Förenta Nationernas tredje kongress angående förebyggande av brott och behandling av brottslingar hölls i Folkets Hus i Stockholm under tiden 9—18 aug. 1965 och var i fråga om antalet deltagare och representerade länder den hittills största i sitt slag. Den första FN-kongressen, som ägde rum i Genève 1955, hade samlat ca 550 deltagare. Vid den därpå följande kongressen i London 1960 deltog drygt 900 personer. Deltagarantalet vid Stockholms-kongressen uppgick till inte mindre än 1 128 från 84 olika stater, av vilka 74 företräddes av officiella delegationer. Vidare var ett 50-tal mellanstatliga organisationer samt internationella sammanslutningar, verksamma på det sociala området, representerade. Den svenska delegationen omfattade 27 delegater under ledning av statsrådet Herman Kling. Därutöver var 130 svenskar närvarande i egenskap av individuella deltagare. FN:s generalsekreterare företräddes av Mr. Philippe de Seynes, Under-Secretary for Economic and Social Affaires, Miss Julia Henderson, Director of Bureau of Social Affaires, och Mr. Edward Galway, chef för den avdelning inom FN som närmast var ansvarig för kongressens organisation, nämligen Section of Social Defence. Vid öppningssessionen valdes statsrådet Kling till kongressens president.
    Kongressprogrammet var koncentrerat kring temat förebyggande av brott och omfattade sju ämnen, vilka samtliga behandlades i form av paneldiskussioner, åtföljda av allmän debatt. Kongressämnena var följande: 1. Kriminologisk forskning, 2. Sociala förändringar och kriminalitet, 3. Brottspreventionen och de sociala krafterna (särskilt allmänhetens inställning, famil-

jens roll samt utbildnings- och utkomstmöjligheternas betydelse), 4. Förebyggande samhällsåtgärder (framför allt planläggning och genomförande av åtgärder på de medicinska, sociala och polisiära områdena), 5. Åtgärder mot återfall i brott (speciellt med avseende på ogynnsamma förhållanden i samband med häktning och brister i rättegångsförfarandet), 6. Frivård för vuxna samt 7. Förebyggande åtgärder och behandlingsmetoder, speciellt avsedda för ungdomar. — Det första ämnet behandlades vid plenarmöte under det att de övriga diskuterades sektionsvis två och två. Vid den sista dagens plenarsammanträden framlade rapportörerna från de olika panelerna en kortfattad resumé över diskussionerna.
    Utöver diskussionerna i anslutning till kongressämnena hölls en serie föredrag. Generaldirektör Torsten Eriksson, kriminalvårdsstyrelsen, behandlade olika problem i anslutning till den svenska kriminalvården. Ordföranden i Sovjetunionens högsta domstol L. N. Smirnov föreläste om de ryska kamratdomstolarna och därmed sammanhängande frågor. Ungdomsbrottsligheten i dagens Afrika var ämnet för ett föredrag av den tunisiske justitieministern H. Kefacha. Utvecklingsländernas kriminalitetsproblem var temat även för ett föredrag av B. K. Battacharya, som innehar befattningen som Senior Advocate vid högsta domstolen i Indien. Domare Thurgood Marshall, USA, talade över ämnet »The Challenge of Fair and Effective Criminal Administration».
    En av dagarna var anslagen för att bereda kongressdeltagarna möjlighet att bese svenska fångvårdsanstalter samt ungdomsvårdsskolor och andra inrättningar på ungdomsvårdens område. Ett 25-tal olika anstalter och skolor berördes av besöksprogrammet.
    I programmet ingick även visning av ett antal filmer, som ställts till förfogande av några av de deltagande staterna och som hade anknytning till kongressens ämnesområde.
    I likhet med vad fallet varit vid tidigare kongresser var en utställning ordnad, varvid i första hand modeller och foton av fångvårdsanstalter visades. I utställningen deltog tio länder, däribland Sverige. Det svenska inslaget var koncentrerat kring den slutna Kumlaanstalten och den öppna anstalten för skyddstillsynsfall, Asptuna. Därjämte utställdes från svensk sida en monteringsfärdig cell, av likartad typ som kommit till användning vid uppförandet av det nyligen färdigställda häktet och polishuset i Norrköping.
    För att från svensk sida förbereda kongressen hade tillsatts en organisationskommitté under ordförandeskap av statsrådet Kling. I kommittén ingick som ledamöter i övrigt justitierådet N. Beckman, generaldirektör T. Eriksson, numera justitierådet C. Holmberg, borgarrådet Hj. Mehr, hovrättspresidenten S. Petrén och statssekreteraren L.-Å. Åström. Som sekreterare åt kommittén tjänstgjorde byrådirektör C. Amilon. C. A.