J. C. JACOBSEN. Danske Domme i Trolddomssager i øverste Instans. Kbhvn 1966. Det Berlingske Boktrykkeri. I Kommission: G.E.C. Gad. XX + 309 s.

 

Trolldomsbrottet har av ålder varit en skärningspunkt för juristers, teologers, psykologers och kulturhistorikers intressen. I Sverige är det särskilt de framför allt mot 1600-talets slut grasserande häxprocesserna som varit föremål för studium, från rättshistoriskt håll senast i den till Svea Hovrätts 350-årsjubileum utgivna festskriften. Ett färskt bidrag från psykiatriskt håll är B. Gadelius, Häxor och häxprocesser (Sthm 1963). Den danske rättshistorikern J. C. Jacobsens nyutkomna stora verk om danska domar i trolldomsprocesser utgör enligt bokens förord snarast en kommenterande inledning till ett kommande band som avses innehålla originalurkunder från häxerimål avdömda i högsta instans alltsedan reformationen. Författarens målsättning har varit att i första hand låta källorna tala; han har avstått från de — ofta tämligen pittoreska— »förklaringar» som trolldomsväsendet och de periodiskt uppflammande häxförföljelserna kännetecknats av intill senaste tid. Resultatet av hans bemödanden har blivit en lärd och läsvärd bok, intressant ej minst på grund av det mycket fylliga kulturhistoriska material som framlägges i inledningen (s. 1—136). Med föredömlig självdisciplin låter Jacobsen här valda ställen

 

688 Litteraturnotiserur juristers, teologers och filosofers utläggningar om trolldomsbegreppet framträda i direkt anföring, klart åtskilda från författarens egna kommentarer. När det gäller svartkonstens ursprung i fornorientaliska religoner, är materialet naturligt nog magert; författaren har i huvudsak utnyttjat äldre standardverk. Det är vanskligt att bedöma bärkraften i hans teser på detta fjärran gebiet. Så mycket rikligare rinner källmaterialet från fornkristen tid och framåt. Av särskilt intresse är den omsorgsfulla redovisningen av trolldomsbrottets behandling i den europeiska medeltidsteologien och av äldre idéers kvarlevande hos reformatorerna och renässanshumanisterna. Någon kartläggning av folkliga föreställningar från samma perioder har författaren ej givit sig in på; kanske föreligger här icke något användbart material. Det är för övrigt naturligt, att en rättshistoriker som i första hand tar sikte på analysen av överrättsavgöranden inskränker sig till den lärda och upplysta ideologiska bakgrunden.
    På inledningen följer en »Almindelig del», som mer specifikt sysselsätter sig med trolldomsbrottets rättsliga kvalifikation och behandling i dansk rätt, dock alltjämt mot bakgrund av dansk och allmän europeisk idéhistoria. Slutligen redovisas i korta referat närmare ett femtiotal trolldomsprocesser. På några avslutande sidor lämnar författaren en översikt över medicinska tolkningar av trolldom och häxprocesser.

S. S.