Handwörterbuch der Kriminologie. Utg. av Rudolf Sieverts. Berlin 1965—66. de Gruyter. Första bandet: Aberglaube — Kriminalbiologie. 519 s. Inb. DM 180,00.
I förordet till den här föreliggande handboken säger utgivaren, att Tyskland på kriminologins område fortfarande måste betecknas såsom ett underutvecklat land. Han påpekar vidare som en möjlig förklaring härtill, att tysk kriminologi har haft alltför dåliga ekonomiska villkor i jämförelse med t. ex. amerikansk kriminologi.
    Det är emellertid tvivelaktigt, om detta kan anses vara den verkliga förklaringen till den tyska kriminologins eftersläpning. Med »modern» kriminologimenas i regel sociologiskt orienterad kriminologi och i och med att modervetenskapen sociologi är underutvecklad i Tyskland, har detta i sin tur återverkningar på kriminologin.
    Dessutom är förhållandet det, att tysk kriminologi tidigt i detta århundrade erhöll en annan inriktning än den amerikanska. Tyska forskare var —och är — i högre grad kliniskt-psykologiskt orienterade och tycks ha haft vissa svårigheter med att gå över från studiet av den enskilda människan till att studera brottet såsom en samhällsmässig massföreteelse.
    Med dessa erfarenheter av tysk kriminologi i tankarna är det med en viss ängslan man ger sig i kast med att studera det här föreliggande mycket omfattande arbetet. Första bandet, som nu är klart, omfattar 37 kortare eller längre artiklar över så skilda teman som »Chemische Untersuchungsmetoden», »Genocidium», »Jugendstrafrecht», »Gaunersprache», »Geschichte des Strafrechts» och »Heilpädagogik». Rätt mycket kan väl knappast enligt nordiskt

 

368 Litteraturnotiserspråkbruk betecknas som »kriminologi», vilket gör, att termen »Kriminalwissenschaft» är mera adekvat än titelbladets »Kriminologie».
    Huvudintrycket av arbetet är överraskande positivt med den naturliga begränsning, som ligger i det förhållandet, att en enskild recensent knappast kan behärska alla inkluderade specialområden.
    Artikeln om »Alkoholismus» är sålunda utomordentligt välbalanserad och saklig, artikeln om »Genocidium» mycket informativ, och redovisningarna av den tyska straffrättens regler rörande ungdomsbrottslighet (i två artiklar) ger en utmärkt överblick över tysk kriminalpolitik på detta område. Av de rent kriminologiska artiklarna har man stor glädje av att studera de båda artiklarna »Diebstahl» (speciellt den utmärkta systematiska indelningen) och »Jugendkriminalität» (som har skrivits av en författare med mycket god internationell överblick).
    Litteraturförteckningarna, som finns efter varje artikel, är värda ett eget studium. De visar bl. a., att tyska kriminologer i olika grad har lyckats orientera sig internationellt. Men man upptäcker även, att många viktiga arbeten saknas, att andra är felplacerade och att en hel del med fördel kunde ha utelämnats.
    Sammanfattningsvis kan man säga, att arbetet i stort sett kan rekommenderas även till den som har högt ställda krav på sina kunskapskällor. Priset 180 DM förefaller dock vara i högsta laget.

K. S.