Rätten till arbetstagares uppfinningar. En särskilt tillkallad utredningsman (justitierådet Sven Edling), vilken biträtts i utredningsarbetet av sju experter, framlade i oktober 1964 ett betänkande om rätten till arbetstagares uppfinningar (SOU 1964:49).
    Före tillkomsten av lagen d. 18 juni 1949 om rätten till arbetstagares uppfinningar fanns icke några särskilda bestämmelser, som reglerade frå-

gan vem rätten till en uppfinning skulle tillkomma, när uppfinningen gjorts av en person i annans tjänst och uppfinningen stod i samband med anställningen. Detta spörsmål blev rättsligt reglerat genom 1949 års lag. Vid tillkomsten av den lagen förutsattes, att en översyn av lagen kunde visa sig erforderlig efter någon tid.
    I betänkandet framhålles, att uppfinnarverksamheten mer och mer knutits till industriföretagen. Tvister rörande rätten till anställdas uppfinningar har icke förekommit i någon större omfattning efter ikraftträdandet av 1949 års lag. Detta beror på att frågan i stor utsträckning reglerats i särskilda avtal. På grund av bestämmelse i kollektivavtal prövas tvister av detta slag ofta av industrins uppfinnarnämnd. Viss erfarenhet av dylika tvister har även samlats inom den statliga nämnden för arbetstagares uppfinningar.
    Enligt gällande lag äger arbetsgivaren rätt att övertaga arbetstagares uppfinning endast om forsknings- eller uppfinnarverksamheten utgör arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift och uppfinningen tillkommit väsentligen som ett resultat av denna verksamhet eller uppfinningen eljest innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift. I fråga om uppfinning som tillkommit i annat samband med anställningen äger arbetsgivaren endast förvärva rätt att utöva uppfinningen i sin egen verksamhet.
    Utredningsmannen har ansett, att dessa bestämmelser knappast ger arbetsgivaren möjlighet att övertaga hela rätten till uppfinningen i den omfattning som kan anses påkallad. Utredningsmannen förordar, att som förutsättning för arbetsgivarens rätt att övertaga en uppfinning i dess helhet uppställes, att uppfinningen är resultatet av sådan verksamhet, varåt arbetstagaren haft skyldighet att ägna sig. Vidare bör enligt utredningsmannen arbetsgivaren ha samma rätt, när det gäller uppfinningar, som tillkommit väsentligen genom utnyttjande av erfarenheter, som samlats i arbetsgivarens rörelse. I båda dessa fall måste uppfinningen falla under arbetsgivarens verksamhetsområde. Sistnämnda villkor behöver dock enligt utredningsmannens förslag icke vara uppfyllt, när uppfinningen innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift.
    Under hänvisning till svårigheterna att bestämma skälig ersättning för arbetstagares uppfinning har utredningsmannen föreslagit, att möjlighet skall föreligga för domstol att utan hinder av vad genom dom eller avtal blivit bestämt om ersättning förordna annorledes vid väsentligen ändrade förhållanden.
    Fyra av de tillkallade experterna har föreslagit, att gällande lag tills vidare bibehålles i oförändrat skick. J. L.