Lagprövningsrätten
Under de senaste åren har förts en livlig debatt kring frågan om huruvida svensk domstol äger rätt att pröva en författnings överensstämmelse med en annan av högre kvalitet, den s. k. lagprövningsrätten.1 Framför allt har intresset gällt prövningen av en författnings grundlagsenlighet. Debatten har utgått från det faktum att i rättspraxis ert antal fall förekommit då grundlagsenligheten av författningar av olika kvalitet blivit prövad. Bl. a.har Högsta domstolen prövat förordningar utfärdade av K. M:t enligt § 4 regeringsformen, bevillningsförfattningar antagna av riksdagen allena ävensom kungliga kungörelser utfärdade med stöd av riksdagens beslut i budgetfrågor o. d. Länge har emellertid saknats exempel på att grundlagsenligheten av en allmän civil- och kriminallag blivit prövad av domstol. Tvisten har gällt om denna kategori omfattades av domstols lagprövningsrätt.
Nu föreligger emellertid ett exempel härpå i HD:s dom av d. 13 nov.1964 (publicerad i NJA 1964 s. 471 och i Nordisk domssamling 1965 s. 429 under rubriken Domstols prövning av lagars grundlagsenlighet). I detta mål gällde frågan huruvida den vid sin tillkomst lagrådsgranskade butiksstängningslagen på viss punkt stod i överensstämmelse med § 16 regeringsformen. HD, som prövade en invändning härom, besvarade frågan om lagens grundlagsenlighet jakande.
Härmed torde den diskussion, som tidigare förts i denna sak, få anses avslutad. Lagprövningsrätten är nu klart erkänd i praxis. Diskussionen kan härefter närmast gälla vilka organ som kan företaga sådan prövning. I och för sig torde alla domstolar ha denna befogenhet. Även de s. k. förvaltningsdomstolarna måste kunna taga ställning till en författnings rättsenlighet. Praxis är dock inte fullt klar på denna punkt. Emellertid finns inte anledning förmoda att förvaltningsdomstolarna skulle frånkänna sig denna möjlighet.
Anmärkas bör att HD vid utövning av lagprövningsrätten iakttagit yttersta försiktighet. Betecknande torde vara utgången av det bekanta målet NJA 1961 s. 253, vari vissa bestämmelsers i valutaförordningen förenlighet med valutalagen var föremål för prövning. Det synes, som om HD för att underkänna en författning vill uppställa ett uppenbarlighetskriterium: Först om författning uppenbart strider mot bestämmelse av högre kvalitet kan bli fråga om ett underkännande. Då lagar i allmänhet tillkommer under stor omsorg i vårt land, torde endast ytterst sällan situationer uppkomma då t. ex. en lag uppenbarligen strider mot grundlag. Den reella betydelsen av lagprövningsrätten i vårt land blir, så länge denna praxis upprätthålles, ganska begränsad.
Gustaf Petrén