En onödig forumregel?
En bilist har gjort sig skyldig till ett stort antal förseelser, bl. a. rattfylleri, vårdslöshet i trafik och förande av bristfälligt motorfordon. En omfattande förundersökning äger rum och åklagaren fattar åtalsbeslut. Han avser att inge stämningsansökan till rätten i den ort, där brotten förövades. Då inträder emellertid en komplikation. Det visar sig att fordonet var oförsäkrat.
K. E. Rosén 431Den misstänkte hade såsom ägare av fordonet underlåtit att fullgöra sin trafikförsäkringsplikt. Enligt 26 § första stycket trafikförsäkringslagen skall åtal för sådan förseelse anhängiggöras vid domstol i den ort där fordonet skall anses ha sin hemort. I vårt exempel finner åklagaren, att försäkringsförseelsen inte kan åtalas vid samma domstol som den övriga brottsligheten. På grund av nyssnämnda forumregel och bestämmelsen i 19 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken måste åtal för trafikförsäkringsförseelsen upptagas av rätten i den ort där fordonet skall anses ha sin hemort.
Det angivna exemplet är ingalunda ovanligt utan torde belysa ett förhållande av icke oväsentlig praktisk betydelse. Om åklagaren anser att han bör tala å brottet (trafikförsäkringsförseelsen), måste ett remissförfarande ske. En avsevärd förenkling skulle givetvis bli följden, om de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken kunde tillämpas även beträffande trafikförsäkringsförseelser av ifrågavarande slag.
Forumregeln i trafikförsäkringslagen infördes genom lag den 5 maj 1933. Under förarbetena hade erinrats om att statens organisationsnämnd i en under april 1932 till länsstyrelserna remitterad promemoria ifrågasatt upptagande i motorfordonsförordningen av en bestämmelse därom att de förseelser mot förordningen, som innebar underlåtet eller oriktigt fullgörande av viss anmälningsplikt till registrerings- eller motsvarande myndighet, i allmänhet skulle åtalas vid domstol i fordonets hemort. Föredragande departementschefen fortsatte: »För närvarande skall åtal för dylik förseelse mot motorfordonsförordningen anhängiggöras vid domstol i den ort där förseelsen skett, d. v. s. i de flesta fall rådstuvurätten i residensstaden, vilket ansetts medföra vissa olägenheter. Då fråga är om ansvar för det trafikförsäkring ej tagits eller vidmakthållits, ligger saken visserligen ej till på alldeles samma sätt. Då emellertid tvekan lätt kan tänkas uppkomma om var i särskilda fall dylik förseelse skall anses begången, synes införandet av en bestämmelse i den angivna riktningen även här vara påkallat.»1
Det kan här antecknas, att vägtrafikförordningen den 28 september 1951 bygger på rättegångsbalkens allmänna forumregler men att i 71 § finns en kompletterande bestämmelse, enligt vilken åtal för förseelse, som angives i 65 § 4 mom. första eller andra stycket eller 6 mom. första stycket (underlåtenhet att söka registrering och göra anmälan m. m.), må upptagas av rätten i den ort, där fordonet skall anses ha sin hemort, om denna rätt med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.
Beträffande registreringsförseelserna finns alltså i regel möjlighet att välja det forum, som med hänsyn till omständigheterna, t. ex. övrig brottslighet, synes lämpligast.
Det skäl som anförts för den exklusiva forumregeln i trafikförsäkringslagen synes numera icke vara så bärande att regeln bör bibehållas. En reglering som ger möjlighet att välja lämpligt forum är enligt min mening önskvärd.
Om det skulle anses behövligt — t. ex. för att minska risken för att underlåtenhet att fullgöra trafikförsäkringsplikt beträffande ett fordon blir föremål för bedömande i mer än en dom — kan en underrättelseskyldighet övervägas. Sålunda skulle, om en fällande dom meddelas annorstädes
432 En onödig forumregel?än i fordonets hemort, polismyndigheten i nämnda hemort kunna underrättas.
Nyssnämnda risk finns emellertid redan nu — särskilt som forumregeln i trafikförsäkringslagen säkerligen på många håll förbises. Sistnämnda förhållande ökar styrkan av önskemålet om regelns avskaffande.
K. E. Rosén