Reviderat förslag till rättegångshjälp. Utredningen om rättegångshjälp har till chefen för justitiedepartementet överlämnat betänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1965:13). Förslaget avser att ersätta 1919 års lag om fri rättegång.
    1951 års rättegångskommitté avlämnade 1958 betänkande med förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958:40). I detta förslag hade möjligheten att erhålla processuell rättshjälp vidgats främst genom att part skulle kunna erhålla sådan förmån mot att han till statsverket inbetalade ett efter hans ekonomiska förmåga avpassat kostnadsbidrag. Part skulle vara skyldig att, innan han kunde få åtnjuta rättegångshjälp, erlägga kostnadsbidrag, om hans årsinkomst översteg ett i lagförslaget angivet inkomstbelopp, vilket skulle höjas, om han fullgjorde underhållsskyldighet. Jämkning av denna schablongräns skulle ske, när så påkallades med hänsyn till förmögenhet eller skuldsättning eller annan särskild omständighet. Förslaget innehöll bestämmelser om hur kostnadsbidraget skulle bestämmas.
    Det förslag till lag om rättegångshjälp som utredningen nu framlägger bygger i det väsentliga på rättegångskommitténs förslag. Utredningens förslag upptager liksom det tidigare förslaget stadganden om kostnadsbidrag. Schablongränserna för möjlighet att erhålla rättegångshjälp och för skyldighet att erlägga kostnadsbidrag har emellertid gjorts indexreglerade genom att de skall bestämmas med användning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Från och med november 1964 är basbeloppet 5 000 kronor. Prövningen av ansökan om rättegångshjälp skall göras i första hand efter den inkomst, för år räknad, som sökanden beräknas åtnjuta vid tiden för ansökan. Lägsta schablongränsen för rättegångshjälp har i förslaget bestämts så att den, vars årsinkomst icke överstiger tre gånger basbeloppet, alltså förnärvarande 15 000 kronor, får rättegångshjälp utan kostnadsbidrag samt att för den som fullgör underhållsskyldighet mot make, barn eller annan gränsbeloppet för erläggande av kostnadsbidrag utgör tre gånger basbeloppet ökat med en fjärdedel av basbeloppet, således för närvarande 1 250 kronor, för envar sådan person, till vilkens underhåll han väsentligen bidrager. Kostnadsbidraget — där sådant skall erläggas — skall utgöra en tiondel av det belopp, med vilket partens årsinkomst överstiger det för parten gällande gränsbeloppet; av praktiska skäl skall bidraget jämkas till närmast lägre tiotal kronor. Om det enligt vad här angivits uträknade kostnadsbidraget understiger 100 kronor, skall kostnadsbidrag icke erläggas. Förslaget upptager särskilda regler, enligt vilka vid prövning av fråga om skyldighet att erlägga kostnadsbidrag skall beaktas sådana förhållanden som väsentligt ökar eller minskar parts förmåga att gälda rättegångskostnad. Om på grund av försäkring, medförande rätt till ersättning för rättegångskostnad, eller eljest är uppenbart, att utgifterna ej är större än att parten, ändå att hans årsinkomst icke överstiger det för honom gällande gränsbeloppet, har möjlighet att bestrida utgifterna eller att utgifterna icke är större än det kostnadsbidrag han skulle

 

14—653005. Svensk Juristtidning 1965

ha att erlägga eller med allenast mindre belopp överstiger bidraget, må parten ej erhålla rättegångshjälp.
    Rättegångshjälp må enligt förslaget — liksom för närvarande gäller beträffande fri rättegång — beviljas vid de allmänna och särskilda domstolarna men icke vid förvaltningsdomstol. Möjlighet att erhålla rättegångshjälp skall finnas för fysiska personer, nämligen svenska medborgare, statslösa med stadigt hemvist här i riket och, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, medborgare i viss främmande stat, samt därjämte under särskilda förutsättningar för dödsbo men icke för andra juridiska personer.
    I förslaget ingår en bestämmelse om rätt under vissa förutsättningar för vinnande motpart att av allmänna medel få ersättning för sina rättegångskostnader, om han icke kunnat få ut dessa av den som haft rättegångshjälp. Sådan ersättning må utgå då den i målet förda talan bedömes såsom helt obefogad samt det kan antagas att talan ej skulle väckts om ej rättegångshjälp åtnjutits. Ersättningsfrågan skall på ansökan prövas av den rätt som sist handlagt målet.
    Beslut i fråga om skyldighet för part att ersätta statsverket dess kostnad för rättegångshjälp skall meddelas i den dom eller det beslut, varigenom rätten avgör själva saken. Någon senare prövning av skyldigheten i angivet hänseende skall icke ifrågakomma.
    Beträffande återbetalningsskyldighet till statsverket skall enligt förslaget gälla väsentligen följande. Har part åtnjutit rättegångshjälp, skall skyldighet att ersätta statsverket dess kostnad i anledning av rättegångshjälpen åläggas motpart eller annan, såframt han enligt vad om rättegångskostnad är stadgat skolat gottgöra parten därför. Föreligger icke sådant fall att enligt vad nu nämnts motpart eller annan skall ersätta kostnaden i anledning av rättegångshjälp, skall rätten ålägga den part som åtnjutit rättegångshjälp att gottgöra statsverket kostnaden. Är partens ekonomiska villkor sådana, att det kan antagas att, om dessa ej förbättras, han saknar förmåga att inom en tid av fem år fullgöra betalningsskyldigheten utan intrång i de medel, som erfordras för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, må han förpliktas att ersätta allenast det belopp han kan antagas ha förmåga att gälda inom sagda tid d. v. s. fem år. Återstoden skall stanna å statsverket. Vad nu sagts om återbetalningsskyldighet till statsverket gäller tvistemål och ärenden samt brottmål, vari enskild målsägande för talan. Vad angår brottmål, vari åklagare för talan, och förundersökning skall vad i rättegångsbalken är stadgat om skyldighet för part eller annan att i mål som nu sagts eller med anledning av förundersökning återgälda statsverkets kostnad, som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel, äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för den misstänktes rättegångshjälp.
    I förslaget förekommer bestämmelser som möjliggör anstånd med erläggande av ersättning till statsverket och avbetalning av sådan ersättning.
G. A. E.