Faderskapet till barn utom äktenskap. Den 5 mars 1965 överlämnades till justitieministern betänkandet »Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap» (SOU 1965:17).
    Den nuvarande regeln att den som haft samlag med modern under konceptionstiden presumeras vara fader till barnet och att presumtionen brytes, om det är osannolikt att barnet avlats vid samlaget, föreslås alltjämt skola gälla som huvudregel. För de fall, då det är utrett, att modern under konceptionstiden haft samlag med mer än en man, som icke i och för sig är

osannolik som fader, föreslås en tilläggsregel enligt vilken den för vars faderskap övervägande skäl talar skall anses som fader. Om sannolikhetsjämförelsen icke ger positivt utslag för viss man, kan faderskapet i flermansfallen icke fastställas.
    För att faderskapsfrågan i största möjliga utsträckning skall kunna prövas i en rättegång och erforderliga jämförelser i tveksamma fall skall kunna ske på bästa sätt skall enligt förslaget talan i faderskapsmål samtidigt kunna föras mot flera män. Det förutsättes emellertid att genom barnavårdsmannens försorg erforderlig utredning skall kunna åvägabringas utom rätta så att i flertalet fall domstolsförfarande blir obehövligt eller talan kommer att föras endast mot en man. Om den som instämts som svarande i faderskapsmål påstår att viss annan man är att anse som fader, skall även denne indragas i rättegången och frågan om hans faderskap prövas.
    Förslaget syftar till att öka säkerheten för att det biologiska faderskapet kommer att fastställas, vilket framstår som angeläget bl. a. med hänsyn till strävandena att likställa de utomäktenskapliga barnen med barn i äktenskap i fråga om arvsrätt. Det ansluter sig i huvudsak till det departementsförslag som utarbetades 1955 (prop. 1958:144) på grundval av Ärvdabalkssakkunnigas betänkande »Ärvdabalk» (SOU 1954:6). I väsentliga delar överensstämmer förslaget med den lagstiftning som genomförts i Danmark 1960 och i Norge 1957. F. N.