AXEL ADLERCREUTZ. Svensk arbetsrätt. Sthm 1968. Almqvist & Wiksell. 144 s. Kr. 18.00.

 

Behövs egentligen någon starkt koncentrerad lärobok i arbetsrätt, när vi har två så hanterliga och i vida kretsar uppskattade verk som Folke Schmidts Kollektiv arbetsrätt och Tjänsteavtalet, det senare arbetet kraftigt nerbantat i sin nya upplaga?
    Svaret är nog att det visat sig existera ett ansenligt behov av en kortare framställning för undervisning av mindre omfattning och för opretentiöst studium ute på det vida arbetsmarknadsfältet. Det saknas inte förtjänstfulla böcker eller skrifter av det slaget, författade av personer med ingående erfarenheter från det praktiska arbetslivet, men de har merendels ett bestämt partsklientel som huvudadressat. Professor Axel Adlercreutz framträder i »Svensk arbetsrätt» som den neutrale iakttagaren, och han täcker ett synnerligen brett register. I somliga hänseenden går han utöver de båda ovannämnda arbetena; jämförelsevis ingående behandlas sålunda bl. a. semester och pension.
    En uppgift som denna torde kräva betydligt mer än det yttre formatet kan antyda. Det är knappast tillfyllest att mot bakgrunden av några data om den svenska arbetsmarknadens uppbyggnad presentera ett urval av viktigare rättsregler. Mer än på de flesta rättsavsnitt fordras en vidsträckt samhällsutblick och en förmåga till sociologiskt inkännande. Det är önskvärt också i en bok för de många att läsaren ges förnimmelsen av en evolution på flera plan med komplexa förbindelser.
    Adlercreutz har haft ovanliga förutsättningar att lyckas med en sådan gestaltning. Hans primärforskningar har fört honom från kollektivavtalets källflöden till den skärningspunkt för olika rättsattityder som kommit till synes i det moderna arbetstagarbegreppet. I sin mjuka och nyansrika prosa har han ett fint instrument för behandlingen av en så plastisk materia som den arbetsrättsliga.
    Man märker att förf. funnit även en uppgift av den här karaktären värd tålmodig ansträngning. S. E.