Ett par synpunkter i faderskapsmål
Faderskapsmålen, däri svaranden icke är svensk medborgare, ha under senare år ökat väsentligt i antal. I de fall, där utlänningen har hemvist i Sverige, erbjuda väl dessa mål icke andra problem än sådana mål med svensksvarande, frånsett de olägenheter, som stundom kunna uppstå, när svaranden icke behärskar svenska språket. Men i de många fall, då utlänningen har sitt hemvist utom riket, uppstå andra problem. Stämningshandlingarna, som skola delgivas svaranden, måste i regel översättas till annat språk. Översättningen och delgivningen ombesörjes av utrikesdepartementet. Förfarandet kostar pengar och tager i regel lång tid. Till och med delgivningar i närbelägna länder taga ofta obegripligt lång tid i anspråk. Sedan stämningen, som regelmässigt också innefattar kallelse till förberedande förhandling, omsider blivit delgiven — om nu detta överhuvud taget lyckas — inställer sig å den utsatta dagen praktiskt taget aldrig svaranden. Med hänsyn till bestämmelsen i RB 42: 20 andra st. måste målet utsättas till huvudförhandling annan dag, och så upprepas proceduren med delgivning. Svaranden inställer sig givetvis ej heller till huvudförhandlingen. Rätteligen utgör visserligen svarandens utevaro hinder för huvudförhandlingen, men av praktiska skäl kan kravet på svarandens närvaro icke upprätthållas.
Vilket material står då domstolen till buds vid dömandet? Huvudsakligast och kanske i de flesta fall allenast barnamoderns uppgifter. Då dessa —såsom stundom förekommer — stödjas av brev från svaranden känner man sig kanske mera övertygad, men när sådan fyllnadsbevisning saknas? Jag vill ingalunda påstå att modern medvetet lämnar osanna uppgifter, men med hänsyn till de synnerligen flyktiga bekantskaper det oftast är fråga om, ligger det nära till hands att antaga att namnförväxling föreligger. Att man ej kan bortse från denna möjlighet får man belägg för då, såsom någon gång händer, ett skriftligt svaromål inkommer och svaranden däri ställer sig helt oförstående till saken.
Resultatet av rättegången bliver emellertid nästan undantagslöst att svaranden förklaras såsom fader till barnet och ett på mycket vaga grunder tillyxat underhållsbidrag fastställes. Barnet kommer aldrig att träffa sin far, vilken sannolikt ej heller får vetskap om faderskapet, och underhållsbidraget kommer väl sällan, om någonsin, ens till någon del att bliva erlagt av fadern. Processens verkliga syfte är egentligen endast ett: att barnet skall komma i åtnjutande av det s. k. bidragsförskottet. Då med hänsyn till den synnerligen bristfälliga utredningen i dessa mål domslutets riktighet är i hög grad tvivelaktig frågar man sig om icke detta bidragsförskott skulle kunna utbetalas efter en enklare procedur? Om man emellertid anser skäl föreligga att bibehålla rättegångsförfarandet borde väl i allt fall sådan lagändring ske att endast en inställelse i målet erfordrades. Vidare borde de absurda forumbestämmelserna revideras. Varför skall en barnamoder, som bor i Kiruna, behöva inställa sig i Stockholm? Än orimligare förefaller det att en rättegång mellan en barnamoder, som har sitt hemvist i Hälsingborg och påstår sig hava haft samlag i Helsingör med en där bosatt dansk, likaledes