Kerly's Law of Trade Marks and Trade Names. 9 uppl., utg. av T. A. Blanco White. London 1966. Sweet & Maxwell. LXXVI+761 s.

 

    Vill man fördjupa sig i engelsk varumärkes- och firmarätt behöver man inte tveka om vilket verk man skall gå till. Standardverket framför alla andra är otvivelaktigt Kerly On Trade Marks. Detta kom först ut 1894 och föreligger nu i en nionde upplaga. Under tiden har 1883 års engelska varumärkeslag successivt efterträtts av nya lagar 1905 och 1938. Partiella lagändringar har ägt rum vid åtskilliga tillfällen och därtill har den för engelsk rätt så viktiga domstolspraxis under åren lopp vuxit sig allt rikare. Det är en imponerande volym späckad med fakta som nu föreligger, utgiven av Blanco White, en barrister med framstående specialisering på det industriella rättsskyddets område. Mycket har ändrats och byggts på sedan första upplagan, men man kan fortfarande känna igen den gamla Kerly. Naturligt nog ägnas känneteckensrättens väsentligaste problem, förväxlingsläran, betydande utrymme, och i ett särskilt bihang redovisas ett otal fall som varit under bedömning i rättspraxis. Allmänt sett får man det intrycket att engelska domstolar är stränga i sin prövning. RYSTA t. ex. har ansetts förväxlingsbartmed ARISTOC, PLYOPHER med PLIOBOND och PLIOWAX och ordet PUP (=valp) alltför likt Husbondens Rösts berömda figurmärke, en hund som lyssnar på grammofon. Stort utrymme i boken åtgår för lag- och författningstexter och rättsfallshänvisningar. Man kan väl säga att Kerly är oumbärlig för den som vill veta något om engelsk varumärkesrätt, men denna är ändå, liksom så ofta anglosachsisk rätt överhuvudtaget, mycket oöverskådlig och svårfångad för en icke-engelsk jurist.

C. U.

 

BERNHARD GOMARD. Fogedret, 2. udgave. Kbhvn 1966. Juristforbundets forlag. 263 s. Dkr. 46,50.

 

Professor Bernhard Gomard ger i denna bok en koncentrerad framställning av den danska retsplejelovens utsökningsrättsliga bestämmelser. Framställningen torde i första hand vara avsedd som lärobok. Dess omfattande redogörelse för rättspraxis på området och ett fylligt sakregister vidgar emellertid betydligt dess användningsområde. Stödd av egen erfarenhet kan anmälaren anbefalla arbetet åt de svenska jurister som vill skaffa sig information om den danska exekutionsrätten, vars regler ju i viktiga hänseenden skiljer sig från de svenska.

G. D.

 

HENRIK KLACKENBERG. Lagen om nykterhetsvård. Fjärde upplagan. Sthm 1967. Statens nämnd för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer. 355 s. Kr. 20,00.

 

Den nu föreliggande upplagan har varit ivrigt efterlängtad. Åtskilligt har hänt både i lagstiftning och praxis inom nykterhetsvården sedan förra upplagan kom ut 1955. Boken är av den gamla pålitliga handbokstypen med informativa inklipp från förarbeten i lagom blandning med redogörelser för praxis och författarens egna synpunkter. Den riktar sig naturligtvis främst till dem som är verksamma inom nykterhetsvården men innehåller också endel av direkt intresse för domstolsjuristen, t. ex. om brottsbalkens bestämmel-

 

ser om överlämnande för vård enligt nykterhetsvårdslagen och om förhållandet mellan tystnadsplikt enligt denna lag och vittnesplikt enligt RB. I sammanhanget kan påpekas det otillfredsställande i att tystnadsplikten enligt 64 § nykterhetsvårdslagen bara omfattar »den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård». Detta förhållande medför att, om någon inom nykterhetsvården behörigen lämnar upplysningar om enskilds personliga förhållanden, t. ex. till polismyndighet eller personundersökare, mottagaren inte är underkastad tystnadsplikten utan kan med utnyttjande av sin meddelandefrihet enligt tryckfrihetsförordningen vidarebefordra upplysningarna till pressen.

B. W.