Konferens om individen och staten. Under rubriken »Individen och staten» höll Internationella Juristkommissionen den 26—27 oktober 1968 en europeisk konferens i Strasbourg. Omkring 130 jurister från 13 europeiska länder deltog. Härtill kom åtskilliga representanter för olika internationella organ och observatörer från andra världsdelar. Som ordförande fungerade förre premiärministern René Mayer, ordf. i Libre Justice, juristkommissionens franska avdelning. Rapporteur général var hovrättsrådet Gustaf Petrén.
    Konferensens huvuduppgift var att ange grundvillkoren för effektivt skydd för individen mot myndigheters maktmissbruk. Tiden var för knapp för att alla viktiga problem skulle hinna penetreras vid plenarsammanträdena. Stort intresse knöts till frågan om användbarheten i andra länder av ombudsmannainstitutet. I det från sekretariatet framlagda utkastet till resolutioner rekommenderades någon form av ombudsman som ett lämpligt säkerhetsskydd i alla slags jurisdiktioner. Detta mötte visst motstånd från franska, tyska och österrikiska deltagare, vilka menade att i länder med ett effektivt system av administrativa domstolar en justitieombudsman inte skulle ha någon mission att fylla. Den slutliga resolutionstexten blev till följd av denna kritik något uppmjukad: rekommendationen riktades särskilt till länder som icke erbjuder effektivt rättsskydd genom administrativa domstolar.
    Ett annat ämne som debatterades livligt var omfattningen av stats skyldighet att ersätta individ skada liden till följd av statlig verksamhet. Enighet rådde om att staten skulle svara för skada vållad av myndighets fel (negligence or wrongful acts), en rimlig grundsats, vilken som bekant ännu inte gäller i Sverige. Det hävdades vidare att staten i princip bör vara ansvarig för en av den statliga aktiviteten orsakad skada, vilken innebär oskäligt stort förfång för den drabbade jämfört med övriga samhällsmedlemmar.
    Avsevärd uppmärksamhet ägnades problemet att försvåra för regeringar att genom undantagstillstånd göra intrång i individen eljest tillkommande rättigheter och friheter.
    År 1968 hade av FN deklarerats som de mänskliga rättigheternas år och konferensen var ett led i den livliga verksamhet som förekommit som gensvar på denna paroll. Under åratal har mycken möda ägnats åt att söka definiera och beskriva omfattningen av de grundläggande rättigheter som individen bör få åtnjuta. I Strasbourg koncentrerade man sig på det knappast mindre viktiga men väl så svåra problemet: hur skall de högtidligen proklamerade rättigheterna kunna skyddas i praktiken, hur skall individen få sin rätt tillvaratagen gentemot staten? C. F. H.