Lagstiftningsfrågor vid 1964 års riksdags höstsession

 

Nedanstående redogörelse för lagstiftningsfrågor vid 1964 års riksdags höstsession upptager, i enlighet med vad som tidigare tillämpats, endast sådana ärenden som kunna antagas vara av särskilt intresse för SvJT:s läsekrets. Liksom under föregående år hade till höstsessionen uppskjutits flera lagärenden och fristående motioner. Här må särskilt nämnas framlagt förslag till naturvårdslag samt de med rådhusrätternas förstatligande sammanhängande lagstiftningsfrågorna.
    F ö r v a l t n i n g s r ä t t  m.  m.  Enligt numera utfärdad lag med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna har stads skyldighet att hålla rådhusrätt upphört i och med utgången av år 1964. Vid rådhusrätt anställd ordinarie eller extra ordinarie lagfaren tjänsteman har ålagts skyldighet att den 1 januari 1965 övergå till jämställd eller högre tjänst vid underrätt. Tjänstemannen är dock icke skyldig vidkännas minskning i honom tillförsäkrade löneförmåner. Vissa städernas åligganden med avseende å rådhusrätterna kvarstå dock. Sålunda skall enligt nyssnämnda lag stad med rådhusrätt alltjämt hålla erforderliga domstolslokaler jämte möbler och dylika inventarier ävensom svara för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna. Vidare skall stad, som intill utgången av år 1964 varit skyldig att hålla rådhusrätt, enligt särskild lag om skyldighet för vissa städer att bidraga till statsverkets kostnader för domstolsväsendet under en övergångstid av fem år från

den 1 januari 1965 utgiva viss ersättning till statsverket. Ersättningen bestämmes efter i huvudsak samma grunder som gäller beträffande kommunernas bidrag till statsverkets kostnader för polis-, åklagare och exekutionsväsendet (jfr SvJT 1954 s. 485). I anslutning till rådhusrätternas förstatligande har lagen om val av borgmästare och rådman upphört att gälla vid utgången av 1964. Vidare ha assessorstjänsterna vid rådhusrätterna avskaffats och det vid häradsrätterna tilllämpade systemet med rättsferier införts även vid rådhusrätterna. Därav föranledda ändringar i rättegångsbalken och konkurslagen ha trätt i kraft den 1 januari 1965, dock att dessförinnan utnämnd assessor i rådhusrätt alltjämt skall deltaga i rättsskipningen i rådhusrätten.
    Samtidigt med att rådhusrätterna förstatligats har en avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna genomförts. Denna senare reform har föranlett ändringar i ett stort antal lagar, förordningar och kungörelser, genom vilka ifrågavarande institutioner tillagts statliga förvaltningsuppgifter. Flertalet av dessa uppgifter skola numera ankomma på länsstyrelse eller polismyndighet. Sålunda skall handels- och näringsregister för stad föras hos länsstyrelsen samt länsstyrelsen utöva magistratens förutvarande befattning med fastighetsregister för stad. Kungl. Maj:t har dock möjlighet att förordna om lokal handläggning av dessa ärenden. På länsstyrelsen ankommer även att handlägga ärenden om tillstånd att driva hotell eller pensionat. Polismyndigheten, sådan den bestämts i lagen om vad som avses med polismyndighet (jfr SvJT 1964 s. 484), har tillagts tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga tillställningar och allmänna sammankomster ävensom handläggningen av ärenden om lotteritillstånd och tillstånd att försälja varm korv m. m. på annan affärstid än den vanliga. Uppgiften att utse kommunal medlare i äktenskapstvister har genom ändring i giftermålsbalken överförts på domstol. Behörig att förrätta borgerlig vigsel är numera lagfaren domare i allmän underrätt eller särskilt förordnad vigselförrättare. Enligt uttalande av första lagutskottet, vilket godkänts av riksdagen, böra, utom andra, kommunala förtroendemän kunna komma i fråga till förordnande som borgerlig vigselförrättare. Genom ändringar i växel- och checklagarna har föreskrivits att växel- och checkprotester skola upptagas av notarius publicus, utmätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman. I den mån magistrats och kommunalborgmästares förvaltningsuppgifter icke genom särskild författning utskiftats till viss myndighet skola enligt en generell bestämmelse i lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter ifrågavarande åligganden övertagas av länsstyrelsen. I lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) m. m. föreskrives slutligen att ordinarie kommunalborgmästare, som ej övergår till annan tjänst, skall kvarstå i sin nuvarande tjänst med de åligganden som återstå sedan de statliga förvaltningsuppgifterna utskiftats till andra organ.
    I regeringsrättslagen ha vidtagits ändringar, betingade av dels naturvårdslagen, dels lagstiftning i anslutning till polisväsendets för-

statligande och brottsbalkens ikraftträdande samt av lösdrivarlagens ersättande med lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet. Berörda ändringar ha trätt i kraft den 1 januari 1965.

    I n t e r n a t i o n e l l  p r i v a t r ä t t.  I avbidan på resultatet av beslutad översyn av den internationella familjerättslagstiftningen, vilken uppgift anförtrotts familjerättskommittén, ha vissa provisoriska lagstiftningsåtgärder vidtagits. Genom lag om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall, vilken trätt i kraft den 1 januari 1965, ha vissa grupper av utlänningar — främst statslösa och politiska flyktingar — beretts lättnad då det gäller att erhålla äktenskapsskillnad och hemskillnad vid svensk domstol. Sålunda stadgas i nämnda lag att talan om sådan skillnad må, utan hinder av vad som gäller enligt 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m., upptagas vid svensk domstol, om endera maken är statslös ochsedan minst ett år har hemvist här i riket, om endera maken är politisk flykting och sedan minst två år har hemvist här i riket eller om make sedan minst två år har hemvist här i riket och upplysning saknas, huruvida andra maken lever eller var han vistas. För visst fall kan dessutom Kungl. Maj:t, när endera maken finnes sedan minst två år ha hemvist här i riket, medgiva att talan får upptagas vid svensk domstol. Talan som upptages under nu angivna förutsättningar skall enligt huvudregeln prövas allenast enligt svensk lag. Om särskilda skäl föreligga kan dock jämväl annan lag tillämpas. I mål varom nu är fråga kan även talan rörande vårdnaden om och underhåll till barn upptagas, om barnet vistas här i riket. Prövningen skall ske enligt svensk lag. Om utländsk myndighet beviljat äktenskapsskillnad eller hemskillnad under förutsättningar som svarar mot de i den svenska lagen angivna, kan stadfästelse vinnas. Vidare har beträffande 7 kap. 4 a § 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. vidtagits den ändringen, att utländsk medborgare generellt kommer i åtnjutande av rätten att efter två års hemvist här i riket begära att hindersprövning för äktenskap sker enligt svensk lag. För att så skall ske, fordras dock vidare att båda de trolovade begära prövningen. Även beträffande 2 § i nyssnämnda kapitel har en mindre ändring företagits. De nu ifrågavarande lagändringarna ha trätt i kraft vid årsskiftet.

    F a s t i g h e t s r ä t t.  Riksdagen har antagit en lag med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning efter ändring i kommunal indelning m. m. Lagen, som trätt i kraft den 1 januari 1965, har främst till syfte att i avbidan på en för land och stad gemensam fastighetsbildningslagstiftning förhindra att en kommunal indelningsändring, varigenom landskommun förenas med stad, automatiskt får till följd att de för stad gällande reglerna om fastighetsbildning bli gällande även inom den del av staden som motsvarar den förutvarande landskommunen. Kommunal indelningsändring, varigenom område tillföres stad, skall således icke längre medföra, att lagen om delning av jord å landet och om sammanläggning av fastigheter å landet, om dessa

lagar förut ägt tillämpning inom området, upphöra att gälla därstädes. Beträffande sådan del av stad, där förut den för landsbygden gällande lagstiftningen varit tillämplig men där stadens utveckling påkallar tillämpning av stadsreglerna, kan dock dessa senare regler efter förordnande av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer göras gällande. Detta kan ske i samband med indelningsändringen eller senare. Å andra sidan kan det, om så finnes påkallat av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordnas att inom viss del av stad, där stadsreglerna gälla, bestämmelserna för landet skola tillämpas. Sådant förordnande kan meddelas i eller utan samband med ändring i kommunal indelning. Som en följd av den antagna lagen ha vissa ändringar vidtagits i lagen om fastighetsbildning i stad.
    Riksdagen har antagit förslag till naturvårdslag. Lagen, som trätt i kraft den 1 januari 1965, ersätter naturskyddslagen, strandlagen och vissa bestämmelser i byggnadslagen. Ett nytt institut, kallat naturreservat, skall kunna användas för att såväl bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla naturområden som tillgodose behovet av mark för allmänhetens friluftsliv. Beslut om bildande av naturreservat meddelas av länsstyrelsen. Därvid skall föreskrivas de inskränkningar i förfoganderätten över fastighet som erfordras för att trygga ändamålet med reservatet. Om för ändamålet krävs att särskilda åtgärder vidtagas inom reservatet, kan länsstyrelsen förplikta markägaren att tåla sådant intrång.
    För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall vara strandskyddsområde. Inom sådant område skall bebyggelsen kontrolleras på huvudsakligen samma sätt som enligt strandlagen. Härjämte ges möjlighet att ingripa mot andra anläggningar som inskränka allmänhetens rörelsefrihet inom området.
    Till skydd för landskapsbilden gäller allmänt tillståndstvång för täkt av sten, grus, sand och lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Länsstyrelsen kan därjämte förordna om lokalt tillståndstvång för byggnader, upplag och andra arbetsföretag. Också beträffande reklamanordningar i naturen gäller i princip allmänt tillståndstvång. Bestämmelserna mot nedskräpning i naturen ha skärpts.
    Lagen innehåller vidare ersättningsbestämmelser som i huvudsak utformats efter mönster av motsvarande regler i naturskyddslagen, strandlagen och byggnadslagen. Ersättning skall sålunda endast utgå om meddelade beslut eller föreskrifter medföra mera långt gående inskränkningar i förfoganderätt till mark. Medföra föreskrifter i samband med marks avsättande till naturreservat eller naturminne att synnerligt men uppkommer vid fastighets nyttjande, kan ägaren fordra att fastigheten löses. Tvistiga frågor om ersättning eller inlösen skola avgöras av expropriationsdomstol. Under vissa förutsättningar kan utbekommen ersättning återkrävas. Även sådana frågor skola prövas av expropriationsdomstol. I mål, som enligt naturvårdslagen skall upptagas av expropriationsdomstol, skola bestämmelserna om dom-

stol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i expropriationslagen i tilllämpliga delar lända till efterrättelse. Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt förordna annat.

    S k a d e s t å n d s r ä t t.  I samband med att brottsbalken träder i kraft upphör strafflagen att gälla med undantag av 6 kap. 1—7 §§, vilka lagrum innehålla vissa grundläggande regler om skadestånd på grund av brott. Beträffande nämnda kapitel har vidtagits ändringar som direkt äro betingade av brottsbalkens genomförande. Ett motionsvis väckt förslag att samtidigt utmönstra uttrycket »sinnesart» ur 6 kap. 6 § avvisades av riksdagen under hänvisning till att en mer allmän reglering förestår på skadeståndsrättens område.

    S j ö r ä t t.  I sjölagen har efter förslag av sjölagskommittén genomförts ändringar i bärgningsreglerna och ansvarsbestämmelserna att gälla fr. o. m. den 1 januari 1965. I förstnämnda avseende innebär den nya lagstiftningen, att rätten till ersättning ur bruttobärgarlönen utvidgas, att särskilt förtjänstfull bärgarinsats av enskild sjöman skall kunna premieras samt att besättningen skall erhålla större andel av nettobärgarlönen än hittills. Lots på ett bärgande fartyg skall äga del i bärgarlönen som om han var medlem av fartygets besättning. Dessutom har upptagits vissa bestämmelser för det fall att bärgning utförts av statsfartyg samt en komplettering till sjölagens särskilda preskriptionsregler. Beträffande ansvarsbestämmelserna har i avbidan på en mera genomgripande revision föreslagits följdändringar till brottsbalken.

    P r o c e s s r ä t t.  I anledning av motioner har riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalat sig för att bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för dömd att till statsverket återgälda rättegångskostnad måtte överses i syfte att vidga möjligheten till jämkning av återbetalningsskyldigheten.
    Fr. o. m. den 1 januari 1965 gälla ändrade regler om ersättning till juryman i tryckfrihetsmål, innebärande att deras ersättning skall bestämmas i samma ordning som för nämndemän i häradsrätt.

    K y r k o r ä t t.  Vid 1963 års kyrkomöte antogs vissa ändringar i lagen om prästval. Riksdagen har nu för sin del antagit dessa ändringar. Således har den transportspärr, som gäller för präster vid tillsättning av tjänster, mjukats upp så att komminister oberoende av hur länge han innehaft sin tjänst skall kunna söka kyrkoherdetjänst i annat pastorat. Vidare skall för att förenkla förfarandet vid s. k. tredjegångstillsättning av komministertjänst det icke längre vara nödvändigt att som nu höra kyrkorådet om endast en behörig sökande finnes. De nya bestämmelserna ha trätt i kraft den 1 januari 1965.

    T r a f i k l a g s t i f t n i n g  m.  m.  Såsom i annat sammanhang nämnes ha på grund av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutioner-

nas avveckling från den 1 januari 1965 vissa på dessa institutioner och poliskammare ankommande ärenden utskiftats till andra organ. Enligt en av riksdagen vid höstsessionen antagen lag om trafiknämnder skall såväl den lokala trafikregleringen som tillståndsgivningen i fråga om drosktrafiken både i stad och på landsbygden ankomma på särskilda trafiknämnder. I princip skall för varje kommun finnas en sådan nämnd, bestående av polischefen i orten och två av kommunen valda ledamöter. Som nämndens beslut skall gälla den mening, som biträdes av ordföranden och minst en av kommunens representanter. Kan sådan enighet ej uppnås skall ärendet hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Länsstyrelsen skall liksom tidigare bestämma om hastighetsbegränsning och om vägs karaktär av motorväg eller huvudled. Med hänsyn särskilt till betydelsen för den tunga genomgående trafiken av så långt möjligt enhetliga bestämmelser har genom ändringar i vägtrafikförordningen länsstyrelsen även fått befogenhet att generellt utfärda vissa andra lokala föreskrifter, bl. a. angående fordons axeltryck och bruttovikt.
    Genom ändring i trafikbrottslagen har straffet för grov vårdslöshet i trafik från den 1 januari 1965 ändrats från fängelse eller straffarbete i högst ett år till fängelse i högst två år. Straffmaximum överensstämmer härigenom med högsta tillåtna straff för framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § brottsbalken. Magnus Sjöberg¹