Justitiedepartementets huvudtitel för budgetåret 1966/67. Under denna huvudtitel begärs anslag främst för polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och kriminalvården. Anslagsfrågorna för polisväsendet har sålunda överförts från inrikesdepartementets till justitiedepartementets huvudtitel. Riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 upptar ett belopp av drygt en miljard kr. för justitiedepartementets del.
Justitieministern framhåller att förstatligandet och omorganisationen i övrigt av polisväsendet av naturliga skäl medfört vissa omställningssvårigheter. Dessa har i stort sett övervunnits under år 1965. Betydande rationaliseringar av polisens arbetsformer har genomförts. Samtidigt med det organisatoriska
uppbyggnadsarbetet har polisen mött en hastigt stigande brottslighet, som ställer krav på större insatser från polisens sida. Justitieministern finner det nödvändigt förstärka polisorganisationen, om den skall kunna infria de anspråk som samhället ställer. Förstärkningar föreslås främst för utredningsverksamheten. Med hänsyn till betydelsen av en effektiv trafikövervakningoch den förestående omläggningen till högertrafik föreslås också viss ökning av personalen för trafikövervakning. Sammanlagt föreslås, att polisorganisationen förstärks med 300 polismanstjänster. Av dessa avses 103 för Stockholm, därav 20 för att förbättra ordningshållningen i tunnelbanan. Vidare föreslås, att medel anvisas för ytterligare 10 delgivningsmän och 90 tjänster i kontorskarriären.
Även utrustningssidan föreslås förstärkt. Medel begärs för att öka den nuvarande fordonsparken med 30 motorcyklar, 6 utredningsbussar och drygt 100 bilar. Dessutom begärs utbyte av bilar och motorcyklar för 7 milj. kr. Polisorganisationen föreslås få ytterligare en helikopter utöver den som nu finns. Också hundbeståndet föreslås ökat.
För inlösen av polishus som ägs av kommun eller enskild och för den nybyggnad av polishus som kan komma att ske i statlig regi begärs 40 milj. kr.
Rikspolisstyrelsen föreslås få en datamaskin. Ett framtida ADB-system kommer att omfatta ett register på personer som har begått brott eller misstänkts för brott i de fall anteckningar härom får finnas i polisens register. Det skall också finnas ett komplement till detta register, med vars hjälp man skall kunna få en bild av en persons vistelser på anstalter, permissioner, frigivningar m. m. Ett av brottsregistren i det framtida ADB-systemet skall innehålla en beskrivning över brott, där förövarna är kända, och ett annat ouppklarade brott. Vidare skall finnas särskilda fingeravtrycks- och passregister samt ett register över stulna fordon. ADB-systemet gör möjligt att mycket snabbt få fram upplysningar av stort värde för polisens spaningsarbete. Ett sådant system kan ge svar på frågan om en person förekommer i registret, om det uppgivna namnet är riktigt, om personens alias- och öknamn, om hans signalement och kännetecken, om han förekommer i fingeravtrycks- eller fotoregistret m. m. Det skall också bli möjligt att få hänvisning till personer i personregistret som har begått liknande brott.
Omorganisationen av åklagarväsendet har enligt justitieministerns mening genomförts utan större problem. Polisens omställningsfrågor ledde till att antalet brottsutredningar som överlämnades till åklagarna sjönk något omedelbart efter förstatligandet. Åklagarorganisationen har därför inte utsatts för större påfrestningar under år 1965. Det finns enligt justitieministerns mening inte anledning att i nuvarande läge göra annat än smärre förändringar i organisationen. Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län föreslås få ytterligareen länsåklagartjänst. Vissa provisoriska förstärkningar föreslås vidare vid länsåklagarmyndigheten i Stockholms län och i Gotlands län samt vid åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt.
Justitieministern framhåller inledningsvis om de allmänna domstolarna, att arbetsbördan där vid handläggningen av tvistemål och brottmål i stort sett inte har förändrats under år 1965. Däremot har arbetsvolymen ökat kraftigt vid underrätternas inskrivningsavdelningar på grund av att antalet lagfarter, inteckningar och gravationsbevis har stigit avsevärt. Arbetsbördan har inte kunnat bemästras och därför har arbetsbalanser uppstått, som har lett till i vissa fall avsevärda förseningar av de föreskrivna expeditionstiderna. Justitie-
ministern betonar att detta är till men för byggnadsverksamheten och kreditväsendet.
För högsta domstolens och nedre justitierevisionens del föreslås oförändrad organisation. Inte heller föreslås någon förändring av antalet ledamöter i hovrätterna. Justitieministern framhåller dock att så många tjänstemän inom domarkarriären tas i anspråk för tjänstgöring i departement och utredningar att behov uppstått av flera assessorstjänster i hovrätterna. Kungl. Maj:t föreslås därför få bemyndigande att inrätta behövliga assessorstjänster. Justitieministern anmärker i detta sammanhang att det ännu för 6 à 7 år sedan ansågs att antalet domstolsjurister, som tas i anspråk för offentliga uppdrag, under inga förhållanden borde få överstiga 80 à 90. I dag närmar sig antalet domstolsjurister som tjänstgör i departement, utredningar, riksdagsutskott och riksdagens övriga organ 150. Justitieministern framhåller, att han vidtagit åtgärder för att begränsa antalet domstolsjurister som tjänstgör utom domstolarna.
I fråga om de allmänna underrätterna framhåller justitieministern, att ökningen av antalet inskrivningsärenden och gravationsbevis kräver kraftiga personalförstärkningar. Anslaget föreslås höjt med 2 milj. kr. härför. Dessa medel är avsedda för tingsnotarier och biträden.
Arbetsläget vid underrätternas målavdelningar bedöms av justitieministern som i stort sett gott. Undantag finns dock. Vid en del domstolar, särskilt i storstadsområdena, har målbalanser uppkommit av olika anledningar. Särskilda åtgärder har fått vidtas för att få bort dessa balanser. I vissa fall har meddelats förordnanden att bestrida på rådman eller tingsdomare ankommande göromål. Svea hovrätt har exempelvis bemyndigats kungöra lediga tre förordnanden att bestrida på rådman ankommande göromål i Stockholms rådhusrätt under år 1966. I detta sammanhang anmärker justitieministern att en sakkunnig — f. d. hovrättspresidenten J. Laurin — tillkallats med uppgift att se över Stockholms rådhusrätts organisation. Innan resultatet föreligger av den utredningen vill justitieministern inte föreslå annan ändring av rådhusrättens vid förstatligandet fastställda organisation än att fyra extra rådmanstjänster ordinariesätts. En extra rådmanstjänst vid Göteborgs rådhusrätt föreslås också bli ordinariesatt.
Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna samt Västmanlands västra domsagor föreslås få ytterligare var sin tingsdomartjänst.
Justitieministern anmäler, att han ämnar föreslå Kungl. Maj:t att besluta att rådhusrätten i Kristinehamn skall upphöra och att Kristinehamns stad skall förenas med Östersysslets domsaga i judiciellt avseende. När rådhusrätten upphör, skall borgmästartjänsten och de båda rådmanstjänsterna i denna domstol bytas ut mot en tingsdomartjänst och en tingssekreterartjänst i domsagan.
Vikten av att alla möjligheter iakttas att rationalisera arbetet vid underrätterna betonas av justitieministern. Han pekar därvid på möjligheten att ibland använda domstolsbiträden som protokollförare i stället för tingsnotarier. Även i fråga om domsskrivningen anses rationaliseringsmöjligheter finnas. Enligt justitieministerns uppfattning bör vid underrätterna kunna användas mera blanketter och förelägg än som nu är fallet, när domar skall skrivas. Justitieministern ämnar inom justitiedepartementet låta undersöka vilka möjligheter som finns i detta hänseende. Det framhålls också, att domarpersonalen bör kunna förenkla sitt arbete med domsskrivningen genom att
använda dikteringsapparater i större utsträckning än som nu sker.
I fråga om de arbetsbalanser som råder på en stor del av underrätternas inskrivningsavdelningar anmärker justitieministern att dessa ibland kan hänföras till brister i fråga om arbetsledningen. Han anför vidare att arbetet med inskrivningsärendena är en betydelsefull uppgift vid underrätterna och att detta framgår inte minst av de olägenheter som allmänheten vållas genom förlängda expeditionstider. Justitieministern finner anledning framhålla vikten av att chefsdomaren i underrätt fortlöpande utövar uppsikt över arbetet på inskrivningsavdelningen. Avdelningens personal måste förstärkas vid arbetstoppar. Domare, tingsnotarier och domstolsbiträden från andra enheter inom domstolen kan därvid enligt justitieministerns uppfattning behöva tas i anspråk, även om detta skulle medföra tillfällig fördröjning i handläggningen av mindre brådskande mål.
Några förändringar av vattendomstolarnas organisation föreslås inte.
Justitieministern anmäler, att kurser under budgetåret 1966/67 kommer att hållas för expropriationsdomare och expropriationstekniker samt att fortsatta kurser och annan upplysningsverksamhet planeras på straffrättens område.
I fråga om kriminalvården framhåller justitieministern, att den fortlöpande ökning av antalet intagna på fångvårdens anstalter som har kännetecknat utvecklingen under senare år oväntat har brutits med ingången av år 1965. Den 1 december 1965 var antalet intagna 348 lägre än den 1 december 1964. Orsakerna till nedgången i beläggningstalen har inte närmare analyserats. Observationsperioden är också alltför kort för att man skall kunna dra några slutsatser om den fortsatta utvecklingen. Vissa omständigheter, särskilt antalet brott som kommit till polisens kännedom under år 1965, tyder enligt justitieministerns uppfattning på att nedgången i beläggningssiffrorna kan vara tillfällig.
Justitieministern anmärker om sammansättningen av anstalternas klientel, att den 31 december 1965 3 167 personer undergick fängelsestraff, varav 17 fängelse som förvandlingsstraff för böter, 728 internering och 612 ungdomsfängelse. 87 personer av skyddstillsynsklientelet var intagna för kortvarig anstaltsbehandling. Antalet häktade undersökningsfall var 152 och antalet övriga häktade 434. Under perioden den 1 januari—den 30 november 1965 intogs 12 275 personer.
Personaluppsättningen vid de nuvarande fångvårdsanstalterna bör enligt justitieministerns mening vara i stort sett oförändrad under budgetåret 1966/67. För den nya fångvårdsanstalten i Skänninge, som enligt planerna kommer att tas i bruk hösten 1966, föreslås ett antal tjänster. Vidare föreslås tjänster för vissa häkten som nyligen tagits i bruk eller som kommer att tas i bruk under innevarande eller nästa budgetår. Dessa häkten är belägna i Borås, Falun, Göteborg, Karlstad, Norrköping, Västerås och Umeå. Sammanlagt begärs 185 nya tjänster.
Justitieministern föreslår att grundläggande kursutbildning, gemensam för kriminalvårdens tillsynspersonal och för vårdare vid ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdens anstalter skall anordnas. Vissa tjänster föreslås för administrations- och lärarpersonal. Innehavarna av dessa tjänster skall kunna utnyttjas också för annan verksamhet inom kriminalvården, om de inte tas i anspråk för kursverksamheten.
Skyddskonsulentorganisationen har, framhåller justitieministern, byggts ut med början budgetåret 1962/63 under loppet av tre år i enlighet med förslag
av 1956 års eftervårdsutredning. Den nya organisationen har sålunda inte prövats i fullt utbyggt skick under någon längre tid. Sedan brottsbalken trädde i kraft, har organisationen dock visat sig för knapp. Övervakningsnämndernas verksamhet har inneburit ett merarbete för frivårdspersonalen i en utsträckning som inte har förutsetts. Justitieministern föreslår därför redan nu att ytterligare fem skyddsassistenttjänster inrättas och att 270 000 kr. anvisas för extra arbetskraft på assistentplanet. Enligt ett förslag av statskontoret om organisationen av övervakningsnämndernas expeditionsarbete skall frivårdsexpeditionerna, utom i vissa undantagsfall, ombesörja allt expeditionsarbete för övervakningsnämnderna. Det skall i följd härav inte finnas möjlighet för övervakningsnämnderna att i fortsättningen anlita särskilt anställd arbetskraft för utskrifter m. m. Justitieministern är inte ännu beredd att ta ställning till förslaget utan menar att frågan bör övervägas ytterligare. Han föreslår dock att ökade medel i avvaktan härpå anvisas för tillfällig biträdeshjälp åt övervakningsnämnderna.
Frågan om arvodena till övervakarna är, anför justitieministern, föremål för översyn inom justitiedepartementet. Härvid har framkommit, att en arvodeshöjning av sådan storlek, att den kan antas påtagligt stimulera rekryteringen av personal med fallenhet och intresse för övervakningsuppdrag, skulle innebära en avsevärd anslagsökning. Justitieministern anser att ytterligare utredning krävs och förklarar sig med hänsyn till detta och till att det är nödvändigt att begränsa de statliga utgifterna inte vara beredd att nu lägga fram förslag om ändrad arvodessättning.
Justitieministern framhåller, att vid ingången av år 1965 fanns sammanlagt 5 596 platser på fångvårdsanstalterna. Motsvarande siffra var vid årets slut 5 922. Platsökningen beror huvudsakligen på att de allmänna avdelningarna vid centralanstalten Kumla numera har tagits i bruk. Den faktiska tillgången på anstaltsplatser har överstigit antalet intagna även vid den tidpunkt på året då det högsta beläggningstalet, 5 588, registrerades. Beläggningssituationen under år 1965 var gynnsammare än vad den har varit under de närmast föregående åren. Justitieministern befarar emellertid att beläggningen på fångvårdsanstalterna åter kommer att öka. Detta kan leda till att det nuvarande platsöverskottet snabbt förbyts i ett underskott. Under alla förhållanden är det nödvändigt att efter hand ersätta flertalet av de äldre slutna anstalterna med moderna anläggningar. Den utbyggnad av anstaltsorganisationen, som har pågått sedan länge, bör därför enligt justitieministerns mening fortsätta.
Fångvårdens byggnadskommitté har lagt fram en utredningsplan för kriminalvårdens anstaltssystem (se SvJT 1966 s. 70). Enligt planen bör det gamla anstaltsbeståndet med undantag av några få anstalter vara avvecklat inom tio år. Anstaltssystemets omdaning beräknas kräva en sammanlagd investeringav ca 480 milj. kr. Justitieministern anser att utvecklingsplanen kan vara vägledande för det fortsatta reformarbetet men framhåller att omfattningen och takten av detta arbete är beroende på omständigheter som f. n. är svåra att överblicka.
Ett inte obetydligt tillskott av nya platser är, anför justitieministern, attemotse i år. En öppen avdelning med 30 platser i anslutning till centralanstalten Hall står nu färdig. Centralanstalten Kumlas specialavdelningarmed 195 platser beräknas kunna tas i bruk under sommaren. Senare underåret torde en ny 120-mannaanstalt — Skänninge — bli inflyttningsklar. Vi
dare kommer två öppna anstalter, Djupvik och Valla, att tillföra organisationen sammanlagt 100 platser. Jämsides med de nu nämnda projekten på gåren byggnads- och planeringsverksamhet som inom några år kan beräknas tillföra kriminalvården ytterligare ett antal moderna såväl slutna som öppna anläggningar. Vissa förberedande arbeten för den nya centralanstalten Österåker har exempelvis igångsatts. Den sista etappen av Hallanstaltens utbyggnad, som förutom administrationslokaler även omfattar 75 specialplatser, harpåbörjats. Slutligen har medel anvisats för vissa nya mindre anstalter.
Justitieministern föreslår, att medel anvisas för vissa markförvärv under budgetåret 1966/67 bl. a. för fem nya, öppna anstalter. Vidare föreslås, att man skall bygga tre s. k. frivårdshotell och att medel skall anvisas för köp av mark för ytterligare två sådana hotell. Dessa är avsedda för intagna som skrivs ut från anstalt men för vilka bostadsfrågan inte har kunnat lösas. Varje hotell skall ha 20 enkelrum och bostad åt heltidsanställd portier.
I fråga om andra anslag under justitiedepartementets huvudtitel kan framhållas att byråchefstjänsterna vid justitiekanslerns kansli ökas från två till tre. Vidare beräknas medel för den diplomatiska konferens i Stockholm sommaren 1967 som avser att genomföra en revision av 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk. Konferensen kommer också att behandla vissa frågor inom området för 1883 års Pariskonvention förskydd av den industriella äganderätten.
C.-A. S.