ODD STEFFEN DALGARD. Abnorme lovovertredere. Diagnose og prognose. Oslo 1966. Universitetsforlaget. 166 s. NKr 18,00.

 

I 1902 års norska strafflag infördes år 1929 den s. k. sikringsparagrafen, § 39, som medger användning av s. k. sikringsmidler — olika föreskrifter, bl. a. omövervakning och institutionsvård — mot bl. a. »en person med mangelfullt utviklede eller varig svekkede sjelsevner» under förutsättning att det är fara för recidiv.
    Förf. har i denna avhandling, som utgör svar på en »gullmedaljeoppgave», behandlat två problem, nämligen dels vilka psykiatriska diagnoser som ligger till grund för den rättspsykiatriska konklusionen »mangelfullt utvikledeog/eller varig svekkede sjelsevner», dels hållbarheten av prognosen om recidivi brott.
    Vad de psykiatriska diagnoserna beträffar, visar det sig att konklusionen »mangelfullt utviklede sjelsevner» huvudsakligen motsvarar diagnoserna sociopati, oligofreni, emotionella personlighetsavvikelser och sexuella perversioner, medan »varig svekkede sjelsevner» huvudsakligen blir en beteckning på alkoholism, narkomani, organiska hjärnsjukdomar och vissa fall av neuros.
    I fråga om prognoserna om recidiv finner förf., att de psykiatriskt sakkunniga spått rätt i 63 % av fallen. Särskilt för vinningsförbrytare är prognosen god, vilket förefaller naturligt. Förf. menar, att prognosen många gånger kan ställas på grundval av icke-psykiatriska kriterier — främst social anpassning — och att mycket av den psykiatriska arbetskraft, som åtgår för att förbereda mål om sikring, skulle kunna användas åtskilligt mer rationellt,om den i större utsträckning satsades på behandling av psykiskt avvikande lagöverträdare.

H. T.

 

HANS VON HENTIG. Das Verbrechen. I. Der kriminelle Mensch im Kräftespiel von Zeit und Raum. 1961. VIII + 442 s. DM 49,80. —II. Der Delinquent im Griff der Umweltkräfte. 1962. VIII + 524 s. DM 59,00. — III. Anlage-Komponenten im Getriebe des Delikts. 1963. VIII + 523 s. DM 59,00. Berlin—Göttingen—Heidelberg. Springer-Verlag.

 

HANS VON HENTIG. Die unbekannte Straftat. Berlin—Göttingen—Heidelberg 1964. Springer-Verlag. 145 s.

 

Förutvarande prof. i Bonn Hans von Hentig har bakom sig en omfattande produktion av kriminalpsykologiska och kriminografiska arbeten. Hans arbeten karakteriseras av att de baseras på en rikedom av material av kriminalpolitiskt och kulturhistoriskt intresse med exempel från skilda tider och olika

 

rättsordningar och med varierande dokumentariskt värde. Föreliggande stora arbete om brottet bygger delvis på två tidigare välkända arbeten, som förf. utgav under sin vistelse i Amerika, nämligen Crime, Causes and Conditions (1947) och The Criminal and His Victim (1948). Här behandlas ordrikt och med många intressanta påpekanden så vitt skilda fenomen som den ädle rövaren, brottslighetens tidsmässiga variationer, brottsekologi, relationen mellan brottslingen och hans offer, könsolikheter, brottslingars hår- och skäggväxt och andra fysiska egenheter samt deras yrken. T. o. m. dödgrävarnas och skådespelarnas kriminalitet behandlas i särskilda avdelningar.
    Det andra arbetet av von Hentig, Die unbekannte Straftat, sysslar med ett av kriminologiens eviga problem, mörktalet, d. v. s. frågorna rörande de faktiskt begångna brott, som inte kommer till myndigheternas kännedom. Förf. har här gjort ett försök att genom analys av olika grupper av brott bilda sig en uppfattning om denna för kriminalstatistiken svårtillgängliga brottslighet. Liksom von Hentigs övriga författarskap är detta arbete fyllt av rikligt material och originella idéer.

H. T.