Om utmätning av fordran på överskjutande preliminär skatt
Enligt Högsta domstolens dom NJA 1960 s. 407 anses beneficium icke kunna åtnjutas vid utmätning av gäldenärens fordran på överskjutande skatt som skall utbetalas enligt den debetsedel som blir tillgänglig under slutet av taxeringsåret. Utmätningsmannen har förmånen att i förväg få ta del av uppgifter, som grundar sig på uppbördslängderna och kan med ledning av dessa utmäta dylika skattebelopp. Givetvis förekommer det att sådan utmätning äger rum på begäran av enskild utmätningssökande, numera dock med visst beneficium — 300 kronor (68 § 6 mom. tredje stycket uppbördsförordningen). Mycket ofta är det emellertid fråga om att uttaga kronans fordran på böter, rättegångskostnader m. m. Nu kommer en mängd besvär till överexekutor över sådana utmätningar och i ett och annat fall torde en sådan utmätning vara stötande för rättskänslan.
Ett fall gällde en intern på en fångvårdsanstalt som endast korta tider haft förvärvsarbete, innan han ånyo fått intagas att avtjäna straff för något nytt brott. Internen hade under två å tre månaders förvärvsarbete fått vidkännas en preliminär skatt som skulle svara mot en arbetsinsats under hela året. Sålunda hade å hans lön dragits för mycket källskatt, som han sedan skulle få tillbaka. Nu utmättes denna hans rätt för obetalda böter, för ersättning till offentlig försvarare i mål som var fyra—fem år gamla m. m. Han framhöll att dessa skattepengar skulle ha varit till stor hjälp för honom då han skulle bli villkorligt frigiven och försöka anpassa sitt liv efter normala levnadsförhållanden. Utmätningsmannen hänvisade med rätta till rättsfallet i sina av mig begärda yttranden och ansåg att något undantag lagligen icke
kunde ske. Emellertid har jag funnit skäligt upphäva sådana utmätningar. Dessa beslut har överklagats till hovrätten och Högsta domstolen.1 Justitiekanslern har såsom ombud för kronan under hand inhämtat skälen för mina mot Högsta domstolens praxis stridande beslut. Jag har därvid bland annat anfört att det måste strida mot reglerna om verkställighet av bötesstraff att på detta sätt utmäta överskjutande skatt. Om fråga om bötesförvandling uppkommit torde med stor sannolikhet den dömde ha kunnat få villkorligt anstånd med förvandlingsstraffets verkställande. Vad gäller kostnader för offentlig försvarare m. m. är det mycket sällsynt att en tilltalad, som uppenbarligen är medellös, begär fri rättegång. I många fall, där det icke endast är fråga om rätten till offentlig försvarare, skulle han få fri rättegång utan skyldighet att gottgöra statsverket kostnaderna i målet. Även detta har jag ansett vara skäl för att upphäva utmätningen. Med anledning av vad jag sålunda under hand framfört till Justitiekanslern har utmätningsmannen i några fall anmodats att återkalla talan.
Det kan sättas ifråga om detta är kriminalvård i frihet. Den frigivne har blivit berövad en del av sin inkomst genom att för mycket skatt har uttagits. Man kan fråga varför staten, som har ansvaret för den missanpassade, skall ha förmånen av utmätning utan beneficium. Ett bakslag för den nyss frigivne kan göra att han misströstar med kanske ett nytt återfall som resultat. Detta torde vara min erfarenhet icke endast som överexekutor utan även som domare. Det måste vara stimulerande för en frigiven att få stöd från samhällets sida, i all synnerhet som staten tagit ut för mycket skatt. Rätteligen skulle vederbörande som fått ett arbete för kort tid ha begärt jämkning av den preliminära skatten.
På senare tid har betydande arbetslöshet uppstått. Även i sådana fall har för mycket skatt dragits under exempelvis det första halvåret, då vederbörande hade arbete. Sedan gäller det kanske att kvitta en gammal skuld till statsverket. Då visst beneficium införts i uppbördsförordningen vid enskilda krav borde med större rätt samma förmån åtnjutas vid fiskaliska krav.
Bengt Lindeblad