Bedömningen av den militära interventionen i Tjeckoslovakien. Den påpassliga juristorganisationen »Untersuchungsausschuss Freiheitlicher Juristen» i Västberlin har publicerat en kort redogörelse för de östtyska straffrättsliga och konstitutionella bestämmelser som i princip skulle kunna bli aktuella i samband med händelserna i Tjeckoslovakien.
    Utskottet konstaterar, att den militära interventionen i Tjeckoslovakien, i vilken östtyska trupper deltagit, betecknande karaktäriseras som aggression bl. a. av organ för det tjeckoslovakiska kommunistiska partiet.
    Enligt § 86 i den nya östtyska strafflagen, som trädde i kraft 1 juli i år, straffas den, som »genomför en aggressionsåtgärd mot Tyska demokratiska republikens eller någon annan stats territoriella integritet eller politiska oavhängighet eller som medverkar vid en sådan handling» med frihetsstraff inte under tre år. I svåra fall kan livstids frihetsstraff eller dödsstraff ådömas. I strafflagens § 85 kriminaliseras planering och genomförande av aggressionskrig, alltså ett svårare fall än blott aggressionshandling. Denna paragraf lyder: »Den som i ansvarig statlig, politisk, militär eller ekonomisk ställning medverkar till hot om, planering av, förberedelse av eller genomförande av aggressionskrig straffas med frihetsstraff inte under tio år, livstids frihetsstraff eller dödsstraff.» I sin kommentar till denna paragraf i den närmaste östtyska motsvarigheten till SvJT, »Neue Justiz» (häfte 6/1967, s. 169) utvecklar riksåklagaren Dr. Josef Streit aggressionskrigsbegreppet på grundval av den av Sovjetunionen vid avrustningskonferensen 1933 framlagda definitionen: »Angripare är den stat, vilken som den första genomför ett angrepp mot en annan stats territorium eller stridskrafter. Inga överväganden av politisk, ekonomisk eller strategisk art och inga motiv, som avse det inrikespolitiska läget i staten, kunna användas för att rättfärdiga en väpnad inblandning.»
    I den nya författningen, som trädde i kraft den 9 april i år, uttalas i artikel 8 att »Den Tyska demokratiska republiken understödjer folkens strävanden efter frihet och oavhängighet och grundar sitt samarbete med alla stater på likaberättigande och ömsesidig aktning.» Artikel 23 innehåller ett kategoriskt förbud: »Ingen medborgare får deltaga i krigshandlingar, som tjäna till att undertrycka ett folk, eller i förberedandet av sådana handlingar.»
    Juristutskottet anser sig på grundval av de återgivna lagrummen kunna konstatera, att de som äro ansvariga för den östtyska arméns deltagande i operationerna mot Tjeckoslovakien gjort sig skyldiga till brott mot såväl strafflagen som författningen. Invändning om att man lytt order (Befehlsnotstand) uteslutes i dessa fall av strafflagens § 95, som lyder: »Den, som handlar i strid mot grund- och människorätterna, de folkrättsliga förpliktelserna eller Tyska demokratiska republikens suveränitet, kan ej åberopa sig på lag, befallning eller anvisningar; han är straffrättsligt ansvarig.»