HÅKAN NIAL. American-Swedish Private International Law. New York1965. Oceana Publ. 111 s. Inb. $ 5, 00.
Parker School of Foreign and Comparative Law vid Columbia University i New York har i sin serie med studier över olika länders internationella privaträtt sedd i förhållande till USA:s utgivit en av professor H. Nial skriven bok betitlad »American-Swedish Private International Law». Som tryckår angives 1965; Nials korta förord anger ej, när han lade sista handen vid arbetet men att döma av litteraturhänvisningarna i notapparaten torde så ha skett någon gång under åren 1961/1962, varefter det säkerligen ej lätta översättningsarbetet vidtagit. Därest detta antagande är riktigt förefaller det något överraskande att på flera ställen hänvisningar (se t. ex. s. 11, s. 16 not 24, s. 20 not 50, s. 38, s. 40) ske till 1902 och 1905 års familjerättsliga Haagkonventioner såsom bindande för Sverige. I själva verket uppsades dessa i två etapper under åren 1959 och 1962, varigenom Sverige sedan sagda år ej är anslutet till någon av Haagkonventionerna inom detta område (och f. n. blott bundet av två Haagkonventioner om civilprocessen från år 1905 och 1954). Detta synes emellertid ha föga praktisk betydelse, eftersom den alltjämt gällande generella svenska
lagstiftningen oförändrat vilar på i sagda konventioner uttryckta principer, vilka sålunda bliva tillämpliga i förhållande till USA. USA har för övrigt aldrig varit anslutet till dessa konventioner. Ej heller har det någon praktisk betydelse att rättsfallet RÅ 1954:33 ej är helt riktigt återgivet (det gällde ej två svenska medborgare utan en italiensk och en svensk medborgare) eller att hänvisningen till utlänningslagen i not 81 på s. 26 hänför sig till 1945 i stället för 1954 års lag (SFS 193), som nu gäller.
Däremot kan det vara en smula förrädiskt, då det på s. 38, andra stycket, uttalas att en svensk präst eller svensk diplomatisk tjänsteman därtill bemyndigad av Kungl. Maj:t äger rätt att viga utomlands om en eller båda parter äro svenska medborgare. I vad avser prästen är det rätta förhållandet (IÄL 1:8), att han äger dylik rätt om båda parter äro svenska medborgare (särskilda regler gälla för präster i utlandsförsamlingar), varvid emellertid måste beaktas att i vissa stater dylik vigselförrättande präst är underkastad straffansvar (så var fallet i Tyskland till 1962). Även not 118 s. 38 ger ett alltför starkt koncentrat av IÄL 1:5 och 7, enär utländsk diplomat i Sverige ej kan förhindras viga men dylik vigsel blott blir här gällande om Kungl. Maj:t givit sitt tillstånd till utövandet av dylik vigselrätt.
Vidare säges i not 264 på s. 70 att FN-konventionen om indrivning av underhållsbidrag av 20 juni 1956 (jfr SFS 1958:522) innebär att underhållsbidragsbeslut i en avtalsslutande stat blir omedelbart verkställbart i annan dylik stat. Det rätta förhållandet är emellertid, att denna konvention ej reglerar verkställighetsfrågor utan blott anvisar praktiska vägar för kanalisering av underhållsbidragsärenden. På utrikesdepartementets rättsavdelning som är svenskt förbindelseorgan enligt konventionen har man dagligen fall, där avgörande måste träffas, om det är motiverat att gå till rättegång i annan fördragsslutande stat för att söka erhålla en exekutionstitel.
Vad som sagts är emellertid marginalanteckningar och minskar ej värdet av att nu ha fått en god framställning på ett världsspråk rörande elementa i den svenska internationella privaträtten i vidsträckt mening. En dylik redogörelse har alltför länge saknats och de som ha att varje dag söka leda utländska frågeställare till rätta inom detta svårbemästrade område kunna blott uttala sin tacksamhet över att Nial funnit tid att åtaga sig författarskapet till denna skrift, som utöver familje- och successionsrättsliga spörsmål behandlar bl. a. sådana ämnen som kvalifikation, renvoi, ordre public, juridiska personer, beskattning, avtalsstatutet, konkurs, domstols behörighet, styrkande av utländsk rätt och erkännande av domar. L. Kellberg