Betänkande angående fartygs befälhavare, gemensamt haveri och dispasch, ansvarsbestämmelser m. m. Sjölagskommittén överlämnade i mars i år ett delbetänkande med förslag till ändringar i bl. a. sjölagens befälhavare-, haveri- och rättegångskapitel samt ansvarsbestämmelser (SOU 1965:18).
    I fråga om befälhavarekapitlet innebär förslaget i huvudsak följande. Sjölagens reglering av befälhavarens skyldigheter gentemot det allmänna, redaren och tredje man bibehålles väsentligen oförändrad. Med beaktande bl. a. av pågående arbete med lagstiftning rörande säkerheten på fartyg (se prop. 1965:132) jämkas bestämmelserna om befälhavarens ansvar för fartygets behöriga skick och för dess handhavande. Därvid bibehålles de grundläggande reglerna i sjölagen medan detaljregleringen förutsättes i huvudsak böra ske inom ramen för säkerhetslagstiftningen. Den genom 1936 års sjölagändringar efter mönster från sjömanslagen införda regeln om jämkning efter skälighetsprövning av skadestånd som befälhavaren i denna sin egenskap är skyldig utgiva, utvidgas så att den kan tillämpas även i fråga om den som utan att tillhöra besättningen biträder med lotsning av fartyget. I övrigt underkastas kapitlet en omredigering. Kapitlets bestämmelser om besiktning överföres till 13 kap. Till samma kapitel överföres även reglerna om fartygs dagböcker.
    Haverikapitlet rubriceras enligt förslaget »Om gemensamt haveri och dispasch». Kommittéförslaget innefattar här en genomgripande revision. Nuvarande bestämmelser i ämnet utgår för att ersättas av de internationellt vedertagna, så gott som uteslutande tillämpade York-Antwerpenreglerna (YAR), en ordning som redan antagits i Finland genom 1939 års sjölag. YAR göres för svensk del tillämpliga genom att till kapitlets inledande paragraf med definition av det gemensamma haveriet fogas en hänvisning till »internationellt vedertagna grundsatser», varmed för närvarande avses 1950 års YAR. I övrigt innehåller detta kapitel bestämmelser om dispasch och dispaschering, om lastägares ansvar för haveribidrag och om haveriförbindelse, om s. k. oegentligt gemensamt haveri samt om dispaschörs befattning med försäkringstvister. I anslutning till praktiskt bruk inom sjöfartsnäringen, närmast linjefarten, överlämnas åt redaren att bestämma dispascheringsorten när avtal icke träffats därom. Skyldigheten för dispaschör att pröva tvist angående återförsäkring av sjöförsäkring utgår. Sådana tvister hänskjutes undantagslöst till skiljedom.

    Omredigeringen av befälhavarekapitlet berör även sjölagens sammanstötningskapitel och detta underkastas samtidigt en redaktionell översyn i likhet med vad som skedde med 9 och 10 kap. i samband med 1964 års sjölagsändringar.
    Sjölagens ansvarsbestämmelser behandlades i kommitténs föregående delbetänkande främst i syfte att åstadkomma en anpassning till brottsbalken och vissa lagändringar i detta hänseende trädde i kraft den 1 januari i år. Kommittéförslaget går nu ut på fortsatt revision av ansvarskapitlet. Bestämmelserna om straff för vållande till sjöolycka ändras så att straff kan inträda redan för förfarande som är ägnat att leda till sjöolycka, oberoende av om sådan verkligen inträffat. Som en nyhet upptages en bestämmelse, enligt vilken straff kan ådömas för vad som skulle kunna kallas onykterhet till sjöss. Bestämmelsen tager sikte på sådan onykterhet som manifesteras genom att den berusade icke kan fullgöra sina åligganden på betryggande sätt men någon praesumptio juris et de jure i form av promilleregel uppställes icke. Båda dessa straffbestämmelser gäller envar som »å fartyg fullgör tjänst av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss». Ehuru de sålunda i likhet med de flesta andra sjölagsregler avfattats med tanke i första hand på handelssjöfarten, är bestämmelserna avsedda att tillämpas på all sjöfart. Reglerna om förlust av behörighet till tjänst å fartyg såsom särskild brottspåföljd, för närvarande huvudsakligen fördelade på sjölagen och sjömanslagen, revideras och sammanföres i sjölagen. Bestämmelserna om redarens ansvar för fartygets behöriga skick och hans skyldighet att i vissa fall hindra att fartyget går till sjöss revideras så att redaren skall kunna betraffas icke endast för underlåtenhet att avhjälpa fel eller brist varom han ägt vetskap utan även för underlåtenhet att avhjälpa fel eller brist varom han bort äga vetskap. Nya bestämmelser upptages om straff för befälhavare och redare som obehörigt vägrar någon att taga del av fartygs dagbok samt för redare som åsidosätter skyldighet att förvara sådan dagbok.
    Rättegångskapitlet rubriceras i förslaget »Om dagbok, sjöförklaring och besiktning så ock om rättegång i sjörättsmål». Bestämmelserna om rättegången i sjörättsmål har underkastats en redaktionell och teknisk översyn.
    Dagboksplikten skall icke vidare vara knuten till fartygs användning i vissa fartområden utan till dess karaktär av handelsfartyg resp. fiskefartyg. Dagbok skall föras på handelsfartyg om minst 20 tons bruttodräktighet och på fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 80 ton. Undantag skall kunna beviljas i administrativ ordning. Rätten att taga del av fartygs dagbok utvidgas till att gälla även dagbok på danska, finska och norska fartyg som befinner sig i svensk hamn; detta har motsvarighet i förslag som utarbetats av de andra nordiska sjölagskommittéerna. I förevarande hänseende likställes med dagbok, kladd till dagbok samt vad som på teknisk väg upptecknas rörande fartygs navigering och gången av dess maskineri, d. v. s. registrering på kursdiagram och liknande.
    Besiktningsinstitutet revideras helt. Obligatorisk skall besiktning endast vara då fråga är om fartygs kondemnering eller då det erfordras för dispaschering. Eljest skall det stå sakägare fritt att låta verkställa besiktning, genom särskilt förordnade eller eljest anlitade besiktningsmän. Förordnande för besiktningsmän skall kunna begäras hos domstolen i besiktningsorten.

Utom riket skall när det gäller kondemnationsfråga förordnande kunna begäras hos behörig lokal myndighet eller hos svensk konsul. Finnes ej svensk konsul, skall begäran kunna göras hos dansk, finsk eller norsk konsul. Befälhavaren skall icke längre själv äga inhämta besiktningsmäns utlåtande i kondemnationsfråga.
    I rättegångsbestämmelserna göres sakliga ändringar endast såvitt rör dispaschprocessen. Dispaschmål skall vid rådhusrätt kunna beredas icke endast genom skriftväxling utan även vid förhandling, och bevisupptagning skall kunna ske på samma sätt som i den allmänna processen. Fristen för klander av dispasch utsträckes av hänsyn främst till utländska parter och istället införes en ordning med klanderanmälan. Rättegångsbalkens regler för besvärsprocessen skall äga motsvarande tillämpning i dispaschprocess i den mån icke avvikelse stadgas i sjölagen. För tillsättande av dispaschsakkunniga införes den ordningen att sådana ledamöter utses av rättens ordförande för varje mål från en förteckning som upprättas genom sjöfartsstyrelsens försorg. C. R.