KURT GRÖNFORS. Allmän transporträtt. Sthm 1965. Norstedts. 131 s. Kr. 16,50. Professor Kurt Grönfors har kallat sin nya bok en kortfattad lärobok. I förordet framhåller han, att boken vad både innehåll och omfång beträffar är

 

direkt anpassad efter kursfordringarna för juris och ekonomie studerande. Han säger att lärobokskaraktären har strängt fasthållits och bl. a. medfört generaliseringar utan de reservationer, som skulle ha varit nödvändiga i en framställning med anspråk på en handboks precision och fullständighet.
    Om bokens pedagogiska värde må större pedagoger än anm. vittna med större sakkunskap. För anm. framstår emellertid boken såsom direkt aptitretande, och med förf:s lättillgängliga framställningssätt är det lätt att förstå, att boken vunnit vidsträckt användning vid den utbildning, för vilken den är avsedd. Anm. är för sin del övertygad om att många andra än de juris eller ekonomie studerandena haft anledning att konsultera boken. Den innehåller faktiskt förbluffande mycket.
    Bokens första avdelning är kallad Introduktion till transporträtten och skildrar i olika kapitel transporträtten och dess delar, transporträttslig lagstiftning som rättskälla, transporträttens källor i övrigt, avtalspersoner, medagerande och transportpersonal samt transportdokumenten. Andra avdelningen behandlar transportöransvaret och särskilt i de olika kapitlen transportlöfte och transportöransvar, vårdansvarets utsträckning i tiden och dess utformning, ansvarsbeloppen, dröjsmålsansvaret, fortskaffningsansvaret, successiva transporter och slutligen reklamation, preskription och procedur. I den tredje och sista avdelningen möter några andra transporträttsliga frågor, behandlade i var sitt kapitel, nämligen frakten, helbefraktning, riskfördelning och försäkring samt transportavtalets funktionella samband med andra avtalstyper. Boken avslutas med en i tabellform uppställd, för förf. ganska typisk återblick— säkerligen av stort värde särskilt för en repeterande student — och vidarerättsfalls- och sakregister.
    Bokens karaktär gör det mindre fruktbart att i en anmälan gå in på detaljer i framställningen. Anm. vill emellertid tillägga, att man inte kan använda boken särskilt mycket utan att få en bestämd påminnelse om hur transporträttens skilda grenar hör samman och hur mycket som ännu återstår att göra, innan de bragts i godtagbar samklang. I den förändringarnas värld, i vilken vi lever och där genomgångstransporter och godsbehållare av standardformat är dagens lösen, framstår transporträtten såsom åtskilligt på efterkälken. Svårigheterna att gå framåt ligger säkerligen främst på det internationella planet, men kanske inte uteslutande.
    Ett steg i riktning mot ett bättre sakernas tillstånd borde omgående kunna tagas i Sverige. Anm. kan för sin del inte finna, att det är förenligt med vare sig regeringsformens anda eller dess bokstav att ha de centrala reglerna om järnvägsbefordran i en administrativ stadga, tillkommen på ett betydligt lättvindigare sätt än transportlagstiftningen i övrigt och måhända utan fullt hänsynstagande till denna. Vi har emellertid i år begåvats med ännu en järnvägstrafikstadga. Må denna stadga — även om den innebär ett stort steg framåt och med hänsyn särskilt till de omständigheter under vilka den kommit till torde förtjäna ett högt betyg — bli den sista i ordningen, och må den bli kortlivad!                                                                                     

K. S.