Notiser

 

Näringsfrihetsrådet. I ett av näringsfrihetsrådet handlagt ärende mellan näringsfrihetsombudsmannen och Wella AB, Nacka, gällde frågan om Wellas avstängning av Parfymeri Rouge AB, Stockholm, från leveranser av hårvårdsmedlet Life-Tex Balsam innefattade skadlig verkan i konkurrensbegränsningslagens mening.

    Parfymeri Rouge, som torde vara landets största butikskedja i parfymeribranschen, började köpa Life-Tex Balsam från Wella i mars 1965 för användning i en damfrisersalong — Salong Rouge — som är belägen i anslutning till en av Parfymeri Rouges butiker i Stockholm och ägs av Parfymeri Rouge. Från maj 1965 inköpte Parfymeri Rouge Life-Tex Balsam också för försäljning i sina butiker. Salong Rouge, som tidigare drivits av Parfymeri Rouge i egen regi, utarrenderades till annan i januari 1966. Sedermera avstängde Wella i slutet av år 1966 Parfymeri Rouge från vidare leveranser av Life-Tex Balsam med hänvisning bl. a. till sin »frisörtrohetsprincip», som innebär att s. k. behandlingspreparat, till vilka ifrågavarande hårvårdsmedel ansågs höra, säljs endast till frisersalonger.
    Näringsfrihetsombudsmannen anförde bl. a. att Life-Tex Balsam var helt ofarligt och lätt att använda även av icke-fackmannen. Den egentliga orsaken till leveransavstängningen var de missnöjesyttringar från damfrisörer som leveranserna av Life-Tex Balsam till Parfymeri Rouge och vidareförsäljningen genom dess butiker utlöst. Ombudsmannens talan riktade sig inte mot Wellas försäljningspolitik i stort utan endast mot leveransavstängningen gentemot Parfymeri Rouge, som utgjort en betydande kund. Det gjordes inte gällande att företaget borde sälja Life-Tex Balsam till alla detaljister som önskade köpa preparatet.
    Wella medgav att Life-Tex Balsam utan vidare kunde användas av icke-fackmän men framhöll att preparatet från början lanserades som en frisörprodukt. När affärsförbindelsen mellan Wella och Parfymeri Rouge uppkom såväl ägdes som drevs Salong Rouge av Parfymeri Rouge. Wella accepterade då att Life-Tex Balsam såldes i Parfymeri Rouges butiker. Sambandet mellan frisersalong och parfymeri var emellertid inte längre detsamma sedan Salong Rouge utarrenderats till en fristående frisör. Wella hade då ansett sig inte kunna — med hänsyn till frisörtrohetsprincipen — fortsätta att leverera Life-Tex Balsam till Parfymeri Rouge.
    I beslut den 20 oktober 1967 fann näringsfrihetsrådet att Wellas avbrytande av leveranserna utgjorde en konkurrensbegränsning som hade skadlig verkan och beslöt att förhandling skulle inledas i syfte att undanröja denna verkan. Rådet uttalade att Life-Tex Balsam var en välkänd märkesvara på den svenska marknaden och att Wellas avstängning av Parfymeri Rouge därför medfört olägenheter för Rouge i dess näringsutövning. Rådet, som konstaterade att Wellas leveranser av Life-Tex Balsam till Parfymeri Rouge fortgick under förhållandevis lång tid samt att Wella alltjämt levererade vissa andra produkter till Parfymeri Rouge, fann att ett mycket nära samband alltjämt förelåg mellan Parfymeri Rouges butikskedja och Salong Rouge. Enligt

 

näringsfrihetsrådets uppfattning framstod då avstängningen — oavsett den av Wella åberopade frisörtrohetsprincipen — som icke godtagbar ur allmän konkurrenssynpunkt.
    På grundval av näringsfrihetsrådets nämnda beslut ägde sedermera förhandling med parterna rum, och resultatet blev att Wella utfäste sig att återuppta leveranserna av Life-Tex Balsam till Parfymeri Rouge. I följd härav avskrev näringsfrihetsrådet den 9 november 1967 ärendet från vidare handläggning.
    Beträffande övriga under år 1967 anhängiga ärenden kan särskilt nämnas, att näringsfrihetsrådet i det i pressen uppmärksammade ärendet rörande fabrikantprismärkning haft flera förberedande sammanträden med parterna, varvid det då föreliggande utredningsmaterialet genomgåtts och planläggningen av vissa ytterligare utredningar genom näringsfrihetsombudsmannens försorg diskuterats.
    Under år 1967 hade näringsfrihetsrådet 12 sammanträden, varav 6 med rådet in pleno.
    Näringsfrihetsrådets beslut och yttranden refereras fortlöpande i tidskriften Pris- och kartellfrågor.

 

    Såsom angivits i tidigare översikter från näringsfrihetsrådet i denna tidskrift tar rådets befattningshavare fortlöpande aktiv del i ett tämligen omfattande samarbete inom internationella organisationer och med konkurrensvårdande myndigheter i andra länder. Här nedan skall lämnas en något fylligare redogörelse för detta arbete.
    Till en början kan nämnas den sedan åtskilliga år fast etablerade verksamhet som äger rum inom OECD:s expertkommitté för restriktiva affärsmetoder, i vilken nästan alla länder som är medlemmar i OECD är representerade. Denna kommitté sammanträder i plenum ett par gånger om året för utbyte av erfarenheter och diskussion av olika frågor av gemensamt intresse på konkurrensbegränsningsområdet. Medlemsländerna avger varje år såväl skriftligen som muntligen en rapport över utvecklingen inom resp. land under det gångna året, varvid man redogör för lagstiftningsåtgärder, viktigare rättsfall, offentliga utredningar som berör förevarande område o. s. v. I samband med varje årsrapport brukar en allmän diskussion äga rum, varvid vederbörande representanter för landet i fråga får besvara frågor av de övriga delegaterna. Efter ett plenarsammanträde brukar OECD:s råd regelmässigt besluta att en sammanställning av de årsrapporter som behandlats vid sammanträdet får offentliggöras.
    Utöver detta fortlöpande informationsutbyte avser samarbetet inom kommittén åtskilliga undersökningar och projekt av växlande art och omfattning. Av dessa förtjänar bl. a. omnämnas ett förslag som syftat till ett mera aktivt samarbete inom OECD:s ram med avseende på konkurrensbegränsningar som påverkar den internationella handeln. Här uppnåddes efter flera års arbete enighet om innehållet i en till medlemsstaternas regeringar riktad rekommendation om ett notifikationsförfarande m. m., som därefter år 1967 antagits av organisationens råd (se vidare nedan). Bland andra arbetsuppgifter som slutförts under senare år kan nämnas en studie över s. k. informationsavtal (avtal enligt vilka företag håller varandra underrättade om sin marknadspolitik, såsom priser m. m.). Rapporten har godkänts för offentliggörande i början av år 1967.

 

    Expertkommitténs arbete planläggs under ledning av ett presidium, i vilket näringsfrihetsrådets ordförande ingår. Viktigare frågor och förslag, som skall behandlas i kommittén, förbereds regelmässigt i någon för ändamålet tillsatt arbetsgrupp med representanter för såväl de stora som de mindre länderna. Ett flertal arbetsgrupper är f. n. i arbete med olika projekt. En av grupperna är sysselsatt med att slutföra en faktastudie rörande konkurrensbegränsningar som påverkar den internationella handeln. Av övriga är en i färd med att utarbeta en rapport om marknadsdominerande företag. Inom kommittén förbereds f. n. nya arbetsuppgifter av olika slag.
    För ett antal år sedan började OECD-kommittén utge en »Guide to Législation on Restrictive Business Practices». Denna publikation, som föreligger i en engelsk och en fransk version, utges i lösbladssystem. I den beskrivs de olika medlemsländernas konkurrensbegränsningslagstiftning och dess tillämpning; den omfattar för varje land fullständig lagtext, en beskrivning av systemet samt en selektiv rättsfallssamling m. m. Guiden förnyas fortlöpande genom att medlemsländerna varje år tillställer OECD-sekretariatet texten till nya lagar eller ändringar av lagar, nytillkomna rättsfall o. s. v. i resp. land; från svensk sida ombesörjs denna uppgift av näringsfrihetsrådets sekreterare. Kommittén har även utarbetat en kortfattad »Comparative Summary», som i sammanställningar i komprimerad form visar hur de vanligare typerna av konkurrensbegränsning i huvudsak bedöms i de olika medlemsländerna. En tredje av kommittén färdigställd publikation av mera översiktlig karaktär är »Glossary of Terms Relating to Restrictive Business Practices», som — likaledes på engelska och franska — definierar innebörden av olika termer som används inom kartellrätten.
    Såsom ovan nämnts antog OECD:s råd år 1967 en rekommendation till medlemsstaternas regeringar om ett notifikationsförfarande m. m. Enligt rekommendationen skall medlemsländerna ifråga om konkurrensbegränsningar som påverkar internationell handel underrätta varandra om undersökningar eller rättsliga aktioner som berör andra medlemsländers väsentliga intressen. Konsultationer mellan länderna skall även kunna förekomma i sådana fall. Länderna skall vidare kunna lämna varandra upplysningar om konkurrensbegränsningar av här ifrågavarande slag. Det understryks i rekommendationen att samarbetet skall ske på fullt frivillig basis, och varje land har sålunda frihet att efter en diskretionär prövning — vid vilken hänsyn kan tas inte endast till gällande sekretessbestämmelser m. m. utan även eljest till landets legitima intressen — avgöra i vad mån upplysningen skall utlämnas. Från svensk sida har OECD-sekretariatet underrättats om att hithörande kontakter med vederbörande utländska myndigheter kanaliseras genom en särskild kontaktman, till vilken utsetts näringsfrihetsrådets sekreterare.
    EFTA-konventionen innehåller som bekant i artikel 15 vissa bestämmelser om konkurrensbegränsningar som kan påverka konkurrensen inom EFTA-ländernas område. I artikeln förklaras vissa affärsmetoder vara oförenliga med konventionen i den mån de motverkar de fördelar, som förväntas i anledningav undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Det gäller bl. a. överenskommelser mellan företag (karteller), vilka har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom EFTA-området, samt vidare förfaranden, genom vilka ett eller flera företag på ett otillbörligt sätt utnyttjar en dominerande ställning inom EFTA-området eller inom en väsentlig del av detta. —

 

Den svenska konkurrensbegränsningslagen är direkt tillämplig på konkurrensbegränsningar som har skadlig verkan inom landet. När det är fråga om skadlig verkan utom Sverige av konkurrensbegränsning, kan lagen tillämpas om Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill i det särskilda fallet. Tillstånd får meddelas i den mån det påkallas av hänsyn till överenskommelse med främmande makt. Då EFTA-fördraget är en sådan överenskommelse, kan de svenska konkurrensmyndigheterna — efter tillstånd av Kungl. Maj:t — ingripa exempelvis mot svenska konkurrensbegränsningar av ovan angivet slag som har verkan på marknader i andra EFTA-länder.
    År 1963 tillsattes inom EFTA en arbetsgrupp som huvudsakligen skulle undersöka om man borde göra några ändringar i eller tillägg till bestämmelserna i konventionens artikel 15. Denna arbetsgrupp, vars ordförande var näringsfrihetsrådets ordförande, ansåg i sin rapport att ytterligare bestämmelser angående konkurrensbegränsningar inte borde fogas till själva konventionen. Gruppen framlade emellertid vissa förslag om praktiska åtgärder i syfte att underlätta och effektivisera förfarandet enligt EFTA-konventionen. Vid mötei Köpenhamn i oktober 1965 fastställde EFTA:s ministerråd — i huvudsak på grundval av arbetsgruppens förslag — vissa riktlinjer för behandlingen av hithörande frågor på ett praktiskt och informellt sätt. Ministrarna var bl. a. eniga om att regeringen i ett medlemsland skall — utan att avvakta ett formellt klagomål eller full bevisning om överträdelse av artikel 15 — undersöka fall av påstådd sådan överträdelse, vilka bragts till dess kännedom av ett annat medlemslands regering, om omständigheterna vid första påseendet synes visa att en kränkning av artikeln föreligger. Medlemsländernas regeringar skall i frågor av detta slag underlätta utbyte av upplysningar genom informella och icke bindande kontakter, och de fall av kränkning av artikel 15 som på detta sätt kan komma till ett medlemslands kännedom får behandlas på sätt som står vederbörande land till buds, i administrativ eller judiciell ordning. Ministrarna ansåg också att de möjligheter som finns att inom ramen för EFTA-samarbetet komma till rätta med konkurrensbegränsningar som strider mot artikel 15 borde göras mera kända för företagen i medlemsländerna.
    För sistnämnda ändamål har i Sverige en redogörelse för de antagna riktlinjerna för det praktiska samarbetet sedermera tillställts näringslivets organisationer och ett stort antal företag samt offentliggjorts i tidskriften Pris- och kartellfrågor. I syfte att från svensk sida underlätta informella kontakter på förevarande område har en särskild kontaktman (samme som i fråga om OECD-verksamheten) utsetts för de svenska kartellmyndigheterna såvitt avser samarbetet i konkurrensfrågor inom EFTA.
    Enligt vad som erfarits pågår flera underhandskontakter i enlighet med det angivna informella förfarandet. Något fall har lösts på grundval av EFTA-konventionen.
    Vid ministerrådsmötet i Köpenhamn beslöt man också att tillsätta en ny arbetsgrupp för att studera vissa konkurrensbegränsningsfrågor. Denna grupp — som sammanträder ett par gånger om året — har likartad sammansättning som den tidigare. Den nya arbetsgruppen har till uppgift dels att närmare än tidigare skett undersöka vilka administrativa och judiciella medel de olika medlemsländerna förfogar över för tillämpningen av EFTA-konventionens artikel 15 och dels att tolka vissa tekniska termer i denna artikel. Förutom dessa direkt angivna uppgifter torde ha avsetts att den nya arbetsgruppen i prak-

 

tiken också skall kunna vara ett informellt debattforum inom EFTA-organisationen för bl. a. uppkommande fall av ifrågasatt överträdelse av konkurrensbegränsningsreglerna.
    Också på det nordiska planet sker ett fortlöpande samarbete i kartell- och prisfrågor. Detta har bl. a. formen av ett inofficiellt erfarenhets- och informationsutbyte som sedan år 1959 äger rum bl. a. vid årligen varje höst återkommande gemensamma möten med tjänstemän från Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges pris- och konkurrensmyndigheter. Från svensk sida deltar representanter för näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd. Vid det möte som ägde rum i Stockholm år 1961 uppdrogs vissa riktlinjer för samarbetet. Sålunda enades de olika ländernas myndigheter bl. a. om att verkscheferna eller vissa av dem vid behov borde kunna, vid sidan av de regelbundet återkommande mötena, sammanträffa personligen för överläggningar i frågor av gemensamt intresse samt att för varje land skulle utses en kontaktman i syfte att skapa en fastare grundval för kontaktverksamheten på området. Denna verksamhet har utgjort en värdefull del av samarbetet; kontaktmännen (för Sveriges del samme befattningshavare som för OECD och EFTA) har ombesörjt en regelbunden utväxling av officiella publikationer o. dyl. samt i övrigt förmedlat ett tämligen omfattande utbyte av informationer och erfarenheter mellan myndigheterna. De årliga mötena är informella och de diskussioner som äger rum kan därför försiggå i en öppen anda. Diskussionerna avser innebörden och tillämpningen av gällande rättsregler samt redogörelser för nya lagstiftningsåtgärder liksom för viktiga utredningar och avgöranden på området. Från år 1967 sker planeringen av dessa allmänna kartellmyndighetsmöten regelmässigt genom ett särskilt förberedande sammanträde med verkscheferna och kontaktmännen.
    För att upprätthålla beredskapen inför möjligheten av förhandlingar om en svensk anslutning till EEC:s gemensamma marknad pågår sedan ett antal år tillbaka ett kontinuerligt utrednings- och uppföljningsarbete avseende Romfördraget och dess tillämpning. Centralt utredningsorgan är kommerskollegium i samarbete med fackmyndigheter och experter m. m. I avseende på konkurrensbegränsningsreglerna — artiklarna 85—89 i Romfördraget — har näringsfrihetsrådets ordförande och sekreterare medverkat under 1967 liksom tidigare år. Detta fortlöpande arbete har resulterat i ett antal publikationer — hittills fem delar — i den av handelsdepartementet utgivna serien »Europeiska ekonomiska gemenskapen».
    I detta sammanhang må erinras om att handelsdepartementet i januari 1968 utgav publikationen »Sverige och EEC», som utgör en sammanfattning av svenska synpunkter på Romfördraget; denna sammanfattning bygger i betydande utsträckning på nyss nämnda utredningsarbete.

H. J.