MO:s ämbetsberättelse. I den till 1965 års riksdag avgivna ämbetsberättelsen redovisas flera ärenden som föranlett åtal. Bland dem märkes ett åtal mot chef för ämbetsverk för tjänstefel bestående i underlåtenhet som medfört att skötselinstruktion för centralt drivmedelsförråd ej blivit utfärdad. Upprinnelsen till detta ärende var en under 1958 inträffad explosionsolycka i ettdrivmedelsförråd i Moheda. I ett annat fall aktualiseras frågan om innebörden av uttrycket »berusad» och förutsättningarna för tillämpning av 26 kap. 15 § första stycket strafflagen. I ämbetsberättelsen återges även ett flertal ärenden av mera allmänt intresse, vilka icke föranlett åtal eller åtgärd för disciplinär bestraffning. I ett av dessa uppkom spörsmålet om våld mot värnpliktig förövats »med anledning av dennes tjänst» (26 kap. 7 § strafflagen) och i ett annat frågan om åtalsreglerna i 25 kap. 12 § och 26 kap. 23 § strafflagen (20 kap. 14 § och 21 kap. 22 § brottsbalken) bör tolkas så att allmänt brott varigenom ämbetsman eller krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt skall åtalas av åklagare utan hinder av eljest gällande åtalsbegränsningar.
Ämbetsberättelsen avslutas med ett sakregister till de under åren 1950—1965 avgivna ämbetsberättelserna. J. L.
Delbetänkande av lagberedningen. Som bekant går lagberedningens nuvarande arbetsuppgift bl. a. ut på en reformering av utsökningslagstiftningen. Beredningen har tidigare avgivit två betänkanden i ämnet. I det första framlades förslag till vissa partiella reformer som företrädesvis rörde utmätningsinstitutet och i det senare upptogs förslag till ny lagstiftning om lagsökning och betalningsföreläggande (jfr SvJT 1962 s. 75 och 1963 s. 566 f). Som ett led i det fortsatta arbetet har lagberedningen därefter behandlat
frågan om exekution i lön och det därmed sammanhängande spörsmålet om i vilken omfattning egendom bör undantagas från utmätning. Resultatet redovisas i ett nytt delbetänkande, Utsökningsrätt III (SOU 1964:57).
Den viktigaste formen av löneexekution är för närvarande införsel. Beredningen förordar, att denna skall behållas, men att införsellagen skall underkastas en genomgripande omarbetning i syfte att göra införselinstitutet effektivare och lagen lättare att tillämpa. Beredningens förslag till ny införsellag innebär, att införsel skall kunna ske i arbetstagares avlöning och annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären, om dennes arbetsförhållanden är jämförliga med en arbetstagares. Om gäldenär arbetar hos make eller annan i dennes förvärvsverksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning, ger förslaget möjlighet att ingripa mot arbetsgivaren. Utmätningsmannen kan då i vissa fall ålägga honom att t. v. utge så mycket som kunnat uttagas genom införsel, om skälig lön utgått för arbetet. Genom införsel skall vidare kunna tagas i anspråk vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk e. d. samt pension, livränta eller annan periodisk förmån. Liksom hittills skall införsel få äga rum för indrivning av underhållsbidrag, vissa kommunala bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter och viten. Däremot avvisar beredningen tanken att därmed jämställa andra fordringar. Särskilt har beredningen uppehållit sig vid frågan om införsel för skadestånd på grund av brott men alltså icke ansett sig böra förorda införsel i detta fall. Införsel för underhållsbidrag förutsätter, att gäldenären visat försumlighet vid fullgörande av bidragsskyldigheten. Införsel får ej äga rum för bidragsbelopp, som förfallit till betalning mer än två år före den månad, då verkställigheten skall ske. Införsel för skatter föreslås kunna ske i fall som Kungl. Maj:t med riksdagen bestämmer.
För andra fordringar än som avses i den föreslagna införsellagen skall exekution i lön kunna äga rum såsom utmätning under mera begränsade förutsättningar. De nuvarande reglerna om utmätning av lön är emellertid föråldrade och måste moderniseras. Förslaget innebär på denna punkt, att utmätning liksom införsel skall kunna ske genom förordnande, att avlöning skall innehållas av arbetsgivaren. Mot gäldenärens bestridande skall emellertid avlöning ej få tagas i mät i dylik ordning annat än om det är uppenbart, att gäldenären underlåter att skäligen efter förmåga göra rätt för sig. Är denna förutsättning uppfylld, får utmätningen avse vad gäldenären uppenbart kan undvara utan intrång i vad som erfordras för hans försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Utmätning får ej utan gäldenärens medgivande tillämpas under längre tid än tre månader eller, om särskilda skäl föreligger, sex månader under ett och samma kalenderår. Utmätning av arbetstagares rätt till ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre tid än en månad får äga rum även om uppenbar försummelse ej föreligger men är i övrigt begränsad på ett likartat sätt. Den ordning som beredningen föreslår för utmätning av avlöning skall också gälla för utmätning av belopp, vilka utgår som pension eller livränta.
En reform på löneutmätningens område av föreslagen innebörd gör det enligt beredningens mening möjligt att tillgodose föreliggande önskemål om en
ökning av gäldenärens beneficium, d. v. s. den egendom som undantages från utmätning med hänsyn till gäldenärens person. Utmätning av lösöre kan leda till värdeförstöring, som bör undvikas. Enligt beredningens förslag till ändring i gällande beneficiumregler skall gäldenären få behålla personligt lösöre till skäligt värde och de möbler, husgeråd o. l. som han och hans familj behöver för ett anspråkslöst hem och dess skötsel. Även utrustning som erfordras för gäldenärens förvärvsverksamhet skall få undantagas. I fråga om denna har i förslaget upptagits en värdegräns som satts vid 3 000 kr. med möjlighet att i vissa fall undantaga mera, när särskilda skäl såsom sjukdom eller invaliditet talar härför. I övrigt föreslås beträffande beneficiet bl. a., att egendom med övervägande affektionsvärde ej skall få tagas i mät, om det skulle vara uppenbart obilligt. Föremål som erfordras för gäldenärens personliga bruk m. m. men som likväl icke kan undantagas därför att dess värde är för högt skall kunna utmätas under förbehåll att gäldenären, sedan egendomen sålts, skall utfå ett skäligt belopp för att skaffa vad han behöver i stället för den sålda egendomen.
I förslaget upptages också bestämmelser om undantagande från utmätning av vissa särskilt angivna rättigheter m. m. En nyhet i detta hänseende är en skyddsregel för stipendier och liknande understöd, som tillerkänts gäldenär för särskilt ändamål, ävensom för offentligt insamlade medel. En motsvarighet härtill finns redan i norsk rätt. Beredningen har också uppmärksammat rätten till skadestånd med anledning av personskada m. m., rättigheter till pension och livränta i andra fall, såvitt angår utmätning av själva rättigheten som sådan, samt rätten till vederlag för utnyttjande av litterärt eller konstnärligt verk e. d. Syftet med förslaget i denna del är att söka förebygga, att rättigheter som har betydelse på längre sikt för gäldenärens eller hans familjs försörjning går förlorade eller måste realiseras till underpris.
I övrigt förordas i betänkandet, att den s. k. utmätningsordningen i utsökningslagen skall jämkas. Principen är att av utmätningsbara tillgångar bör i första hand tagas i anspråk egendom som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Tillgångar som hör samman bör såvitt möjligt ej skiljas.
Beredningen förordar vidare ändringar i konkurslagen, bl. a. i fråga om beneficiumreglerna och reglerna om avstängning av ämbets- eller tjänsteman som försatts i konkurs. Även i en del andra lagar, bl. a. föräldrabalken och handelsbalken, föreslås ändringar, som emellertid är av mera begränsad räckvidd.
Översynen av utsökningslagstiftningen fortsätter nu inom lagberedningen med reglerna om exekution i fast egendom. Jämsides härmed behandlas frågan om tvångsförflyttning av barn. Visst arbete pågår också på konkursrättens område. G. D.