Ny utredning om trafiknykterhetsbrotten. Efter det att remissbehandlingen av 1957 års trafiknykterhetskommittés betänkande »Nykterhet i trafik» (SOU 1963: 72) avslutats har chefen för justitiedepartementet kommit till den uppfattningen, att kommittéförslaget som helhet inte kan läggas till grund för omedelbara lagstiftningsåtgärder utan att ytterligare utredning erfordras. Departementschefen har därför tillkallat särskilda sakkunniga med uppgift att ompröva kommitténs ställningstaganden.
    Trafiknykterhetsbrotten har även diskuterats i Nordiska rådet, som i en rekommendation uppmanat de nordiska ländernas regeringar att försöka genomföra enhetlig nordisk lagstiftning om missbruk av alkohol i trafiken. F. n. företer de olika ländernas lagstiftning stora inbördes olikheter. Tiden anses ännu ej vara inne att tillsätta en gemensam kommitté med uppgift att försöka harmonisera de nordiska ländernas trafiknykterhetslagstiftning. I direktiven för den nya svenska utredningen framhålls emellertid, att arbetet bör inriktas påen reform, som så långt möjligt utgör en etapp på vägen mot förverkligandet av de nordiska enhetssträvandena.
    Bl. a. av hänsyn till intresset av nordisk enhetlighet tar departementschefen avstånd från trafiknykterhetskommitténs förslag om principiellt totalförbud att föra motorfordon i anslutning till alkoholförtäring och sänkning av den nedre promillegränsen till 0,4. Däremot kan det finnas anledning att flytta gränsen mellan de båda graderna av trafiknykterhetsbrott från 1,5 till 1,0 %0. Någon inskränkning av det straffbara området bör ej komma i fråga.
    De sakkunniga bör enligt direktiven ägna särskild uppmärksamhet åt påföljdsproblemen. Departementschefen anser flera skäl tala för att påföljdsvalet bör vara mindre bundet och straffmätningen mer differentierad än f. n. Det förtjänar också övervägas, om inte en mycket kraftig ekonomisk sanktion —eventuellt knuten till det vid färden begagnade fordonet — kan vara av värde.
    Bland de punkter där trafiknykterhetskommitténs förslag vunnit både remissinstansernas och departementschefens gillande nämns särskilt kommitténs lösning av det s. k. tillbakaräkningsproblemet. Enligt förslaget skall promillereglerna bygga på att all alkoholförtäring som har skett före körningens slut skall inverka på bedömningen av ansvarsfrågan. Det förhållandet att alkoholhalten eventuellt varit lägre vid körningen än vid provtagningen skall sålunda i princip ej tillmätas någon betydelse.

A. K.