CLOVIS C. MORRISSON, Jr. The Developing European Law of Human Rights.(European Aspects. A Collection of Studies Relating to European Integration Published under the Auspices of the Council of Europe. Series E: Law. No. 7). Leyden 1967. A. W. Sijthoff. 247 s.

 

»Europarätt» är ett stundom missbrukat modeord, som användes för att beteckna allsköns juridiska fenomen med närmare eller mer avlägsen anknytning till det europeiska integrationsarbetet på olika fält. En »europarätt» i verklig mening, d. v. s. en tillämpning av rättsregler med anspråk på allmän europeisk giltighet, utgör tillämpningen av den europeiska människorättskonventionen av den 4 nov. 1950. Ty konventionen innefattar som bekant icke blott en deklaration av vissa minimirättigheter, som signatärmakterna förplikta sig att respektera, utan också bestämmelser om handhavandet och genomdrivandet av dessa rättigheter. Inom den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna håller på att växa fram en praxis med direkt betydelse för den interna rätten i medlemsstaterna, till vilka hör Sverige. Denna praxis har redan gjorts till föremål för omfattande studier. Morrisons arbetehar för tjänsten att klart och systematiskt redogöra för såväl förfarandet inför kommissionen och dennas kompetensområde som även och framför allt den praxis som vuxit fram i tillämpningen av Europakonventionens olika artikar. Arbetet innehåller vidare en studie över den särskilda domstol som inrättats på grundval av konventionens regler samt över denna »europarätts» inflytande på nationell lagstiftning och rättstillämpning i konventionsstaterna.

S. S.

 

UTTA PLESSOW. Neutralität und Assoziation mit der EWG. Kölner Schriften zum Europarecht. Band 8. Köln—Berlin—Bonn—München 1967. Carl Heymanns Verlag. 238 s. DM 38,00.

 

Förevarande arbete är av särskilt intresse för svenska läsare, eftersom det behandlar frågan om neutrala staters möjligheter att vinna anslutning till EEC. De stater som åsyftas är givetvis Schweiz, Sverige och Österrike, och

 

Litteraturnotiser 699förf. redogör inledningsvis för bakgrunden till dessa tre länders nuvarande neutralitetspolitik.
    Den fortsatta framställningen innehåller en analys av begreppet »association» i EEC-fördragets artikel 238 och dess förhållande till fullt medlemskap. Förf. skiljer mellan »dynamisk association», som är ett förberedelsestadium inför fullt medlemskap, och »statisk association», som syftar till ett varaktigt förhållande till EEC på annan grund än fullt medlemskap. Den första formen är den som tillämpats i fråga om Grekland och Turkiet, medan den senare formen enligt förf:s mening är den enda som skulle kunna komma ifråga för de neutrala staternas vidkommande.
    Inom ramen för artikel 238 kan emellertid många olika slags överenskommelser tänkas. Förf. nämner särskilt tre alternativ, nämligen ett vittgående handelsavtal, en överenskommelse om upprättande av ett frihandelsområde och ett avtal om en tullunion. Det första alternativet finner förf. otillfredsställande. Bl. a. skulle ett handelsavtal kunna leda till komplikationer pågrund av den i GATT-avtalet ingående mest-gynnad-nationsklausulen. Övriga GATT-stater skulle sålunda kunna göra anspråk på mest-gynnad-nationsbehandling enligt ett handelsavtal men däremot inte enligt ett avtal om upprättande av ett frihandelsområde eller en tullunion, eftersom GATT-avtalets mest-gynnad-nationsklausul inte är tillämplig på frihandelsområden och tullunioner. Vid valet mellan ett frihandelsområde (avskaffande av tullar mellan medlemsstaterna under bibehållande av de nationella tullarna i förhållande till tredje land) och en tullunion (avskaffande av tullar mellan medlemsstaterna och upprättande av en gemensam yttre tulltariff) stannar förf.för en tullunion som den bättre lösningen.
    I det följande går förf. igenom olika delar av EEC-fördraget och undersöker om och i vad mån de kan skapa problem för de neutrala staterna. I ett avsnitt behandlas de institutionella problemen i samband med en anslutning av de neutrala staterna, och förf. ställer sig där frågan, om man kan tänka sig att dessa stater blir representerade i de vanliga gemenskapsorganen eller om det blir nödvändigt att upprätta särskilda organ efter mönster av associationsavtalen med Grekland och Turkiet och den s. k. Yaoundé-överenskommelsen med en rad afrikanska stater.
    Av denna summariska redogörelse torde framgå, att det rör sig om en bok värd att uppmärksammas av dem som sysslar med marknadsproblematiken utifrån svenska utgångspunkter. Den i Sverige så ofta diskuterade frågan om neutralitetens förenlighet med fullt medlemskap i EEC har däremot inte närmare analyserats, eftersom förf. utgår från att »der Beitritt zur EWG ausrechtlichen und/oder politischen Grunden mit der Neutralität unvereinbarist».

H. D-s