Radioansvarighetslag. Häradshövding Johan Björling avgav år 1962 betänkande, »Radions juridiska ansvar», med förslag till lag om ansvarighet för innehållet i rundradiosändningar m. m. (se SvJT 1962 s. 676). Förslaget remissbehandlades, och därefter togs lagstiftningsfrågan upp till behandling inom Nordiska rådet. Det visade sig inte möjligt att komma fram till en gemensam nordisk lag, men man enade sig om en rekommendation, att de skilda länderna skulle följa samma huvudlinjer i lagstiftningsarbetet. Chefen för justitiedepartementet tillkallade år 1964 Björling för fortsatt utredning och förordnade hovrättsassessorn Erik Holmberg till expert.
    Björling avlämnade d. 25 okt. 1965 ett nytt betänkande, »Radioansvarighetslag» (SOU 1965:58). Liksom i 1962 års betänkande föreslås skadeståndsplikt för programföretag (för närvarande = Sveriges radio), förbud mot censur samt frihet från ansvar och rätt till anonymitet för meddelare. Ansvarighetssystemet ansluter sig något närmare till TF än vad som föreslogs år 1962. Allmänna ansvarighetsregler skall gälla endast för anonyma yttranden vid direktsändningar från dagshändelser, gudstjänster och offentliga tillställningar. För icke anonymt yttrande (direktsänt eller inspelat) skall den svara som är upphovsman till yttrandet, dock endast under förutsättning att han själv framför det. För alla andra framställningar — anonyma nyhetssändningar, anonyma yttranden i reportage, uppläsning av andras verk, teater m. m. — skall ansvaret åligga en programledare, som förordnas av programföretaget. Antalet programledare beror på vad företaget finner ändamålsenligt. Gränsen mellan upphovsmanna- och programledaransvar modifieras i några hänseenden, bl. a. i fråga om bearbetade yttranden. När programledaren inte svarar direkt, skall han ha tillsynsansvar. I de fall då programledare eller namngiven upphovsman blir ansvarig (jfr utgivare resp. författare vid de tryckta skrifterna) blir det möjligt att stadga ansvarsfrihet inte bara för meddelare utan även för uppläsare, skådespelare, tekniker och andra sådana medverkande. Den som inte namnges får också straffrättsligt skydd för sin anonymitet. Den föreslagna lagen skall, efter förebild av TF, exklusivt reglera yttrandefriheten i radio. Även proceduren kopieras på TF. Chefen för justitiedepartementet skall utöva tillsyn, JK skall pröva frågor om allmänt åtal och rådhusrätt skall, i regel med jury, pröva åtal i första
instans.                                          E. H.

 

    Tryggande av privata pensioner. Pensionsstiftelseutredningen har till chefen för justitiedepartementet överlämnat sitt huvudbetänkande betitlat »Pensionsstiftelser II. Lagförslag om tryggande av privata pensioner m. m.» (SOU 1965:41). Betänkandet, som är enhälligt, innehåller utredningens slutliga överväganden främst rörande de civilrättsliga och skatterättsliga frågor, som ha samband med förekomsten av pensionsstiftelser och som i övrigt ha sitt upphov i tryggande av privata pensioner.

716 NOTISER    Den centrala punkten i betänkandet utgöres av en särskild lag om tryggande av pensionslöften (tryggandelagen). I anslutning härtill föreslås ändringar i och tillägg till åtskilliga lagar, såväl civilrättsliga som skatterättsliga. Av de civilrättsliga lagarna kunna nämnas bokföringslagen, aktiebolagslagen, handelsbalken, konkurslagen och avtalslagen. Inom skatterättens område beröras närmast kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt. Slutligen föreslås upphävande av 1937 års lag om aktiebolags (bundna) pensions- och andra personalstiftelser samt av 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse.
    Betydelsen av institutet pensionsstiftelse1 ligger däri, att arbetsgivaren genom att avsätta medel till sin stiftelse kan bygga upp en »pensionsfond» efter samma modell som om han tecknat pensionsförsäkring i SPP (premiereservsystemet). För sådana avsättningar erhåller han under vissa betingelser avdragsrätt vid taxering.
    Avsättning till stiftelse tillgår så, att arbetsgivaren överlämnar antingen kontanter eller — vilket är av särskilt intresse — en revers, som han själv utställt. Stiftelse, vars tillgång utgöres av fordran mot arbetsgivaren, kallas vanligen reversstiftelse. Av den uppskattade samlade förmögenheten i pensionsstiftelserna vid utgången år 1964 å 7,5 miljarder kronor belöpte sig omkring 6 miljarder på reversstiftelserna; av sistnämnda belopp svarade de s.k. PRI-stiftelserna för 1,4 miljarder.
    Utredningen föreslår, att reversstiftelserna (såväl de bundna som de fria) avskaffas och ersättas med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning benämnd Avsatt till pensioner. Därigenom vinnas betydande lagtekniska och administrativa fördelar utan att pensionsborgenärernas intressen eftersättas.
    Stiftelser, vilkas förmögenhet utgöres av kontanter eller liknande (realstiftelser), bestå enligt i huvudsak oförändrade grunder men erhålla en självständigare ställning till arbetsgivaren än hittills. Avsättning måste sålunda ske med kontanter eller liknande. Styrelsen skall ha lika inslag från pensionsborgenärernas som från arbetsgivarens sida. Ytterligare må nämnas att särskilda likvidationsgrunder föreslås införda, varjämte förfarandet med permutation förenklas.
    Förslaget får verkan även på nu befintliga pensionsstiftelser.
    Under rubriken Avsatt till pensioner får enligt förslaget redovisning ske främst av skuld för löften om pension, som ingå i allmän pensionsplan. Med allmän pensionsplan förstås en mellan parterna på arbetsmarknaden i viss ordning träffad överenskommelse, som innehåller bl. a. regler om tryggande av arbetsgivarens åtaganden om pension genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse eller annan likvärdig anordning. Den mest kända av de överenskommelser, som redan ingåtts, är den s. k. ITP-planen, vilken — mot bakgrund av ATP-reformen — slutits år 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), å ena sidan, och Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF) och Sveriges arbetsledareförbund (SALF), å den andra sidan. Planen föreskriver, att utlovad ålderspension (intjänad från och med år 1960) skall

 

    1 En stiftelse kan bildas på grund av 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser (bunden) eller med stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser (fri).

NOTISER 717tryggas antingen genom pensionsförsäkring eller — utan sådan försäkring— genom anslutning till det s. k. FPG/PRI-systemet. Detta system innebär bl. a., att arbetsgivaren dels har att teckna kreditförsäkring i kreditförsäkringsbolaget FPG (Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt) dels ock är skyldig att avsätta ökningen av pensionsskulden till en särskild pensionsstiftelse, en s. k. PRI-stiftelse.
    Den del av pensionsskulden, som får beaktas vid denna — i skattehänseende avdragsgilla — skuldredovisning, kallas i förslaget för arbetsgivarens pensionsreserv.
    Vad som redovisas under rubriken Avsatt till pensioner är bundet, så länge arbetsgivarens pensionsreserv icke har full täckning. Finnes å andra sidan på posten stående mera än vad som är bundet, skall överskjutande belopp (disponibla pensionsmedel) återföras till beskattning i viss takt. Sistnämnda regel utgör motsvarighet till nuvarande avtrappningsregel som föreslås upphävd.
    Den beskrivna omvandlingen av reversstiftelse till balansposten Avsatt till pensioner innebär i och för sig intet ökat mått av tryggande utav pensionsfordran; den är tillkommen i syfte att förenkla och avbyråkratisera nuvarande ordning.
    I andra avseenden föreslås emellertid åtgärder för att öka pensionsborgenärernas trygghet.
    Ett särskilt kapitel i tryggandelagen ägnas åt det förhållandet att arbetsgivaren upphör med sin rörelse, något som kan bero på att han vill överlåta den å annan. Denna situation kan lända pensionsborgenärerna till förfång. Upphör arbetsgivaren med sin rörelse, får han därför normalt icke längre ha pensionsskulden innestående hos sig utan är skyldig att inköpa pensionsförsäkring. Särskilda regler givas för det fall att rörelsen övergår å annan.
    Enligt gällande rätt saknar den enskilde pensionsborgenären förmånsrätt enligt handelsbalken för sin pensionsfordran bortsett från ett års förfallen pension jämlikt 17 kap. 4 §. Förmånsrätt tillkommer däremot bunden men ej fri pensionsstiftelse för fordran mot arbetsgivaren. Nämnas kan att de fria stiftelsernas fordringar äro mer än 10 gånger så stora som de bundna stiftelsernas.
    Pensionsfordran föreslås — med bibehållande av rätten enligt 17:4 — generellt erhålla förmånsrätt enligt 17:11 d. v. s. efter fastighets- och förlagsinteckning. Förmånsrätt framför förlagsinteckning men efter fastighetsinteckning (17:6 a) tillerkännes fordran tillkommande personer födda år 1907 eller tidigare. Fribrevet får dock utgöra högst ett basbelopp; även i övrigt föreslås här begränsningar.
    Enligt gällande ordning värderas fordran å pension i konkurs efter andra normer är dem som gälla för beräkning av pensionsskulden. Skillnaden är avsevärd, beroende på att fordringen i konkurs skall uppskattas bl. a. med ledning av tabeller som bygga på den svenska befolkningsstatistiken för 1901—1910. Utredningen föreslår, att konkurslagens regler — som översetts även i vad angår återvinning av medel som avsatts till pensionsstiftelse —anpassas efter motsvarande bestämmelser i tryggandelagen; jfr utredningens rådgivning »Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse», SOU 1964:28.

718 NOTISER    Är till pensionslöfte knutet villkor av innebörd att rätten till pension skall vara beroende av att arbetstagaren kvarstår i tjänst vid tiden för inträdet i pension (antastbart pensionslöfte), må villkoret kunna jämkas eller lämnas utan avseende, där dess tillämpning skulle vara uppenbarligen stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller eljest otillbörlig. Bestämmelse härom föreslås införd i avtalslagen.
    Lagen om tryggande av pensionslöften har utformats så, att den skall tillgodose såväl civilrättsliga som skatterättsliga synpunkter. De egentliga skattereglerna referera därför i allt väsentligt till tryggandelagen. Så föreligger t. ex. avdragsrätt enligt kommunalskattelagen för vad som må redovisas under rubriken Avsatt till pensioner i balansräkningen.
    De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 mars 1967 för att till
lämpas första gången vid 1968 års taxering.                                                                                            A. E.