KRISTEN ANDERSEN. Fra arbeidslivets rett. Oslo 1967. Johan Grundt Tanum Forlag. 428 s. Inb. NKr. 64,00.

 

Prof. Kristen Andersen är som bekant en framstående företrädare för den nordiska arbetsrätten. 1955 utkom av hans hand Arbeidsretten og organisasjonene, ett verk kretsande kring den norska motsvarigheten till vår ar-

 

betsdomstol; det anmäldes utförligt av Folke Schmidt i denna tidskrift 1956 s. 37. Tio år senare följde Arbeidskamp og arbeidsrett. I den nya boken går förf. ut över vidsträckta fält av kollektivavtalets och tjänsteavtalets rätt i Norge.
    I Fra arbeidslivets rett saknas naturligt nog inte spår från den kontinentalt influerade systematiken i pionjären Paal Bergs Arbeidsrett av 1930. Kristen Andersen framstår emellertid med närmast anglosachsisk profil. Framställningen är brett anlagd, flödigt empirisk, de principiella resonemangen bärs upp av en myckenhet common sense. Förf. har en omfattande insikt i arbetsmarknadens förhållanden, delvis förvärvad via hans långvariga ledamotskap i Arbeidsretten, vars ordförande han blivit. Framför allt ger han prov på en eminent förtrogenhet med denna domstols praxis. Kanske kunde man tycka att de många domsreferaten ibland får breda ut sig alltför mycket; en mer varierad typografi hade väl inte varit ur vägen. Det är ändå fängslande att på detta case-study-betonade sätt slussas in i regelsystemet och uppleva nära kontakt med de tankegångar och värderingar som utgjort byggnadsstoffet. Det franka och flärdlösa domspråket förstärker närvarokänslan.
    Boken har disponerats sålunda. Efter några inledande reflexioner och översiktliga bestämningar behandlas förhållandet mellan personligt avtal och kollektivavtal, tolkningsprinciper och andra rättstvistsaspekter samt arbetsskyldigheten och rätten till arbete. Till separata kapitel har utbrutits trohetsplikten, arbetsledningsrätten och uppsägning av anställning. Andra kapitel avser arbetstiden, lönen, föreningsrätten samt arbetsstriden och fredsplikten.
    Det hade varit intressant att diskutera flera punkter bl. a. under jämförelse med Folke Schmidts motsvarande arbeten men jag får nöja mig med att tillägga följande.
    Eftersom den norska arbetsrätten i det stora hela utvecklats anmärkningsvärt parallellt med den svenska, bör Fra arbeidslivets rett ha ett betydande värde som praktiskt användbart komplement till vår egen doktrin. Även i hänseenden där förhållandena gestaltat sig något annorlunda kan åtskilligt vara att hämta. För att nämna ett exempel tillskapades i Norge redan 1936 ett allmänt lagskydd mot osakliga uppsägningar, ett skydd som sedermera utvidgats. När numera genom avtalspraxis den fria uppsägningsrätten även hos oss satts på snävt undantag, har man anledning att inte försmå det rikhaltiga norska materialet rörande uppsägningsförutsättningarna. Över huvud synes avsnitten om tjänsteavtalsparternas inbördes befogenheter tillhöra de från svensk horisont särskilt givande; det är märkbart att hos oss tiderna av omställningar i företagen och konjunkturväxlingar skapat ett behov av klarare gränsdragningar i partsrelationerna.

Sten Edlund