Kontrollen över vapenhandeln i USA. Under 300 år har amerikanerna vid odlingsfronten varit beroende av skjutvapen för att freda sig mot fiender och vilda djur, och dessutom har man i stor utsträckning för sin existens varit hänvisad till jakt. Det är därför måhända ej onaturligt, att man sedan pionjärtiden betraktat rätten att inneha skjutvapen som en självklarhet. Ett lagligt stöd för denna rätt har man ansett sig ha i det andra författningstillägget (av år 1789), där det heter, att »the right of the people to keep

 

1 Publicerat i Bulletin de la Société de Législation Comparée 1946, s. 184—201. 

Nordiskt och internationellt 677and bear arms shall not be infringed», oaktat denna bestämmelse kvalificeras genom förklaringen att »a well-regulated militia being necessary to the security of a free State». Först efter mordet på president Kennedy synes den amerikanska allmänheten på verkligt allvar ha börjat ifrågasätta det rimliga i den traditionella uppfattningen om rätt att inneha skjutvapen utan inblandning från myndigheternas sida. Detta mord, liksom även senare mord på en rad kända personer (Medgar Evers, Malcolm X, G. L. Rockwell, Martin Luther King och nu senast Robert Kennedy), har kommit många amerikaner att kräva en lagstadgad federal kontroll över vapenhandeln. En viss kontroll över denna finns i flera delstater, men reglerna härför varierar rätt väsentligt från stat till stat och är i vissa fall helt otillfredsställande. I staten New York krävs tillstånd av polisen att inneha skjutvapen, och i Californien skall köp av sådana från vapenhandlare registreras, men polistillstånd är erforderligt endast för att bära skjutvapen med kortare pipa än 12 tum. I många av de västra och sydvästra staterna är kontrollen helt eller praktiskt taget helt obefintlig.
    I ett antal budskap till kongressen har president Johnson under flera år yrkat på en dylik federal kontroll, och den 6 juni, Robert Kennedys dödsdag, konstaterade han att »livsfarliga vapen kan köpas per post lika lätt som en korg frukt eller en kartong cigarretter». Han vädjade nu till kongressen att »i förnuftets namn, i säkerhetens namn, i en upprörd nations namn ge Amerika den lag för vapenkontroll, som det behöver» samt påpekade, att 750 000 amerikaner sedan sekelskiftet bragts om livet med skjutvapen, d. v. s. betydligt fler än som stupat i landets samtliga krig. I U.S.A. mördades årligen, fortsatte presidenten, 6 500 personer med skjutvapen, en siffra som i Canada vore 99, i Västtyskland 68, i Japan 37 och i England endast 30. Årligen förövades 50 000 rån och 44 000 andra överfall med skjutvapen. Han skulle ha kunnat tillägga, att skjutvapen också är ansvariga för 2 600 dödsolyckor samt använts vid 10 000 självmord. I ett starkt känsloladdat tal i anledning av attentatet mot Kennedy vädjade presidenten till det amerikanska folket att upphöra med våldsdåden (»Let us, for God's sake, resolve to live under the law») och kritiserade samtidigt kongressen för dess negativa hållning till vapenkontrollbillen.
    Presidentens med nämnda skrämmande siffror »kryddade» vädjan var närmast avsedd att påverka representanthuset, som samma dag röstade på ett av senaten tidigare med 72 röster mot 4 antaget förslag till åtgärder mot den stigande brottsligheten. Lagförslaget, som godkändes med 368 röster mot 17, innehåller bl. a. bestämmelser om kontroll över handeln med livsfarliga vapen. Dessa bestämmelser, som av presidenten betecknats som helt otillräckliga, innebär förbud mot postorderförsäljning av pistoler och revolvrar — men däremot icke gevär — över delstatsgräns liksom förbud mot försäljning av dylika vapen till minderåriga och till dem, som icke är hemmahörande i säljarens hemstat. Enligt lagförslaget förbjuds vidare import av vapen, som ej är avsedda för jakt, samt handel med minor, handgranater, maskingevär och andra tyngre vapen. Vissa kategorier, bl. a. omyndigförklarade och för allvarligare brottsakerförklarade, förbjuds att mottaga, äga eller transportera gevär och andra handeldvapen. För brott mot dessa bestämmelser stadgas högst 10 års fängelse och/eller högst 10 000 dollar i böter.
    Lagen, som även reglerar polisens befogenheter i dess spaningsverksamhet (telefonavlyssning m. m.) samt anvisar 400 milj. dollar för brottsbekämp-

 

678 Nordiskt och internationelltning, fångvård och rehabilitering under en tvåårsperiod, undertecknades av presidenten den 19 juni, varvid han upprepade sitt yrkande om förbud mot postorderförsäljning av gevär över delstatsgräns.
    Under lagförslagets behandling i senaten påyrkade bl. a. Edward Kennedy (demokrat, Massachusetts), att gevär skulle innefattas i förbudet mot försäljning över delstatsgräns. Kennedy framhöll i detta sammanhang: »Det förbluffar mig, att vi alltjämt tolererar ett rättssystem, som gör det så orimligt lätt för brottslingar, sinnessjuka, narkomaner och barn att skaffa sig livsfarliga skjutvapen, som kan användas för att skada och döda oskyldiga människor.» Kennedys ändringsförslag avvisades med 53 röster mot 29. Ett förslag av senator Thomas Dodd (demokrat, Connecticut) om förbud mot försäljning av gevär till personer under 18 år avvisades likaså (med 54 röster mot 29) ävensom ett förslag av senator Edward Brooke (republikan, Massachusetts) om förbud mot innehav av handgranater och bomber m. fl. explosiva vapen (med 47 röster mot 30).
    Ifrågavarande röstsiffror tyder på att starka krafter varit verksamma för att förhindra effektiva åtgärder mot vapenhandeln, och att kongressens mäktiga vapenlobby, representerande främst National Rifle Association (som räknar drygt 900 000 medlemmar) samt landets vapentillverkare och vapenhandlare, som årligen till allmänheten säljer omkring tre miljoner handeldvapen, utövat ett betydande inflytande. Motståndarna i kongressen mot effektivare vapenkontroll har bl. a. hävdat att inga restriktioner — med undantag för ett generellt förbud mot innehav av skjutvapen — skulle effektivt minska faran för politiska mord, och att vad som nu behövdes, vore skärpt kontroll på det statliga och kommunala planet. I denna liksom för övrigt i många andra frågor är det uppenbart, att den allmänna opinionen är mer framstegsvänlig än kongressen, som under veckorna efter mordet på Robert Kennedy översvämmades av brev och telegram från allmänheten med yrkande om skärpt vapenkontroll. Enligt en av Gallup nyligen företagen undersökning uttalade sig sålunda inte mindre än 85 % av de tillfrågade för en allmän registrering av skjutvapen. Striktare kontrollbestämmelser har även vid skilda tillfällen förordats av flera av de större kyrkosamfunden, de flesta borgmästarna och alla polismästarna i storstäderna, chefen för den federala polisen, Edgar Hoover, det amerikanska advokatsamfundet samt 93 % av pressen.
    Den av mordet på Robert Kennedy förorsakade chocken och opinionens växande tryck fick kongressen att göra en helomvändning. Den 20 juni, d. v. s. dagen efter det att presidenten undertecknat den ovannämnda lagen, the Omnibus Safety Crime Control Act of 1968, godkände representanthusets lagutskott (med 25 röster mot 6) administrationens förslag om förbud mot postorderförsäljning av gevär och ammunition över delstatsgräns ävensom om förbud mot försäljning av gevär och ammunition till personer hemmahörande i annan stat samt till dem, som är under 18 år. Två dagar tidigare hade förslaget godkänts av ett av senatens lagutskotts underutskott, the Juvenile Delinquency Subcommittee. Den 24 juli godkändes förslaget i något förändrat skick av representanthuset med 304 röster mot 118, och samtidigt godkände senatens lagutskott med 9 röster mot 3 ett motsvarande förslag. Administrationens bill synes sålunda ha förutsättningar att gå igenom. Däremot är det tveksamt om kongressen är beredd att acceptera ett tilläggsförslag om allmän registrering av skjutvapen respektive licenstvång för innehav av dylika vapen.

G. Campbell-Westlind