Notiser

 

Betänkande om internationella vägfraktavtal. Utredningen angående fraktavtalet vid godsbefordran på väg har avlämnat betänkandet »Vägfraktavtalet I» (SOU 1966:36) med förslag till lag om internationell befordran av gods å väg.
    Lagförslaget ansluter sig till innehållet i en den 19 maj 1956 avslutad konvention, vanligen kallad CMR efter sin franska benämning (Convention relative au contrat de transport international de marchandises par route). Konventionen, som föranletts av den väldiga ökning de bilburna internationella godstransporterna undergått under senare tid, har tillkommit efter förhandlingar inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Den har trätt i kraft d. 2 juli 1961 och gäller numera mellan Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Ytterligare ett antal stater kan väntas biträda konventionen. Ett antagande av lagförslaget innebär således att Sverige uppnår rättslikhet med stora delar av Europa i fråga om avtal om internationella biltransporter av gods.
    I konventionen och därmed också i lagförslaget ägnas huvudintresset åt reglerna om fraktdokumenten och om fraktförarens ansvar för det transporterade godset.
    Enligt förslaget skall fraktsedel alltid upprättas vid internationella vägfraktavtal. Något led i avtalets tillkomst är upprättandet av fraktsedeln emellertid ej. För avtalsslutet gäller vanliga avtalsrättsliga regler. Däremot är fraktsedeln avsedd att tjäna som bevis bl. a. för att fraktföraren mottagit godset. Fraktsedeln är också avsedd att tjäna som legitimationshandling för varuhavare som önskar förfoga över godset under transporten. Sådant förfogande kräver nämligen att avsändarexemplaret av fraktsedeln företes. Vid handelsköp kan följaktligen säljaren i enlighet med 16 § köplagen kräva betalning för varan mot att han överlämnar vederbörligt fraktsedelsexemplar. Fraktsedeln representerar emellertid inte godset på samma sätt som ett konossement. Den som förvärvar avsändarexemplaret av fraktsedeln blir således inte enbart därigenom berättigad att få godset utlämnat till sig.
    I fråga om fraktförarens ansvarighet för det transporterade godset avviker förslaget starkt från gällande regler och ansluter sig i stället till den reglering som uppställts i det internationella fördraget angående godsbefordran å järnväg, CIM, vilket fördrag även i övrigt varit den huvudsakliga förebilden för CMR. Fraktföraransvaret föreslås således i princip utformat som ett fullt strikt ansvar, dock med möjlighet till ansvarsbefrielse i vissa särskilt angivna fall, exempelvis då skadan visas ha vållats av varuhavaren själv eller beror av force majeure. Den skärpning av fraktföraransvaret i jämförelse med nuläget som dessa regler innebär, motverkas emellertid av regler om skadeståndets beräkning. Till skillnad från vad som i regel gäller inom skadeståndsrätten, skall nämligen skadeersättningen beräknas enbart på grundval av ett på visst sätt beräknat normalvärde av godset och dessutom vara underkastad en sum-

 

mamässig begränsning. Den senare innebär att fraktföraren i regel inte behöver lämna högre ersättning vid realskada än som motsvarar 25 guldfrancs (Germinalfrancs) för kilogram av förlusten i bruttovikt, eller i svenskt mynt ungefär 42 kronor. Vid skada till följd av dröjsmål med godsets utlämnande skall ersättningen i regel inte överstiga fraktens belopp. Ansvarsreglerna avses vara tvingande.
    Lagförslaget upptar också vissa processuella frågor. Sålunda föreslås bl. a. att dom som meddelats i tvist angående befordran hänförlig under CMR av behörig domstol i främmande konventionsstat och som är verkställbar i den staten även skall vara verkställbar här i riket.
    Utredningen, vars ordförande är hovrättspresidenten Karl Sidenbladh, har bedrivit sitt arbete i samverkan med motsvarande utredningsorgan i Danmark, Finland och Norge. De lagförslag som därvid utarbetats i de olika nordiska länderna uppvisar en långtgående överensstämmelse. I Danmark har lagstiftning i ämnet trätt i kraft den 1 juli 1965. Utredningen fortsätter nu — likaledes i nordiskt samarbete — sin verksamhet med behandling av frågan om en lagreglering av det inrikes vägfraktavtalet.

Å. W.