Urho Castrén †. Den 8 mars 1965 avled f. d. presidenten i Högsta förvaltningsdomstolen i. Finland U. J. Castrén; redan för ett år sedan hade ett sjukdomsfall tvingat honom att upphöra med det intensiva arbete som dessförinnan fyllt hans liv.
Han var född den 30 december 1886. Hans juridiska utbildning sträckte sig över många fält; han tjänstgjorde ett tiotal år vid universitet som lärare och examinator (1918—28), blev häradshövding i Saarijärvi (1922—26), ledamot av lagberedningen (1919—26),ännu icke fyrtioårig justitieminister (1925—26), justitiekansler (1928—29) och var 1929 framme vid slutposten, presidentskapet i Högsta förvaltningsdomstolen. Samma år blev han ledamot av riksrätten och sedan han pensionerats som president återgick han till lagberedningen.
Åt nordisk lagstiftning ägnade han stort intresse. Han var ordförande i finska delegationen för nordiskt lagstiftningsarbete ända från dess bildande 1939 och var likaledes ifrån början (1939) medlem av den nordiska auktorrättskommittén, vilket omfattande och krävande arbete han även var med om att — jämte justitierådet Harald Brunou — slutföra; det resulterade i 1961 års lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Han var genom sin kunnighet och saklighet, sitt väl balanserade omdöme, sin humor och sin försynthet — i det nordiska lagstiftningsarbetet liksom i hela sin gärning — särskilt väl skickad för samarbete.
Ett vältaligt vittnesbörd om detta liksom om det grundmurade förtroende han från alla håll åtnjöt från sina landsmäns sida både som ämbetsman och människa, var kallelsen att — fastän han icke tidigare framträtt som politiker i egentlig mening — efter vapenstilleståndet hösten 1944 inträda såsom statsminister i den då bildade kortvariga samlingsregeringen (21/9—17/11). Att hans kapacitet även i vårt land skattades högt kom ej minst till uttryck då Juridiska fakulteten