I egenskap av föredragande i ifrågavarande JO-ärende vill jag framhålla följande. Linders har icke ingått på de skäl JO anfört till stöd för sin mening och vartill här kan hänvisas. I anledning av vad Linders anfört kan därutöver påpekas. Förfarandet i mål om betalningsföreläggande är formbundet och prövningen helt formell (varför skulle man bortse härifrån då det gäller ränta?). Om angivande av grund för ett i samband med yrkande om huvudstol framställt ränteyrkande skall kunna krävas, måste stöd kunna åberopas därför. Sådant stöd saknas dock, såväl i lagtexten som eljest. Vad skulle f. ö. syftet vara med ett dylikt krav? Om icke endast avses att gäldenären bör ha kännedom om grunden utan avses att, om grunden icke innefattar laga skäl för ränteyrkandet, icke godtaga vad som överstiger laga ränta, må påpekas att materiell prövning icke får ske. Skulle förhållandena vara sådana att ocker eller annat brottsligt förfarande kan antagas föreligga, skall yrkandet naturligtvis icke godtagas. Till sist: Att säga att domstol »ändrar» eller »nedsätter» ett yrkande är helt oförenligt med vad som gäller för dessa mål. Föreligger hinder mot att upptaga framställt yrkande skall det avvisas; eljest skall det godtagas. Se även anm. av Boström—Linders, Lagsökning och betalningsföreläggande i SvJT 1966 s. 426.

Torkel Gregow