B r o t t s l i g h e t e n  1 9 6 2. Statistiska centralbyrån. Sthm 1965. 38 + 85 s.
K r i m i n a l v å r d e n  1 9 6 4. Kriminalvårdsstyrelsen. Sthm 1965. 88 s.

 

Dessa båda årligen utkommande publikationer, vilka ingår i Sveriges officiella statistik, innehåller åtskilligt av stort allmänt intresse. Publikationerna redigeras icke slentrianmässigt utan bjuder varje år på något nytt.

684 LITTERATURNOTISERDe kompletteras av den i samma serie ingående årliga publikationen »Brott som kommit till polisens kännedom» och av Statistisk årsbok samt av Allmän månadsstatistik utg. av Statistiska centralbyrån.
    Antalet av dem, som fällts till påföljd av beskaffenhet att antecknas i straffregistret, steg med 1 000 från 1961 till 1962. Men antalet åtalseftergifter enligt 1944 års lag gick ned något. Polisstatistikens uppgifter återspeglar nog mera tillförlitligt de förändringar brottsligheten undergår. I Statistisk årsbok för 1964 uppges beträffande strafflagsbrott (utom fylleri och förargelseväckande beteende) samt vissa brott utanför strafflagen att till polisens kännedom kommit 1961 290 000, 1962 300 000 och 1963 317 000 brott. Enligt månadsstatistiken är motsvarande tal för 1964 350 000. För vissa av brotten är talen enligt årsboken följande.

	1959	1960	1961	1962	1963
Misshandelskap.	9 284	9 823	9 475	9 371	9 711
Därav mord eller dråp	57	46	36	49	57
Våldtäkt	474	512	428	431	432
Stöldkap.	207 998	204 144	208 330	218 593	232 354
Därav: rån   och biltillgrepp varav ungefär hälften torde stannat vid försök	455 17 722	469 18 219	484 20 822	525   23 709	572 25 035

 

 

    För vissa brott är med all säkerhet det verkliga antalet betydligt större. Antalet personer som fällts till ansvar är däremot naturligtvis betydligt mindre.
    Enligt vägtrafikförordningen fälldes av domstol eller genom strafföreläggande till böter år 1962 i 179 000 fall. Därtill kom 145 000 parkeringsböter.
    Om rattfylleri eller rattonykterhet överbevisades 1962 10 395 personer. Av dessa dömdes 4 084 till ovillkorligt straffarbete eller fängelse för enbart detta brott eller för detta brott jämte annat i fall där rattfylleriet eller rattonykterheten var huvudbrottet. Antalet av samtliga under året till ovillkorligt straffarbete eller fängelse dömda uppgick till 11 711. Var tredje var sålunda dömd för rattfylleri eller rattonykterhet såsom ensamt brott eller huvudbrott.
    Antalet åtalseftergifter enligt 1944 års lag var 1962 4 630. Detta innebar som sagt någon nedgång. Enligt en PM av byrådirektör Rengby, bilagd Rå:s cirkulär C nr 7, är detta tal det lägsta i förhållande till antalet prövade fall i en serie som omfattar tiden 1950—1964. Under femårsperioden 1954—58 beviljades enligt PM åtalseftergift i medeltal i 72,6 % av antalet prövade fall. För år 1962 var motsvarande tal enligt PM 45,9 %, för år 1963 47,4 % och för år 1964 51,6 %. Frekvensen av samhällsvård efter åtalseftergift har stigit under senare år: 1961 var den 14 %, 1964 19,9 %. Frekvensen av övervakning har däremot sjunkit, så att procenten fall, där barnavårdsnämnd inskränkt sig till varning, annan åtgärd eller ingen åtgärd, var nästan densamma 1961 och 1964. Antalet prövade fall i förhållande till motsvarande medelfolkmängd — vilket kan fattas som ett mått på kriminaliteten inom gruppen 15—17 år — ökade kraftigt under 1950-talet, sjönk fr. o. m. 1960 men har 1963 och 1964 något ökat. Till en del torde den gynnsamma utvecklingen i början på 1960-talet förklaras av ändrad ålders-

LITTERATURNOTISER 685sammansättning inom åldersgruppen. Enligt Rengby torde denna omständighet icke vara tillräcklig som förklaring, men Rengby anser det omöjligt att uttala sig om huruvida det är den ändrade åtalseftergiftspraxis som, i förening med den ändrade ålderssammansättningen, orsakat den gynnsamma utvecklingen.                                    I. S.