Europarådsresolution om förenklad handläggning av trafikmål. Efter ett förberedande arbete av en inom Europarådet verksam kommitté (under kommitté VII till ECCP) har Europarådets ministerkommitté hösten 1968 antagit en resolution (nr 25) angående förenklad handläggning av vissa mindre trafikbrottmål. Resolutionen får ses som ett led i arbetet för en harmonisering av den interna processen i trafikmål. En sådan harmonisering har ansetts särskilt väsentlig inom trafikområdet, enär trafikbrottsligheten i högre grad än annan brottslighet har internationella aspekter. Ett annat skäl för det i resolutionen rekommenderade systemet är kravet på att rättsvården verksamt bidrar till en höjd trafiksäkerhet. En snabb och effektiv bestraffning av mindre trafikbrott är därvid ett väsentligt krav. Ett sådant system utgör också en nödvändig förutsättning för en effektiv trafikövervakning.
    I resolutionen anges de allmänna principer som bör tillämpas vid handläggningen av berörda trafikbrottmål. Den förenklade proceduren skall beståi ett krav på betalning av en ekonomisk sanktion antingen genast eller efter en kort period. Storleken av sanktionen skall bestämmas i överensstämmelse med varje lands interna lagstiftning. Det uttalas vidare att den förenklade proceduren inte får användas utan samtycke från den misstänkte. Betalning av det föreslagna penningbeloppet skall i princip medföra att det ordinarie straffprocessuella förfarandet inte skall få tillämpas. Emellertid innebär detta inte ett hinder för att man i anledning av upprepade förseelser tillgriper t. ex. körkortsåterkallelse.
    I en särskild bilaga till resolutionen anges de trafikbrott vilka i princip skall kunna handläggas genom det förenklade förfarandet. Som exempel på

 

brott som här räknas upp kan nämnas underlåtenhet att iaktta polismans tecken, hastighetsöverträdelser, underlåtenhet att iaktta förkörsregel eller skyldighet att stanna, parkeringsförseelser, registreringsförseelser samt underlåtenhet att iaktta bestämmelser om fordons vikt och last. Avsikten är att det i intern lagstiftning skall anges under vilka förutsättningar den förenklade handläggningen skall få användas vid de i bilagan angivna brotten.
    Den svenska lagstiftningen om ordningsföreläggande har i väsentliga delar stått som förebild för det rekommenderade förfarandet. Någon ändring i rättegångsbalkens regler om ordningsföreläggande krävs följaktligen ej heller för att uppfylla resolutionens krav. Däremot förutsättes i resolutionen att det förenklade förfarandet används över ett vidsträcktare område än vad som för närvarande sker i vårt land. Vid det fortsatta reformarbetet i fråga om handläggningen av mindre trafikbrottmål torde detta böra beaktas.
    Svensk medlem av underkommitté VII har varit riksåklagaren Holger Romander med biträde av hovrättsassessor Carl-Johan Cosmo. Kommittén skall i fortsättningen i huvudsak ägna sig åt de egentliga påföljdsfrågorna. Möjligheten att åstadkomma en mera likartad behandling än för närvarande i de olika länderna skall undersökas. Även frågan om nya och effektivare behandlingsformer tilldrar sig i detta sammanhang intresse. C.-J. C