Om eftergift av åtal och påföljd

 

I SvJT 1967 s. 321 ff finns en redogörelse för tillämpningen under åren 1965 och 1966 av bestämmelserna om påföljdseftergift i 33 kap. 4 § sista stycket BrB och om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket 3 RB. Påföljdseftergift meddelades av underrätt under 1965 i 34 fall och under 1966 i 63 fall, medan antalet av RÅ avgjorda ärenden om åtalsunderlåtelse enligt sistnämnda lagrum uppgick till 10 under 1965 och 21 under 1966 (beslut att inte tala å brottet meddelades i tre fall under 1965 och i fyra under 1966).
    En motsvarande undersökning har numera gjorts beträffande 1967. Vad först gäller påföljdseftergift har sådan meddelats av underrätt i 63 fall. Talan har av åklagaren fullföljts i 31 av dessa fall, varvid hovrätt fastställt underrättens dom i fem fall (i ett av dessa fullföljde RÅ talan till Högsta domstolen som genom dom den 11 oktober 1967 nr B 24 fastställde hovrättens dom; ett annat av dessa fall har refererats i SvJT 1968 rf s. 12), ogillat åtalet i fyra fall och ådömt påföljd i övriga fall (i två fall villkorlig dom och i återstående 20 fall bötesstraff). I ett fall har talan mot av underrätt meddelad påföljdseftergift fullföljts endast av den tilltalade med yrkande om ogillande av åtalet, varvid hovrätten fastställt underrättens dom. Hovrätt har i två fall, där underrätt dömt till påföljd, med ändring av underrättens dom meddelat påföljdseftergift. De sammanlagt 65 fall, där påföljdseftergift således meddelats, fördelar sig på de olika typfall, som begagnats i den ovannämnda artikeln, enligt följande. Typfall 1: tre fall (alla fullföljda), 2: två fall (ett fullföljt), 3: tre fall (ett fullföljt), 4: inget fall, 5: nio fall (sju fullföljda), 6: tio fall (sju fullföljda), 7: elva fall (ett fullföljt), 8: elva fall (fem fullföljda), 9: sju fall (ett fullföljt), 10—12: inget fall samt 13: nio fall (fem fullföljda).
    RÅ hade under 1967 att i 47 fall pröva huruvida åtal kunde underlåtas enligt 20 kap. 7 § första stycket 3 RB. I 38 fall var det fråga om ärenden enligt RÅ:s cirkulär C 20 (Jehovas vittnen); i två av dessa fall befanns något brottsligt förfarande inte kunna läggas den misstänkte till last och i två fall beslöt RÅ att inte tala å brottet. Beträffande de återstående nio »civila» ärendena meddelades åtalsunderlåtelse i två fall (det ena tillhörande typfall 7 och det andra typfall 8).

Thorsten Cars