CARSTEN SMITH. Garantioppgjør. Garantirett I. 398 s. Nkr. 45,00. Studier i garantiretten. Garantirett II. 455 s. Nkr. 45,00. Oslo 1963. Universitetsforlaget.

 

Professor Carsten Smith har under en längre tid varit sysselsatt med en systematisk framställning över norsk rätt beträffande borgen och liknande garantiformer med syfte att skapa säkerhet för att en tredje man uppfyller sina förpliktelser, t. ex. garantiendossement och kreditförsäkring. Han sammanfattar detta rättsområde under benämningen »garantiretten». Den nya termen antyder också att han inom borgensområdet fäster mycket större vikt än man tidigare gjort vid bankgaranti och annan likartad garanti från kreditinstitutioner.
    Under arbetets gång har han kommit fram till att vissa delar svällt ut så att de måst brytas ut till särskild behandling. På detta sätt har han, innan huvudarbetet utgivits, publicerat två omfattande avhandlingar, »Garantioppgjør» med underrubriken »Garantirett I» och »Studier i garantiretten» med underrubriken »Garantirett II». Den första avhandlingen behandlar frågan vilka regler som gäller när en i och för sig giltigt ingången garanti skall göras gällande. Den andra avhandlingen har en mera heterogen karaktär. Författaren har publicerat vad han själv kallar en »studiesamling» rörande vissa avsnitt av garantirätten, såsom garantiernas ställning i praxis, endossementsansvaret, förhållandet mellan borgen och försäkring, aktiebolags och andra juridiska personers garantiförbindelser, verkningarna av att borgenären beviljar gäldenären anstånd och garantirättens internationella sida.
    Hans sätt att angripa sitt ämne är intressant. Som grund för framställningen ligger en bred och initierad redogörelse för olika garantiformer och deras användningsområden. Därefter samlar han in all tillgänglig rättspraxispå området. Överraskande är vilken vikt han lägger vid såväl underrättspraxis som äldre rättspraxis — han startar gärna vid mitten av 1800-talet. Det är främst på grundval av rättspraxis och praxis på fältet som han systematiserar rättsområdet. I varje fall i de två hittills publicerade arbetena spelar litteraturen en tämligen underordnad roll. Vid värdering av gällande rättsregler drar han in även utländska erfarenheter, ehuru utan att göra någon mera regelrätt komparativ undersökning. Betecknande för hur litet svensk rätt har att ge av värde på området är att svensk lag och rättspraxis endast nämns vid några enstaka tillfällen och att svensk litteratur på 850 sidor inte nämns mer än ett tjugotal gånger, bortsett från att det i avsnittet om aktiebolags och andra juridiska personers garantiförbindelser hänvisas relativt flitigt till Nials skrift om Aktiebolags och andra företags borgensförbindelser. Kanske är författaren ibland t. o. m. för restriktiv. Om man i avsnittet om verkan av anstånd under en särskild rubrik gör en »rettssammenlikning» (Studier i garantiretten s. 360) kunde det kanske även för norska läsare vara av intresse att nämna att svensk rättspraxis kommit till en helt annan lösning av frågan än norsk (jfr NJA 1881 s. 117 och 1934 s. 74 samt Burling, »Om uppsägning av borgen jämte vissa andra därmed sammanhängande spörsmål» i Ekonomisk revy 1946 s. 106 f).

 

198 Litteraturnotiser    Det torde emellertid finnas goda skäl för att vänta med att vidare kommentera dessa båda avhandlingar till dess den tredje avhandlingen kommit, eftersom denna väl är avsedd att utgöra huvudarbetet i den imponerande serien. Syftet med dessa rader har blott varit att fästa uppmärksamheten på de två delar som utkommit och väcka förväntningar inför den tredje.

S. B.