Översyn av köplagen. Till skillnad mot de andra nordiska länderna har Finland inte någon särskild lag om köp och byte av lös egendom. Sedan några år tillbaka sysslar emellertid en finländsk kommitté med att utarbeta förslag till en sådan lag. Kommittén har tagit de köplagar som gäller i de andra nordiska länderna till utgångspunkt för sitt arbete, och avsikten är att den blivande köplagen för Finland i allt väsentligt skall överensstämma med dem. Kommitténs arbete följs av sakkunniga från Danmark, Norge och Sverige. Vid de överläggningar som har hållits mellan kommittén och de sakkunniga har man kommit fram till att de gällande köplagarna behöver ändras på vissa punkter. De svenska sakkunniga (f. d. justitierådet Hjalmar Karlgren och prof. Jan Hellner) har nu fått i uppdrag att göra en översyn av den svenska lagen. I Norge har redan tidigare tillsatts en utredning för översyn av den norska köplagen, och i Danmark ämnar man låta göra en motsvarande översyn av den danska lagen.
    De sakkunniga bör enligt direktiven samarbeta med motsvarande sakkunniga i de andra nordiska länderna. Departementschefen anser det angeläget att den nordiska rättslikheten på området består. De sakkunniga bör också överväga om svensk rätt på enskilda punkter bör bringas i närmare överensstämmelse med den uniforma lag om internationella köp som antogs vid en konferens i Haag 1964 (se härom SvJT 1965 s. 248). I övrigt har de sakkunniga inte bundits genom några närmare direktiv. Departementschefen anför dock att arbetet inte bör sikta till någon genomgripande revision av köplagen. Lagens allmänna principer, dess systematik och begreppsbestämningar bör i allt väsentligt lämnas orubbade. De sakkunniga bör bl. a. överväga om särskilda köprättsliga regler till konsumenternas skydd behövs. Önskemål härom har framställts från konsumentorganisationer i de nordiska länderna.
    Den uniforma köplagen och den samtidigt utarbetade uniforma lagen omslutande av avtal om internationella köp har remissbehandlats i Sverige. Särskilt köplagen har utsatts för stark kritik från näringslivets sida, och man vill f. n. inte förorda att Sverige ratificerar konventionen om den. De sakkunniga har nu fått i uppdrag att efter granskning av de båda lagarna och remissyttrandena samt efter samråd med de sakkunniga från övriga nordiska länder yttra sig om den ställning man bör ta till lagarna.

A. K.

 

Översyn av arvsskatteförordningen. Chefen för finansdepartementet har tillkallat sakkunniga för översyn av förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. En central uppgift för utredningen blir enligt direktiven att klarlägga ändringarna i förmögenhetstillväxten och förmögenhetsfördelningen och bl. a. från denna utgångspunkt avväga beskattningen så att en av sociala skäl önskvärd fördelning av förmögenhetsinnehavet underlättas.
    I direktiven nämns en rad särskilda punkter där det finns anledning att överväga ändrad utformning av reglerna om arvs- och gåvoskatt. De sakkunniga bör undersöka om beskattningsreglerna kan ges en enklare och mer

 

schablonmässig karaktär. Bland regler som behöver förenklas nämns särskilt de som rör försäkringar. Även reglerna om anstånd med inbetalning av skatt, om eftergift och återvinning samt om fullföljd av talan bör förenklas. Indelningen i skatteklasser och avvägningen av skattesatserna bör omprövas. Andra frågor som utredningen skall pröva är om hemvist i stället för nationalitet bör vara avgörande för skattskyldighetens omfattning och om bättre överensstämmelse kan nås i fråga om arvs- resp. gåvobeskattning av vissa sammanslutningar. Reglerna om beskattning av framskjutna förvärv och om möjligheterna att avstå arv eller gåva bör ses över, närmast i syfte att hindra undandragande av skatt och ej avsedd skattelindring. De sakkunniga bör också pröva frågan om flyttning av arvsskatteärendena från domstolarna till annan myndighet.

A. K.