonien ägde rum i universitetets vackra aula i närvaro av kung Olav och kronprins Harald, vilka sedan på aftonen såg mötesdeltagarna med damer som gäster på ett garden-party i sommarslottet Oscarshall. Norska regeringen bjöd på lunch och Oslo stad på supé med dans i rådhuset. Mötet avslutades med en anslående bankett i sjöfartsmuseets restaurang Najaden med statsministern Gerhardsen som hedersgäst. Dagen efter var utfärd med extratåg arrangerad till den norska valfångstens högborg, Sandefjord.
Bertil Wennergren