Är skärpt straff efter besvär över domvilla grundlagsenligt? I motsats till vad som är fallet i Sverige kan man i Förenta Staterna genomgående besvära sig över domvilla, även om rättegångsfelet ej varit av svårare art eller inverkat på målets utgång. Följden härav är att ett påfallande stort antal domar i brottmål undanröjs av tekniska skäl. Detta förhållande är anledningen till den hos den amerikanska allmänheten utbredda uppfattningen, att brottslingar i stor utsträckning försätts på fri fot, trots att de överbevisats om skuld. Så är emellertid ingalunda fallet. I allmänhet beviljas vederbörande ny rättegång, där resultatet blir detsamma, dvs. en fällande dom. Ofta nog har domstolarna därvid skärpt straffen.
    Frågan huruvida en sådan straffskärpning är förenlig med konstitutionen kommer att prövas av landets högsta domstol, sedan denna beviljat prövningstillstånd i ett mål, där en person vid namn Clifton Pearse dömts till 12—15 års fängelse för misshandel och försök till våldtäkt. Sex och ett halvt år efter det domen avkunnades ägde en ny rättegång rum, enär den åtalades erkännande felaktigt godtagits som bevisning. Mannen befanns skyldig även denna gång och dömdes nu till ytterligare åtta års fängelse. Denna dom upphävdes i nästa instans (den federala distriktsdomstolen i Raleigh, North Carolina), emedan den sammanlagda strafftiden översteg den ursprungliga minimitiden. Den nya domen fastställdes i sinom tid av vederbörande federala appellationsdomstol. Med motiveringen att en person, som överbevisats om brott och fällts härför men ändock överklagat domen, i enlighet med vedertagen praxis måste finna sig i att riskera ett strängare straff, har den delstatliga åklagarmyndigheten fört målet vidare till Högsta Domstolen.
    Egendomligt nog har de amerikanska domstolarnas praxis att skärpa straffen vid rättegångar av ifrågavarande slag icke tidigare kommit under Högsta Domstolens prövning. Veterligen var det först år 1963 som frågan underställdes en högre rätt. Sagda år fastslog Högsta Domstolen i målet Gideon v. Wainwright, att en åtalad har grundlagsenlig rätt till försvarsadvokat. Med stöd av detta prejudikat begärde en viss Sam Williams från North Carolina,

 

som dömts till ett tvåårigt frihetsstraff för stöld, ny rättegång. Vid denna dömdes han till 10 år utan att redan avtjänade 6 månader skulle avräknas. Statens högsta domstol fastställde domen. År 1967 ändrade den federala appellationsdomstolen för fjärde distriktet i ett liknande mål en lägre domstols dom, som innebar en straffskärpning. Sedan dess har emellertid några andra federala appellationsdomstolar fastställt av de lägre instanserna avkunnade domar med skärpta straff.
    Högsta Domstolens kommande avgörande emotses nu med stort intresse avlandets domare, åklagare och försvarsadvokater. Ytterligare en grupp torde med spänning avvakta vad Högsta Domstolen kommer att säga. I landets fängelser, särskilt i Sydstaterna, torde det nämligen finnas åtskilliga interner, som dömts utan medverkan av rättegångsbiträde och som på grund av straffskärpningsfaran inte vågat besvära sig över att ett dylikt rättegångsfel begåtts.
G. C.-W.