I ovanstående artikel hävdas att skyldighet numera föreligger för nordisk medborgare att på kallelse inställa sig vid domstolsförhandling i annan nordisk stat. Förf. grundar denna slutsats på att man vid genomförandet av den nordiska verkställighetslagstiftningen 1963 vidgade möjligheterna till verkställighet till att omfatta också viten. I en tidigare artikel i år i denna tidskrift (1968 s. 413 f) har jag berört samma fråga och därvid gett uttryck för en motsatt uppfattning. Det av Wikrén återgivna departementschefsuttalandet är inte helt tydligt men torde — mot bakgrunden av att det tillkom efter nordiska departementsöverläggningar i lagstiftningsärendet — böra förstås så, att de nordiska staterna inte avsett att på denna punkt ändra tidigare praxis. Rent faktiskt förefaller inte heller den nya regleringen ha medfört någon ändring i möjligheterna att indriva böter och viten i de