Nordiskt och internationellt 679FN:s lagkommission (International Law Commission eller Commission du droit international) höll sitt 20:e möte under tiden 27 maj—2 aug. 1968 i Geneve.
    Kommissionen tillkom genom beslut av FN:s generalförsamling år 1947 med uppgift att företa utredningar och ställa förslag som syftar till utveckling och kodifiering av den internationella rätten. Medlemmar är tjugofem framstående jurister — »persons of recognized competence in international law». Platserna i kommissionen fördelas så att de viktigaste rättssystemen och kulturerna i världen är jämnt representerade. Högst en medlem från varje enskilt land får väljas. Ende nordiske medlem av kommissionen är Erik Castrén, tidigare professor i internationell rätt och statsförfattningsrätt vid universitetet i Helsingfors.
    Sverige representerades i kommissionen under åren 1949—1961 av framlidne f. d. justitierådet A. E. F. Sandström. I en artikel i SvJT 1962 s. 21 redogjorde Sandström för vad kommissionen sysslat med sedan 1949, då dess första möte hölls. Här skall kort beröras de viktigaste resultaten av kommissionens arbete samt dess aktuella arbetsprogram.
    Ett omfattande arbete utfördes av kommissionen till underlag för havsrättskonferensen i Genève 1958, vid vilken texterna till fyra viktiga konventioner utarbetades, nämligen rörande 1) territorialvattnet och tilläggszonen, 2) det öppna havet, 3) fiske m. m. samt 4) kontinentalsockeln. Dessa konventioner har trätt i kraft.
    Kommissionens mångåriga och uppmärksammade arbete på traktaträttens område resulterade i en rapport till FN:s generalförsamling med förslag till konventionstext år 1966. Staternas behandling av detta förslag inleddes på traktaträttskonferensen i Wien våren 1968. Under konferensens fortsättning 1969 väntar man sig uppnå enighet om en konvention i ämnet.
    Ett annat arbetsfält för kommissionen har varit formerna för förbindelserna mellan folkrättens viktigaste subjekt, staterna och de internationella organisationerna. En första fas av detta arbete gällde de permanenta diplomatiska förbindelserna mellan stater. Kommissionens förslag i denna del behandlades vid Wien-konferensen 1961 och ledde till konvention i ämnet som trädde i kraft 1964. Vid en ny konferens i Wien 1963 behandlades kommissionens följande arbetsprodukt om konsulära förbindelser. Även i detta avseende nåddes enighet om en konventionstext, som efter ratificering av erforderligt antal stater trätt i kraft. Härnäst tog sig kommissionen an de icke-permanenta diplomatiska förbindelserna under den engelska rubriken »special missions». Kommissionen avgav år 1967 en rapport med förslag till konvention som, efter remiss till FN:s medlemsländer, skall bli föremål för diskussion och beslut av FN:s generalförsamling under dess instundande session. Som en sista fas i arbetet på en kodifiering av folkrättsreglerna om diplomatiska förbindelser pågår utredning och diskussion inom kommissionen angående förbindelserna mellan stater och internationella organisationer. Under sitt 20:e möte 1968 ägnade kommissionen en stor del av sin tid åt den särskilde rapportörens utredningar och förslag i detta ämne. I första hand behandlades här de permanenta representationernas förbindelser med den organisation till vilken de knutits. Två problem uppmärksammades särskilt under kommissionens diskussioner. Det första gällde de internationella organisationernas, och därmed de permanenta representationernas, mångskiftande art. Uppenbarligen blir det svårt att finna gemensamma regler för sådana olika organisatio-

 

680 Nordiskt och internationelltner som t. ex. FN och Internationella veterådet. Problemet har ändå delvis undvikits genom att kommissionen begränsat sig till de s. k. universella organisationerna med uteslutande av dem som riktar sig till ett begränsat antal stater, t. ex. inom en viss region. Ett annat besvärligt problem gäller samordningen mellan den eventuellt kommande konventionen och det nätverk av komplicerade överenskommelser, som redan nu reglerar de internationella organisationernas förbindelser med medlemsstaterna. Det synes sannolikt att åtskilliga ämnen även framgent kommer att regleras i särskilda överenskommelser och att den blivande konventionen får dispositiv, utfyllande karaktär.
    Frågan om nya staters bundenhet av tidigare åtaganden gällande deras territorium eller medborgare (»state succession») är det ämne som står närmast i tur på kommissionens dagordning, och diskussionerna härom sker delvis parallellt med arbetet rörande diplomatiska förbindelser. Sir Humphrey Waldock, särskild rapportör i slutskedet av arbetet med traktaträtten, väntas förelägga kommissionen en rapport om nya staters bundenhet i fråga om traktater vid 1969 års möte. Andra delar av ämnet kommer antagligen att behandlas vid samma möte.
    För att göra bilden av kommissionens pågående ansträngningar fullständig återstår att nämna det sedan åtskilliga år pågående utredningsarbetet rörande den klassiska frågan om staters ansvar. Ämnet behandlades — med tyngdpunkten förlagd till studiet av utlänningars rättsskydd — i en serie rapporter under åren 1955—1961 utan att bli föremål för diskussion och förslag till kodifiering. På basis av kommissionens eget förslag har FN:s generalförsamling sedermera givit reviderade riktlinjer för arbetet: prioritet skall ges åt formuleringen av allmänna principer för staternas internationella ansvar, varvid emellertid särskild hänsyn skall tas till tidigare utredningar och annat material rörande ansvar för skada på utlänningars egendom eller person. En preliminär rapport i ämnet kan emotses under 1969, medan det kommer att ta ytterligare många år innan kommissionens slutliga diskussion av ämnet kan inledas.
    Liksom under de tre föregående åren ordnade FN:s Europakontor även i år ett tre-veckors seminarium i internationell rätt i anslutning till kommissionens möte. Deltagarna var 22 yngre akademiska lärare och statstjänstemän från lika många länder, däribland många u-länder. De följde kommissionens diskussioner samt åhörde föreläsningar om aktuella ämnen inom folkrätten. Från Sverige deltog avdelningsdirektören i SIDA Gösta Westring.

G. W.